Stödtråd för oss som fått bra exjobb som vi inte kommer klara av.

Har aldrig fattat varför man gör exjobb på ett företag som utnyttjar en som gratis/billig arbetskraft till max och förväntar sig en prestation, klart man får ångest upp över öronen då. Själv använde jag ett småföretag som uppdragsgivare (skrev dock inte över några rättigheter via avtal till dem - annars skamligt vanligt som krav från företagen även om jobbet är helt utan ersättning); utvecklade hos dem en egen produkt som inte tidigare existerade, det var roligt nästan varje dag.

Jag är en ganska dålig/svårlärd student som tragglade igenom en tung utbildning med många omtentor. Resultatet av jobbet? Det fick institutionen som godkände det att höja på ögonbrynen och jag la ändå inte ner mer än kanske tre månader heltidsjobb totalt på det. Tror det är väldigt viktigt att man är bekväm i situationen och tycker att uppgiften man ger sig på är ganska stimulerande, annars blir det bara skräp.

Hittar man inget företag att utveckla sin egen produkt hos ska det visst gå bra att starta en egen enskild firma och ha sig själv som uppdragsgivare. Blanda inte in högskolan och megaföretag i bilden mer än nödvändigt, kontakt med sådana konstruktioner brukar bara leda till ångest

Jag förstår inte själva grejjen. Du säger själv att du inte förtjänar det. Dessutom tycker du utbildningen har varit tråkig. Gillar du inte din utbildning kan du glömma ett bra exjobb och ett br arbete. Spelar ingen roll hur bra kontakter du har som leder dig till guldgruvan (som i det här fallet). Du själv kommer inte klara av att prestera tillräckligt och därmed bli kickad.

Två år sen TS skrev i tråden. Undrar hur det gick?

Hallå alla! Jag gick "in i väggen" totalt och klarade inte att slutföra exjobbet. Hade inte alls förkunskaper eller stöd nog samt viljan att klara det.

Fixade dock ett nytt, mer applikationsinriktat exjobb (som också var tufft men inte alls i närheten lika jobbigt) och nu jobbar jag som ingenjör på ett större företag. Fick anställning direkt efter exjobbet. Sen en tid tillbaka trivs jag väldigt bra på jobbet och har äntligen hittat något som jag är helt OK bra på. Självkänslan har kommit tillbaka äntligen.

Har tagit ut mina två examen, varav ekonomin inte är till nytta. Utlandsåret var heller ingen merit för det jobb jag fick. Betyg tittade de heller inte på, vilket var väldigt bra då jag inte har några vidare betyg att skryta med precis.

Jobbet jag gör just nu skulle man nog klarat av med en högskoleingenjörexamen. Ångrar ändå inte att det tog väldigt lång tid att komma ut på arbetsmarknaden för mig. Hinner ju ändå jobba typ 45 år innan pensionen.

Vad som var bra med min för mig tuffa utbildning och det misslyckade exjobbet var ju att det härdade mig och gjorde mig mer envis och beslutsam, vilket jag har nytta av dagligen på jobbet. Det dåliga var väl att man mådde så dåligt i perioder.

Jag ångrar mest med detta att jag påstått att jag kan och är intresserad av saker jag inte är intresserad av, samt har haft väldigt svårt att erkänna när jag inte räcker till. Har det svårt socialt också och berättade inte tillräckligt om hur det egentligen låg till.

Mina erfarenheter har gjort att jag blivit bättre på att inte göra saker för andras skull utan utgå lite mer från vad jag vill göra, egentligen.

Förresten har jag enligt säkra källor hört att mitt avbrutna och totalt misslyckade exjobb nu blivit ett projekt som en doktorand i matematik arbetat på i över ett år hittills. Så fel av den person som lade ut en sån uppgift som ett exjobb, även om det säkert finns många snillen som skulle fixat det. Gubben som lade ut exjobbet (företagshandledaren) är överjäklig inom sitt område och kunde nog inte sätta sig in i hur mycket jag egentligen kunde och inte. Nåväl, har släppt det och gått vidare, med några allt mer sällan förekommande mardrömmar och kvarliggande antidepp-tabletter i badrumsskåpet som enda minne av detta.

Härligt!
Allting löser sig i slutändan som jag brukar säga

sent svar, men härligt! Snart kanske man själv gör exjobb, kan tänka mig att jag kommer hänga i denna tråd frekvent (även om det inte är så hög aktivitet just nu).

Den här tråden talar till mig
jag skriver exjobb nu och det går åt helvete
fyfaaaan ångesten skulle räcka till att driva en mindre stad
återkommer med ett bättre inlägg sen
Bump!

Varför då?

var i samma sits när jag skrev min.

Du låter snarare som en ganska motiverad student, hårt arbete slår talang alla dagar i veckan. För att trösta dig lite, jag kände två personer med typ 4,7 i snittbetyg. Deras examensarbete (på en 5årig utbildning) var nog det sämsta jag har sett, det var inte många faktiska böcker på referenslistan, arbetet ägnade fler sidor åt att beskriva det som skulle utökas än att beskriva det de hade gjort och det lyste igenom att de skrev otroligt långa meningar bara för att rapporten skulle bli längre.

Gör examensarbetet på ett stort företag just nu. Vet vad jag ska göra, vet vad jag ska skriva men det går inte. Är helt fast i all politik som är just nu. Lyssnar på podcast och läser massa onödigt. Har inte fokus på rätt saker helt enkelt. Varje liten grej tar jag som en chans att inte göra det jag ska.

Lite snuvig idag = hemma...

Samtidigt är jag i en relation där vi står i ett vägskäl. Verkar som vi måste gå åt olika håll... Klart jag tänker på det osv.

Kan inte riktigt få mig att koncentrera mig på rätt saker helt enkelt, varit så under hela min studietid också men jag har ändå klarat allt. Nu när det "är på riktigt" känns det som att jag ska bli på kommen som en bluff.. usch va jobbigt det är just nu!

Samtidigt är det inte direkt svårt för mig, jag måste bara göra det men jag har ingen energi

Har du gnetat dig igenom en hel lång utbildning så kan du säkerligen även gneta dig genom detta. Börja i något litet hörn och gneta på. Talang kommer man inte så långt med... ingen är så begåvad att de slipper ha tråkigt för alltid. Du låter inte obegåvad, tvärtom tyvärr, du gillar ju att göra det lätt för dig själv... Antagligen är du rätt klipsk...

Missade att du bumpat tråden. Grattis till att du löste situationen.