Är konservativa känslosamma människor

För mig som känslomänniska (vilket jag åtminstone själv uppfattar mig som) är konservatismen inte mindre tilltalande än socialismen (eller vilken annan ideologi som helst). Det är ju precis samma rättvisepatos, om än i olika former. Även om det finns lika många åsikter och övertygelser som det finns debattörer i forumdelen så delar ju alla en grundläggande övertygelse om att det samhälle man argumenterar för innebär en förtjänst i jämförelse med alternativen. I en sådan bemärkelse tror jag inte konservativa sticker ut.
Jag tycker inte heller man ska köpa det vanliga vänstersnacket vari sensmoralen emellanåt tycks vara att de röda har monopol på engagemanget för social rättvisa, så är ju knappast fallet.
Inte heller om du syftar på känslosamhet i en mer allmän bemärkelse tror jag att konservativa är annorlunda. Som du själv påpekar kan man i dialogen med nazister ofta få känslan av att de befinner sig i en total emotionell bankrutt. Så är nog fallet med alla människohatande ideologier men dit hör inte konservatismen.

Fascister och nazister är nog om något mer känslosammare än andra då det är de som bryr sig om sina medmänniskor på riktigt.

Och sättet de visade sin tacksamhet mot exempelvis judar och utvecklingsstörda under förintelsen?

Riorio, du vet ju att Hitler & Hans Vänner hade mycket starka starka känslor för de rasligt handikappade, och visade mycket omsorg om samhällets mongoloider. Omsorger som tog sig lite annorlunda (mer "extrema") uttryck än de gjorde i t ex Folkhemmet Sverige, men folk är ju olika...

i Sverige tvångsteriliserades mongon och tattare åtminstone ända in på 60-talet. Rasbiologi och utgallrande av de undermåliga sågs som något fett progressivt en gång i tiden. Det var radikalt.

Judarna startade ju krig mot Hitler, klart han var tvungen att sätta några i läger där de fick arbeta, äta mat och sova varmt. Lite trångt i lägrenas sovplatser kanske, men de brände iallafall inte människor till döds som judarna gjorde och gör än idag.

Jag tror att konservativa är mycket känslosamma, men de kan ändå skilja på logik och känsla.
Att kunna vårda och älska är två egenskaper som jag tror konservativa är betydligt bättre på än exempelvis vänsteranhängare som jag anser saknar mycket av de vackra värdena och istället agerar orationellt och själviskt.

Så är det nog säkerligen. De konservativa tror jag har mer känslor för estetik också, rödingar lever bokstavligen talat i sin egna skit utan att bry sig ett dugg om vad som är vackert och inte.

Varför inte ta med dig den diskussionen till NS forumet?

Kände ni gråtfylld empati eller hejdlös sadism (båda är starka känslor) när ni vänstermänniskor mördade 100.000.000 människor runt om i världen?

Jag håller med de övriga som tycker att du startar tramstrådar. Anhängare av ideologier från både höger och vänster är vanliga människor. Man kan inte grunda en ideologi på enbart känsloargument, utan måste vara realistisk, och gärna vara idealist.

För mig som nationalsocialist, så anser jag att en bra ideologi utgår från naturen, och har insikt om den evolution som skapat oss, samt att mänskligheten är ett samhällsbyggande flockdjur. Då har vi den realistiska grunden att vi vet vad vi är, plus den nödvändiga idealismen för att sträva efter en så bra och fungerande samhällsgemenskap som möjligt. Den idealismen måste inbegripa samhörighet, empati och altruism. Jag förkastar materialistiska ideologier som vänstern och högerns marxism och kapitalism. Vi människor tillhör naturen, och är inga ekonomiska varelser. Pengar är ett bytesmedel, och inte vår herre.