Sveriges ekonomi efter andra världskriget

Jag, min far och min farbror satt den afton ute och diskuterade Sveriges ekonomiska historia. Min farbror och far påstod att vi kommit billigt undan efter andra världskriget, vilket förvisso är sant. Vår industri rullade ju på och vi hade en fungerande ekonomi, vi slapp också tänka på att bygga upp sönder bombade städer. De menade att Sverige borde klarat sig så mycket bättre än alla andra länder i Europa eftersom vi inte hade några som helst problem i jämförelse med ovannämnda.

Men på någon vänster har ju många länders ekonomi på senare år gått om oss. I början av 90 -talet kom ju en börskrasch i Sverige på grund av vår stora utlandsskuld. Jag försvarade Sverige lite med att vi hade en väldigt bra svensk välfärd efter krigstiden. Men detta kontrade dem med att det var detta som skapade krisen. Borde inte Sverige kunnat kosta på sig denna välfärd utan massa lån när vi kommit undan så billigt efter andra världskriget? Vad var det som gjorde att vi behövde låna så mycket pengar trots en stark ekonomi?

Jag är som sagt inte det minsta påläst, inte min far och farbror heller. Så jag avslutade diskussionen med att vi hade för lite kunskap för att ens ha denna diskussionen och sa till dem att jag skulle höra med er här på flashback!

Sverige och Schweiz hade samma utgångsläge efter WW2. Sverige hade t o m lite bättre. Vilket land anser du klarat sig bäst?

Förklaringen till varför det ser ut som det gör i Sverige stavas socialdemokrati. Landet hade alla möjligheter men socialdemokraterna valde den mest ineffektiva vägen att använda skattemedel på.

"Varje felaktigt använd skattekrona är stöld från folket"

Edit: Läsvärd http://www.bokus.com/b/9789175663906...rige%20schweiz

Ja, Sverige har fått dras med det socialdemokratiska oket, vilket har sänkt den långsiktiga tillväxtkurvan. Ju mer sossefierat och byråkratiserat samhället är, desto mindre effektivt är det. Därför är det viktigt att bryta den trenden (vilket alliansen tack och lov är på väg att göra, i små steg) för att inte Sverige ska bli som Grekland i framtiden, ett korrupt skattefifflarland med konstant överbudspolitik.

Summerar från minnet, detaljer kan bli fel:

1945 - Kriget är slut. I Sverige liksom i t ex UK blossar det upp tankegångar om planekonomi osv. I Sverige fick vi inte så mycket statligt ägda företag då socialdemokratin redan på trettiotalet hade gjort upp med Wallenbergarna och lite andra rika familjer om att deras ägande ska gynnas så länge som de går med på att sossarna styr rent politiskt. Sverige har sedan länge en enormt centraliserad makt till Stockholmsbyråkratin samt en väldigt liten elit, vilket gör Sverige idealt för genomgripande sociala experiment. T ex:

Solidariska lönepolitiken - detta hade inte så mycket med solidariska löner att göra utan handlade om att LO centralt tillsammans med socialdemokratin bestämde sig för att hyperurbanisera landet och genomdriva en folkomflyttning från mindre orter till Stockholm, Göteborg, Malmö. Gjordes genom att genomdriva samma lön i hela landet. Detta ledde till att företag på mindre orter slogs ut (pga sämre kommunikationer och effektivitet) samt större företag i större städer gjorde större vinster än annars (pga att deras löner sattes lägre än vad frimarknadslöner hade inneburit). Iden var att slå ut företag på mindre orter, få folket att flytta till större städer och ta anställning i storföretag som pga sina stora vinster skrek efter arbetskraft.

Hyresreglering - Under kriget så kontrollerades åtskilliga priser, däribland hyror. Efter kriget så tyckte sossarna att detta skulle behållas på hyresmarknaden som valfläsk. Detta skedde också men hade som direkt konsekvens att det privata hyreshusbyggandet slogs ut. Istället så infördes subventioneringsprogram för att bygga hus, nu i offentlig regi.

Reformer från privata lösningar till offentliga statliga ingrepp i medborgarnas liv. Påbörjades med ATP-pensionssystemet och slutade med hela handen. Erlander kallade det för "det starka samhället" vilket innebar att socialdemokratin ansågs sig ha rätten att beskatta folket för allt möjligt som de drömde upp.

Detta är bara en del.

