Penningpolitik (Fråga)

daemon3.14: Nej, vill man inte se det på det viset är det ju förstås svårt. Att förstå att deflation + ökad produktivitet är i regel enbart möjligt i ett samhälle där man producerar långt under den naturliga nivån. Som illustreras av ex. Romer i hans AD-PA-modell (har du inte det så kan vi nog ordna det), som jag antar att du som nationalekonom är betrogen med, när ekonomin producerar under sin naturliga kapacitet sjunker inflationstakten och produktionen stiger upp till sin naturliga "nivå". En nivå som förflyttats till följd av ökade tekniska landvinningar, ökad efterfrågan - till följd av ökad levnadsstandard, ökad urbanisering (= bättre tillgång på arbetskraft) ex. Förstår du hur jag menar nu?

Jag har inte disputerat i ämnet eller kallar mig för den delen inte expert, jag kan självklart ha fel. Men som jag förstått det, fungerar ekonomin och inflationen ungefär på detta vis och det förklarar situationen under 1800-talet jämfört med idag.

Till dina tankar då: Ja, men det är inte på något sätt grund för att det skulle finnas en ökad efterfrågan på arbetare i industrin? Det är snarare så att ökad mängd insatt kapital, minskar behovet av arbetare vilket har föranlett att allt fler företag kunnat rationalisera bort arbetskraft(L) som insatsfaktor? Det visar inte på något sätt att behovet av antalet arbetare i industrin skulle öka.

Sedan undrar jag över det, men om efterfrågan sjunker så sjunker vinsten, d.v.s. även utsikterna för att investera och företagen anpassar sig till en lägre efterfrågan - marknader strävar efter jämvikt som det heter? Det är ju knappast så att någon tänker: "Jävlar ja, nu vill ingen ha mina varor längre, då ska jag sätta igång att be aktieägarna om extra cash för att expandera businessen till en icke-existerande kundskara?". Eller har jag fel i det menar du? Minskad konsumtion innebär, iaf i min värld, att man anpassar sig till lägre levnadsstandard, eftersom mindre pengar avsätts till konsumtion och istället till sparande. Därtill minskar utbudet eftersom det blir mindre affärer, då arbetskraft flyttas från detaljhandel o så till fabriken?

Ja, handel uppstår med den parten som producerar billigast allt enligt Smiths/Ricardos teorier, vilket innebär att eftersom vi här i väst här har outsourceat bort mycket av industrin både explicit/implicit, så förstår jag inte här riktigt din tankegång om att vi skulle flytta oss till industrin istället? Det låter väldigt konstigt i mina öron, du får nog utveckla, eller kanske allra helst skriva en bok om dina revolutionerande teorier?

Ja, nåväl att ökat sparande möjliggör att mer kapital kan lånas upp för investeringar, får jag inte riktigt ihop resten av dina tankar? Det handlar inte om att utmåla sig som vetenskaplig eller inte, det känns som du arbetar mer utifrån en induktiv än deduktiv metod d.v.s. 1800-talet hade deflation, hög industriproduktion = det funkar idag med?

Vadå "nej"? Du kan väl visa vad du svarar på?

Nej, jag känner inte till AD-PA-modellen. Mitt resonemang vilar på kvantitetsteorin, d.v.s. att prisnivån bestäms av penningmängden och utbudet av varor/tjänster (produktiviteten). Enligt denna modell förklaras deflationen väldigt enkelt genom att penningmängden växte i långsammare takt än ekonomin.

Varför är deflation och ökad produktivitet bara möjligt när produktionen ligger långt under vad den "naturliga" nivån är?


Det är sant att det finns en möjlighet att ökningen i kapital också medför stora förbättringar i produktionen, men jag tror inte det skulle ske så snabbt, sådana förbättringar tar ju oftast tid. Men om det skulle stämma skulle kanske efterfrågan på arbetare minska återigen, så att de blir anställda i andra delar av ekonomin istället.


