Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Har du läst HäPM? Det var knappast frivilligt för SW att utsättas för oskyddat sex. När hon upptäckte det var skadan redan skedd. Det blir inte frivilligt pga SW:s uppgivenhet kring att skadan redan är skedd inklusive för risken att ha blivit smittad. Något liknande hände AA. Han tvingade till sig oskyddat sex fast att ha visste att skyddat sex var en förutsättning för sex överhuvudtaget, alltså var det därmed inte frivilligt. Eftersom tingsrätten, hovrätten och HD kommit fram till att bevisningen räckt för på sannolika skäl misstänkt så utgår jag ifrån att det finns anledning att tro att det INTE i lagens mening ansågs vara helt frivilligt. Du verkar inte lämna öppning alls för den tolkningen utan tycks gå på JA:s unkna kvinnosyn.
Du gör fortfarande felet att tro att ett domslut i en häktningsförhandling utgör skuld. I själva verket räckte inget till åtal ens. Trots MNs vilseledande av rätten att åtal var nära förestående. Hon hade bevisligen fel. Borde hon inte varnas för att ha vilselett domstolen?
Ditt ifrågasättande av frivilligheten blir problematisk eftersom kvinnorna så gärna ville ha sex med den coola killen. De ville så gärna att de inte kunde förmå sig att få ett nej över läpparna. Lösningen blir att ångra sig i efterhand, då har de både haft kakan och ätit opp den. De har haft sitt sex med sin kändis, och i efterhand när de redan har den meriten kan de vända sig mot honom och ropa våldtäktsman och sexbrottsling efter honom, typisk idelisering följt av nedvärdering så fort objektet erövrats.
Om de hade blandade känslor, "vill inte vill"-känslor, då var det i och för sig kanske inte 100 % villigt men inte heller helt motvilligt. Hur ska rätten ta ställning till det? "Jo herr domare, jag ville ju men ändå inte, döm honom till fängelse är du snäll."
Efter att han hängts ut som dubbel våldtäktsman världen över blev de ännu ovilligare att ha haft sex med honom. När han förlorade sin gloria var det inte längre nåt att hänga i julgranen. Motviljan de kände i efterhand kan ha påverkat efterhandstolkningen av viljegraden under natten. "Vill" vägde plötsligt lättare än "vill inte".
De ville ha sex med honom för hans status. De ville inte ha haft sex med honom när han förlorade sin status.
Ska vi tro på alla deras efterhandskonstruktioner, oprövade i huvudförhandling? Vad för slags rättssäkerhet är det?
Det var kanske styrkan i ett annat fall, det om Arnault, att18 kvinnor intervjuades av en seriös journalist redan innan han hamnade på löpsedlarna och förlorade sin gloria. De intervjuades oberoende av varandra. I JAs fall pratar två kvinnor ihop sig och går till polisen och bara en av dem förhörs (men blir snabbt för "okoncentrerad") innan JA hängs ut över hela välden som dubbel våldtäktsman.
Höjden av ironi är att även AA skulle ha förhörs den kvällen, efter SW. AA stod på perrongen på Centralen när hon fick veta det men valde själviskt att åka på partaj i Uppsala istället. "Äh, det kan väl vänta till på måndag!" tyckte hon om förhöret. Party var viktigare, trots att hon var alldeles i närheten av polisstationen. Istället förhördes hon alltså först efter att det blivit världsnyhet att han våldtagit två.
Hon kunde minsann skjuta på förhör om hon ville. Hellre åka på party och hinna prata ihop sig med sina kompisar än att göra sin plikt och infinna sig för förhör. Skenheligheten själv.
För förhör är väl frivilligt det med?