1960 - I början av sextiotalet så är det en sjukt stor bostadsbrist pga hyresregleringen som genomfördes i början av femtiotalet. För att stävja detta så införs en otroligt stort subventioneringsprogram av hyresbostäder i Sverige. Banker tvingas investera en viss andel av sina krediter i bostadsbyggande, vilket dränerar andra alternativa investeringar. I slutet av sextiotalet har vi också en uppblossad studentradikalitet där fullt med idealistiska medelklassakademiker med planekonomi som mål tar plats i landets styrande. Från 1965 och framåt har även skattetrycket börjat öka nåt enormt. Från att Sverige hade bland europas lägsta skatter så får vi den i särklass högsta. På tio år så dubblas skatterna i Sverige från runt 25% av produktionen till över femtio procent. Som en konsekvens av detta slås runt en halv miljon privata arbeten ut. Pengarna som tas in i skatt anställer ungefär likamånga i offentliga arbeten så totala mängden arbeten ökar faktiskt något (då offentlig skattefinansierad sektor byggs ut snabbare än vad privat kollapsar).

Andra godbitar som införs på sextiotalet är utlandsbiståndet där Sverige börjar punga ut 1% av produktionen per år i totalt korrupta projekt som mest gynnar de som jobbar inom den delen av statliga byråkratin (mest socialdemokrater, men senare även folkpartister och kommunister).

1970 - Det som händer under sjuttiotalet är att luftslottet som byggdes upp under de tidigare tjugo åren börjar falla ihop som en suffle.

1. Subventionssystemet som konsumerat enorma mängder kapital för husbyggande bygger värdelösa skithus som ingen vill bo i. Ren kapitalförstörelse i många fall.

2. Den väldigt gynnade storföretagssamheten slås delvis ut (stålindustrin kollapsar, båtbyggande kolllapsar). Samtidigt har Sverige motarbetat och medvetet slagit ut mindre privata företag så dessa kan ej suga upp de friställda. Sverige svarar genom att anställa ännu mer inom offentlig sektor samt börja subventionera storföretagen i svårigheter. De offentliga anställningarna genomfördes i många fall som tillfällig åtgärd som sedan kunde dras ner när bättre tider uppstår. Men inga bättre tider uppstår och de som sögs in i offentlig arbete blir kvar. Det är här som den ineffektiva och överbemannade svenska byråkratin skapas. En ren arbetsåtgärd som ej kan vändas pga interna maktförhållanden.

3. Marxisterna i SSU driver igenom statliga monopol inom vissa sektorer. Alla privata apotek som ofta var lokalägda och uppskattade tvångsinlöses och ersätts av ett offentligt monopol. Planer på en socialisering av hela den privata ekonomin börjar ta plan.

4. LO tvingas plocka in kommunal som förbund. Detta var i början väldigt opopulärt pga att LO som en fackförening bland privata företag var skeptiska till kommunalanställda drönare. Men de tar snabbt och både vänjer sig samt omstöps rent inställningsmässigt då kommunal snabbt blir bland de störa förbunden.

5. En jävla massa regler som LAS införs. Detta motsätter sig facket till en början då det hotar deras makt men efter ett tag så går de med på även detta.

6. Sverige börjar låna upp en massa pengar i utlandet för att hålla de offentliga systemen flytande.

7. Den solidariska lönepolitiken som infördes på femtiotalet knakar i fogarna. Folk börjar kalla den för flyttlasspolitiken vilket ju är ett bättre beskrivning om vad det handlar om. Som svar på klagomålen så fortsätter staten med samma politik men inför frikostiga bidrag åt dem som förlorar arbetet istället. Innebär att företag fortsatte att slås ut i Sveriges mindre orter men istället för att tvinga fram flytt till arbete så kunde folk leva på statliga bidrag istället.

1980- Allt som staten sysslade med på sjuttiotalet börjar bryta ihop. Varvsstödet och stålindustristödet har kostat stora pengar. Varven läggs ner rakt av medan stålindustrin tas över av staten som slänger in allt i ett företag som idag heter SSAB.

Svensk ekonomi är genomreglerad och pengainförsel in och ut ur landet är knappt tillåtet. Start av företag är knepigt. Driva företag är knepigt. Ingen på ledande position tror på den svenska modellen då den skapats genom panikåtgärder under sjuttiotalet (läs t ex Kjell Olof Feldts självbiografi). I detta skede så försöker marxisterna kuppa igenom löntagarfonderna vilket hade överfört all makt i Sverige till socialdemokratiskt toppstyrda fackföreningar. Tur nog så lyckas de inte. För att hålla skeppet flytande så genomförs en följd av väldigt stora valutadevalveringar. Svensk ekonomi funkar som så att facket driver upp lönen, detta sabbar lönsamheten för exportföretagen, staten devalverar, detta driver upp inflationen som facket korrigerar genom att tvinga upp lönen. Den cirkeln pågår i ganska många år.