Vad som händer är att folk kommer få högre inkomst imorgon, vilket är vad företagarna kommer att vilja producera till. Sparande är ibland ett sätt att leva på lägre inkomst, men det är också ett sätt att göra sig själv rikare med tiden eftersom man kommer att ha fler produktionsmedel än om man skulle konsumerat mer. I nästa period kommer man alltså ha mer kapital för att kunna producera saker.


Vadå "vi"? Om det nu är så att pengarna gör mest nytta i Kina så går de dit och vi byter andra varor till dem. Det här är inget revolutionerande.


Pröva att se den första halvtimman av den här föreläsningen för att se teorin bättre.

OK, mitt sista inlägg här I guess eftersom du är mer intresserad av predika dina egna trossatser än föra en något så när vetenskaplig diskussion om ekonomi.

Det innebär som jag försökt förklara i 3-4 inlägg tidigare att när ekonomin producerar under sin maximala kapacitet, innebär det inte finns samma utrymme/behov av prishöjningar som annars vilket innebär att inflationstakten minskar så länge ekonomin inte producerar i sin "naturliga nivå". Det är en process som fortgår ända tills ekonomin producerar i sin naturliga nivå, jämför med ett vanligt utbud-efterfrågan diagram (sådant känner du väl till?) där utbjuden kvantitet inte når upp till efterfrågad kvantitet och det innebär att även om producenterna ökar sin utbjudna kvantitet kommer deras prissättning ändå ligga under jämviktsnivån. Vad i det här som är svårt att förstå är för mig obegripligt, om produktionen/efterfrågan överstiger den naturliga nivån konverteras överskottet till inflation.

Ja, men det är ju inte svar på någonting? Det är samma ihåliga laissez-faire logik som vanligt, "det löser sig bara det får sköta sig själv". Vilket förvisso är en bekväm idé, men som inte håller i praktiken. Nåväl att ekonomier som är mer fria/öppna, (ex.) tenderar till att ha lägre jämviktsarbetslöshet innebär inte det att arbetskraft och kapital är perfekt mobilt som flyttar runt i ekonomin i samma sekund som det uppstår en möjlighet att göra vinst. Sådana arbitragemöjligheter existerar bara på de finansiella marknaderna, där mobiliteten är så nära perfekt den kan bli. Därmed inte sagt att en reglerad ekonomi är att föredra, statlig inblandning är i sig sällan önskvärt.

Sedan är det andra problemet är att företagarna vet inte när imorgon är? Hur länge ska man kunna producera med förlust? Hur ska man kunna motivera det för aktieägarna? Svaret är att det kan du inte, och därför är hela din idé i sig såvida den inte förutsätter en massiv stat som bestämmer när/hur/var konsumenter/företag ska agera helt verklighetsfrämmande.

Orka tråkiga länkar, till Österrikarna dessutom, man ska inte tala i termer man inte själv förstår. Om du har något vettigt att svara kan du väl ta det i en annan tråd (jag tror nog de flesta skulle vara ganska intresserade av att se empiriskt bevis för din teori ex., gärna av idag) eller skicka ett PM.

Du får förklara var problemet ligger om du ser att det skulle existera.
Är det din bild av världen att tjänsteproducerande företag i konkurrens inte försöker kostnadsrationalisera?

Nu frågade jag HUR det skulle uppkomma.
Du försöker beskriva när det är så. Det är två olika saker.
Dvs vi skall efter din förklaring förstå varför vi vill öka mängden kontanter i börsen när laxen fallit i pris.

Du skriver att det inte är ett problem. Eller mer specifikt, att några drabbas är inte ett problem.

Är det din uppfattning att jag har svårt för att fatta när jag utgår från att du tar ansvar för det du skriver. Och inte utgår från att du menar motsatsen till det du skriver?

Så kan det kanske kännas, men om du tittar efter hur du skrev så ser du att det inte bara handlade om det.
Du förfäktade principen att du skall kunna skriva vilket dravel som helst och den som ifrågasätter det måste vara professor (eller ha disputerat i ämnet).

