Här ges en version om mop.
http://varldenshistoria.se/samhalle/...vann-i-morkret
Punkt 1.
Jag hänger upp mig på några detaljer som det vore intressant att höra några synpunkter på.
"Medan Ljungqvist förgäves försöker komma fram på telefon ringer taxichauffören Anders Delsborn till sin taxicentral och berättar att en man har blivit skjuten på Sveavägen. Kvinnan på taxicentralen ringer genast efter ambulans och polis.
Polisassistent Ulf Helin svarar. Enligt polisens regler ska han i sådana situationer genast tillkalla en överordnad medan han själv håller kontakten med brottsplatsen.
I stället lägger han på luren efter 20 sekunder. Senare försvarar han sig med att han tyckte att kvinnan som ringde från taxicentralen lät förvirrad."
Punkt 2.
"Hans Koci är chockad och handlingsförlamad. I stället för att genast ta initiativet ägnar han tid åt att ringa runt till sina chefer för att få dem att komma in och ta över ansvaret för utredningen."
"När Welander kommer kan en lättad Hans Koci slappna av. Han tror nu att Welander tagit över rodret – och Gösta Welander tror att Koci fortsätter att samordna det praktiska arbetet.
Welander utgår ifrån att Koci omedelbart har slagit larm till de övriga polisdistrikten i Stockholm eftersom detta är en ren rutinåtgärd.
Men det har Koci aldrig gjort. Det larmet går inte ut förrän efter två timmar."
Punkt 3. Rikslarmet.
"Och först efter nästan tre timmar kommer någon i det stockholmska polishögkvarteret på idén att larma övriga polisstationer i Sverige – däribland den utomordentligt viktiga gränspolisen.
Dessvärre innehåller larmet felaktig information. Det talas om två gärningsmän på 40–45 år, varav den ene är mycket lång och den andre bär en blå parkas.
Var kommer informationen om att den ene mannen var mycket lång?
"Polisen i resten av landet är inte ensamma om att få nyheten sent. En av cheferna för säkerhetspolisen SÄPO vet ingenting om mordet på landets statsminister förrän en välunderrättad journalist ringer upp honom."
Punkt 4, Wincent Lange,
"Lange kastar in handduken
1 mars, kl. 01.30: Wincent Lange, chef för polisens kriminaltekniska avdelning, anländer.
Kriminalteknikern tror knappt sina ögon när han kommer till brottsplatsen.
Förtvivlad tittar Wincent Lange på det lilla avspärrade området på bara 10 gånger 10 meter, där folk dessutom fått lov att gå in för att lägga blommor och tända ljus vid blodpölen.
För ett par timmar sedan var gärningsmannens fotavtryck kanske synliga i snön, men nu har alla spår efter honom trampats ned av de sörjande svenskarnas vinterkängor.
Kriminalchefen skakar uppgivet på huvudet åt sina kollegers inkompetens, sätter sig i bilen och kör hem."