Är inte de sk "progressiva" de konservativa?

Jag brukar alltid få, visserligen den helt korrekta, stämpeln stockkonservativ, värdekonservativ, odyl, när politik är samtalsämnet. Dock är det ju så att det samhället vi har idag är ingenting jag försvarar. Jag vill förändra samhället och inte bara lite små slipningar i kanten utan i princip rycka upp det med rötterna vad det gäller de flesta statliga institutioner. Klassiska åtgärder som stärkt försvarsmakt, polismakt, ordning i skolan, skärpt gränsbevakning, osv listan kan göras lång.
Jag försvarar inte status quo. Det är det före detta "progressiva" rörelser som gör (tex sossarna). Är det inte så att de som verkar för förändring och är utopisterna idag är de klassiskt konservativa, eller något liknande? Har flankerna bytt plats?

Konservatismen handlar om att bevara värden som är värda att bevara. Det finns väldigt litet som är värt att bevara i dagens västerländska civilisation. Därför vill de riktiga konservativa upprätta viktiga västerländska värden och traditioner som antingen fanns innan upplysningen eller fram till 1950.

Det är vanligt att folk som aldrig riktigt studerat någonting som har med den konservatistiska idébildningen att göra. Blandar ihop konservatismen med strukturkonservatismen. Där den senare i korthet går ut på att man vill bevara samhället i dess nuvarande ordning. Oavsett i fall samhället är uppbyggt på konservativa värderingar eller ej. Det är ingen egentlig konservatism och jag ser helst de två separarade från varandra.

Jo litet åt det hållet är det ju. Jga är inte helt upplysningsfientlig, men anser att man extremiserat dess tankar. Emellertid finner jag det helt riktigt att det händer något dramatiskt på 50- och 60-talen som är starkt problematiskt.

Inte nödvändigtvis allt, men väldigt mycket av de samhällsförändringar som skett sedan ca 1965 har varit skadligt. Det gäller exempelvis säkerhetspolitiken, utbildningspolitiken, familjepolitiken och rättspolitiken. Här måste många värden återskapas, som sedan blir värda att bevara.

De "progressiva" finner jag inte vara så särskilt konservativa i ideologisk mening, dels för att det inte är värden som de vill bevara utan egna förmåner, dels för att de inte stanna med de förändringar de gjort utan alltid ser sig som ständiga förändrare. De vill t ex sänka arbetstiden hela tiden, och kan inte nöja sig. Problemet för dem är ju hur deras mål ser ut; noll timmars arbetstid? Dettaproblem återkommer flerfaldigt.

Så, jag förstår TS utgångspunkt och fundering, men vill nog hävda att det är oriktigt att använda etiketten konservativ om de progressiva.

Regressiva?

Konservativa har i min värld även varit konservativa bokstavligen. Så är det inte längre och jag tyckte det var väldigt störande så jag var tvungen att starta en tråd och se vad andra hade och säga.
Förr eller senare måste ju det samhälle/kultur vi lever med idag ses som traditioner och sed av hävd och vara den givna ordningen, eller?

Det äkta Sverige började återigen återskapas någonstans på under Vasatiden. Från att Vasa blev konung genom att folket i form av dalakarlarna och andra gav honom mandatet till tidigare Engelbrekt som gjorde samma sak så har Sverige gått mot ett utvecklat och klassolidariskt samhälle.

Allt vi är och har blivit genomsyras av detta.
Från kungens friviilliga överlämnande av makt till det faktum att vi är protestanter och inte elitistiska katoliker till den tidiga arbetarrörelsen som utvecklades till den socialdemokrati vi hade under just 1920-50-talet. En socialdemokrati som på många sätt var fylld av mer harmoni och solidaritet bland människor än på andra platser i världen.



Så visst har inte den i övriga europa "konservatismen" något att göra i Sverige.
Vi äro och förblir ett utvecklingens och frammåtsträvandets folk som i grunden söker gemenskap och frihet.


Men sen finns ju något som heter konservatism vad gäller ideologier och den ideolgi definieras ju inte av ett lands syn på vad som är traditionellt eller inte utan vad ideologins författare och utvecklare står för.

Jo det har du rätt i.

Nej, inte nödvändigtvis. Och där visar sig skillnaden mellan äkta konservatism och strukturkonservatism. Den konservative betraktaren analyserar traditonen, seden och de invanda mönstren. Där så tittar han på traditionens faktiska inebörd och vad den innebär för samhället och individen.

SD, som av vissa anses vara ett konservativt parti, vill bevara den Svenska modellen. Varför? Jo, dels för att den är "Svensk" och dels för att det är en tradition. Men har de övervägt vad den här specifika traditionen faktiskt innebär? Nej, troligtvis inte, och det är det som den konservativa analytikern alltid måste göra. Aldrig får någonting bevaras enbart av självändamålet att det måste bevaras. Alla mekanismer som vi kämpar för att de ska bevaras, åtnjuter vårt stöd därför att de är positiva för samhället i stort och därmed värda att slå vakt om!

Somliga "progressiva" har förvisso en ganska gammaldags syn på civilsamhällets förhållande till staten, som hämtad ur faraonernas Egypten, eller kanske Preussen.
Men eftersom tonvikten hos dem (och grunden för deras maktutövande) alltid kommer att ligga på "framåtskridande" och "förändring" och att "rensa ut det gamla" med häftiga, progressiva kampanjer bör de inte kallas konservativa.