So far:
* svarar du inte på konkreta frågor,
* tar inte ansvar för det du skriver, utan menar att läsaren är dum om han inte antar motsatsen,
* menar att bara en som är disputerad får ifrågasätta det du skriver.

Snart är varje förändring en förbättring.

Lång text som jag inte riktigt ser att den säger så mycket.
Jag menar att det är en skröna att deflation resulterar i fallande konsumtion. Som stöd för det pekar jag på några konkreta fall. Det finns fler.
Japan har tidvis haft (svag) deflation. Har konsumtionen fallit då. Svar nej.
Om du nu menar att det inte stämmer får du väl komma med stöd för det.

(Vid reduktion av kraftig skuldsättning kan det ske en minskad konsumtion, vilket kan medföra en lågkonjunktur. Den följer dock på en tidigare omflyttning av konsumtion i tiden. Så en eventuell prisminskning där är en konsekvens av omflyttningen av konsumtion. Dvs i någon mening en planerad situation).

Bara som kommentar: RB anser att dom ägnar sig åt "finjusterade operationer".

Om du menar förloppet som startade 1929, så gjordes mycket räntemanipulationer och open market operations. Huvudskälet till depressionen anser många nu är Smoot-Hawley act.

Är det verkligen så du har upplevt det? Jag kan inte för min värld se hur du har mage att påstå något sådant, vilket gör att jag endast kan se att du är oärlig eller blind för vad du själv skriver. Låt mig påminna dig om ditt första svar till mitt inlägg och dina lumpna insinueringar om att jag inte förstår ekonomi. Nu säger du ju inte vilja "diskutera" mer, så jag får väl ta det som en varning för framtiden, men jag har ändå några kommentarer att göra.


Så...produktionsökningar leder till högre inflation och mindre utbud leder till en lägre inflation. Nej, hade du skrivit något sånt här i klartext tidigare hade jag definitivt kommenterat det. Om du inte kan se vad som är svårt att förstå med detta föreslår jag att du läser på om kvantitetsteorin.


Inget i svaret jag skrev antyder att jag menar att processen sker blixtsnabbt, utan det är något som andra personer använder som halmgubbe för att kunna övertyga sig själva om hur smarta de är. Det jag skriver om, som är brukligt i ekonomiska sammanhang, är vad som tenderar att ske.


Var skrev jag att några företag skulle gå med förlust en längre period?


Varför höra andras åsikter, när man själv inte förstår dem?


Mina argument torde vara mainstream i den här frågan, så forumet borde gynnas mer av att se bevis på det du säger om inflation och produktion.

Gromph: Det vore enklare för oss alla om du ville svara i essäformat istället för att bryta ned resonemanget och svara på det i smådelar.

Problemet i en tjänste/servicebaserad ekonomi är att möjligheterna för kostnadsrationalisering är sämre än i en varubaserad ekonomi, visst du kan öka human kapitalet hos ingenjören eller sätta rullskridsskor på servitriserna men även här finns det vissa begränsningar.

Likviditetsbrist uppstår så till vida att det finns låg tilltro till det finansiella systemet, d.v.s. om en individ istället för att hålla sina pengar på banken väljer att "stoppa dem i madrassen" ex.

Vissa påstående är nästintill för dumma för att ens bemötas, att jag skulle se det positivt med rån på pensionärer är ett sådant. Likväl att du ska tolka in allt och mer därtill, för att jag ifrågasätter validiteten i dina argument på basis av att det framstår som närmast absurda utifrån ett ekonomiskt perspektiv?

Om du har någon länk till där RB sagt så, ska jag be dig om ursäkt och fullt instämma i att det är en idiotisk formulering som helt saknar grund i ekonomisk teori.

Ökade man likviditeten i ekonomin 1929, när det behövdes? Nej, vad hände då? Låg tilltro till finansiella systemet, banker krisar och hela ekonomin hamnar nedåt. Att man sedan spädde på och fördjupade problemet tullar, är en annan femma.

Men som sagt har det här inte heller med ett dugg med penningpolitik i lågkonjunktur att göra, så PM om du vill.