I mitten av åttiotalet så avregleras finansmarknaderna samtidigt som en massa andra regleringar finns kvar. Kombinationen av subventioner, fri kreditgivning och ej genomtänkta regleringar skapar en enorm låneboom. Denna låneboom slutar med en totalkollaps i början av nittiotalet.

1990- Mycket av galenskapen som genomdrivits sedan 1950-talet går under på allvar. Något som kraftigt förvärrar krisen är att våra politiker hade bestämt sig för att aldrig någonsin igen devalvera valutan i mitten av åttiotalet. Sedan smackade de på med en enorm låne och inflationsbubbla samtidigt som de hade en fixt växelkurs. Sedan sitter de med den fasta växelkursen så allt går åt helvete inom export och internt rätt så länge. Slutar med att vi släpper fasta växelkursen efter en väldigt kostnad i svensk ekonomi. Detta är början av en reboot av svensk ekonomi.

90-95. Svensk ekonomi förlorar enormt mycket jobb. Staten genomdriver ett nytt pensionssystem då det gamla ATP som sossarna drev igenom byggde på luft och förhoppningar. En viss slimning av offentliga sfären sker.

95-08. Svenska staten blir ultrafiskal. Drar medvetet in enorma överskott som betalar ner statsskuld och liknande. I övrigt så vågar inte politikerna göra egentligen något. De blir mer liberala och frimarknadsvänner då de ej vill ha tillbaka sjuttiotalet. Men skatterna är kvar på en hög nivå för att betala stora summor till gamla system. Inte så mycket händer under femton år. Skatterna går varken upp eller ner. Offentliga system är hyfsat konstanta. Rigor mortis karakteriserar hela politiska systemet. Den stora förändringen är det stora inflödet av ickeeuropeer som är ett annat statligt pådrivet projekt sedan slutet av sjuttiotalet. Samtidigt så har svensk ekonomi förlorat sin förmåga att generera arbeten. I slutet av sextio och framåt så slogs den privata jobbskapande förmågan ut genom allt för höga skatter. Folk började anställas offentligt istället men sedan nittiotalskrisen så finns inte pengar till det heller. Innebär att andelen arbeten i Sverige har legat rätt så stilla (faktiskt förlorat en del sedan 1990, pendlat mellan 4 och 4,5 miljoner) samtidigt som staten plockat in över en miljon utomeuropeer som lever på bidrag istället i väldig utsträckning. Precis som övriga offentliga projekt i Sverige kommer även detta att kollapsa i eld och lågor men det kommer nog dröja några år innan det kommer.

Om man ska sammanfatta så har majoriteten av alla ekonomiska och sociala problem vi har i Sverige skapats av ej genomtänkta statliga reformer. Dessa funkar nåt år för att sedan mest ställa till problem men kan då inte ändras pga hur politik fungerar. Bristen på hyresrätter i stockholm har exakt samma anledning som i början av sextiotalet men där är den interna byråkratin för stark för förändring. Likaså inom SIDA-biståndet, asylinvandringen, mycket kommunalt där det pga hur makten är upplagd inget kan förändras så länge vi inte har en totalkollaps.

Vi gillar att ställa till problem för oss i Sverige. Sedan så åtgärdas de inte då en hel byråkrati får lön och förmåner så länge som den finns kvar vilket skälper alla förändringar.

Tag andemeningen av vad jag har skrivit så förstår du varför Sverige har halkat efter under lång tid.

Sverige hade alla förutsättningar att i princip berika sig på andra (krigsförande) länders bekostnad efter andra världskriget. Man gjorde det till en viss del, men som flera påpekat har den utvecklingen avstannat med tiden.

En stor stöttesten i den svenska modellen var att skapa starka företag via hård beskattning. Med detta ville man se till att svaga företag, som bla inte klarade skattetrycket, skulle elimineras tidigt, samt att begränsa incitamenten för "opportunistiska" affärsverksamheter som enbart hade snabba vinster i åtanke.

Många anser att Sveriges relativt starka ekonomiska utveckling kan tillskrivas just den svenska modellen. Sedan finns det andra som anser att den utveckling Sverige haft sedan andra världskriget har stundtals varit bra TROTS den svenska modellen.

Det finns mycket som kan sägas för eller emot, men en sak är säker: hittar inte Sverige stora mängder olja (eller liknande rikedomar) som Norge gjort så måste något göras för att man ska klara den globala kokurrensen, inte minst från "utvecklingsländer" inom EU.