Texter som berör er?

You don't need to bother, I don't need to be
I'll keep slipping farther
But once I hold on, I won't let go til it bleeds

När jag lyssnar på musik fokuserar jag sällan på texterna. Jag lyssnar mer på ljudbild, ackordföljd, harmonier osv. Men i det ingår ju också sången. Jag ser nog mer sången som ett instrument som hjälper till att fylla ut låten oftast. Ligger sången "fel" i mina öron, så förstör det låten, precis som jag tycker ett skränigt gitarr-solo kan göra.

Men en text som verkligen berör mig är,

Touché Amoré - Non Fiction
https://www.youtube.com/watch?v=rg1KSijKUUU

Text:
Every moment can't remain and every life won't stay the same.
With time comes a layer of rust and our bones will turn to dust.
Everyone will fall away and every season is built on change.
With time the paint will peel and all sense will lose it's feel.
Every cloth will start to fray and every night will become day.
With time a mold will form and what's cold can become warm.
Every love can't always stay and the dead will soon decay.
With time we'll all be gone but how you lived can live on.


Intohimo - Northern Lights pt. 2 är också fin. Väldigt kort och enkel text, men det gör det samtidigt så starkt på något sätt. Den är på svenska.
https://www.youtube.com/watch?v=3s-wnNYAx9c

Text:
Kom närmre, håll mig nära. Jag är inte redo att förlora dig.

Båda dessa låtar ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Och inte i huvudsak för texterna, utan jag tycker låtarna som helhet är otroligt fina och känslosamma. Men det är klart, i just dessa fall bidrar ju texten också, även om jag överlag mest lyssnar på instrumental musik.

Lost in the stars, är inte så mycket för religiösa låtar, men oavsett om det finns en gud eller ej så är vi fortfarande lost in the stars.

In Flames Only for the Weak

Tom Waits:Innocent when you dream.

Mount Eerie - Real Death

Hela skivan A Crow Looked at Me skulle kunna kvala in i den här tråden. Det var det första albumet som Phil Elverum släppte efter att hans fru gick bort i cancer året efter att deras dotter föddes, och alla texterna handlar om sorgearbetet efter hennes död. Jag lyssnar på en hel del mörk och självutlämnande musik, men den här skivan är så rå och genomsorgsen att det nästan känns som att man inkräktar på något privat bara genom att lyssna på den. Trots att jag är ett stort fan av Phil Elverums musik har jag bara lyssnat på den ett par gånger, bara för att det helt enkelt blir för tungt.

Death is real
Someone's there and then they're not
And it's not for singing about
It's not for making into art
When real death enters the house, all poetry is dumb
When I walk into the room where you were
And look into the emptiness instead
All fails
My knees fail
My brain fails
Words fail
Crusted with tears, catatonic and raw
I go downstairs and outside and you still get mail
A week after you died a package with your name on it came
And inside was a gift for our daughter you had ordered in secret
And collapsed there on the front steps I wailed
A backpack for when she goes to school a couple years from now
You were thinking ahead to a future you must have known
Deep down would not include you
Though you clawed at the cliff you were sliding down
Being swallowed into a silence that's bottomless and real
It's dumb
And I don't want to learn anything from this
I love you