Gromph: Det vore enklare för oss alla om du ville svara i essäformat istället för att bryta ned resonemanget och svara på det i smådelar.

Problemet i en tjänste/servicebaserad ekonomi är att möjligheterna för kostnadsrationalisering är sämre än i en varubaserad ekonomi, visst du kan öka human kapitalet hos ingenjören eller sätta rullskridsskor på servitriserna men även här finns det vissa begränsningar.

Likviditetsbrist uppstår så till vida att det finns låg tilltro till det finansiella systemet, d.v.s. om en individ istället för att hålla sina pengar på banken väljer att "stoppa dem i madrassen" ex.

Vissa påstående är nästintill för dumma för att ens bemötas, att jag skulle se det positivt med rån på pensionärer är ett sådant. Likväl att du ska tolka in allt och mer därtill, för att jag ifrågasätter validiteten i dina argument på basis av att det framstår som närmast absurda utifrån ett ekonomiskt perspektiv?

Om du har någon länk till där RB sagt så, ska jag be dig om ursäkt och fullt instämma i att det är en idiotisk formulering som helt saknar grund i ekonomisk teori.

Ökade man likviditeten i ekonomin 1929, när det behövdes? Nej, vad hände då? Låg tilltro till finansiella systemet, banker krisar och hela ekonomin hamnar nedåt. Att man sedan spädde på och fördjupade problemet tullar, är en annan femma.

Men som sagt har det här inte heller med ett dugg med penningpolitik i lågkonjunktur att göra, så PM om du vill.

daemon3.14: Om det är någon som är blind är väl i så fall du, men du kanske kan läsa en gång till så kanske det klarnar:

Det är för att de som påstår något antingen ska inse att deras påstående saknar grund, eller att det vilar på overifierade föreställningar. Eller tvivelaktiga axiom.

(Jag kan vara opponent om du får ihop en avhandling någon gång :-)

Tja, servitriser är bortrationaliserade. Man går inte till banken och köar längre utan betala räkningar över internet och hanteringen av räkningar/fakturor är datoriserad.

Fö så köper vi både varor och tjänster i ett samhälle.

Jag tvivlar på att de som läser säger unisont: Aha nu förstår jag varför det uppstår brist på pengar när priset på lax faller från 100 till 90.

Fö så vill en hel del människor ha varorna/tjänsterna nu. Det är bara en del som samlar. Sedan ärver barnen spararen och då blir pengarna använda igen. Man kan räkna med att det är en viss andel som är sparade. Och den andelen är med nutidens ekonomi inte i madrassen utan finns som fordran. Dvs det är en försumbar del som inte cirkuleras.

Skälet till att du blir sur är för att jag låter dig ta ansvar för det du skriver. (Och du är inte van att behöva ta ansvar).

Du behöver inte be om ursäkt. Men det är bra att känna till begreppet "finjusterade operationer".


Det låter mer som Östros. För sent och för lite.
Det går inte att säga att man inte ägnade sig åt manipulationer med räntesänkningar och likviditets-operationer. Sedan har vi skilda uppfattningar om huruvida man skall socialisera förlusterna.

1. Det finns ingen "gräns" för efterfrågan. Även om jag har 40-tums TV och hygglig japansk mellanklassbil idag, så vill jag såklart hellre ha 65-tums TV och vräkig Audi R8. Motvilja till konsumtion är enligt mig en totalt bisarr föreställning. Fråga amerikanerna som lyxkonsumerar genom att maxa alla sina kreditkort om de märker att de bidrar till "efterfrågebrist".

2. Tekniska landvinningar har varit ungefär lika revolutionerande under 1900-talet. Hallå, Internet!?

3. Detta med "äpplen och päron"... vad skulle vara den principiella skillnaden menar du? Annorlunda intensitet av schumpterska innovationer?


Intressant nog blev 1920 års panik extremt kortvarig. Och då satt man faktiskt med armarna i kors (och till råga på allt ammorterade på statsskulden). Hoover-erans politik var däremot allt annat än laissez-faire.