Citat:
Ursprungligen postat av
Schlesien
Huvudet på en påle (Wall, 2017) har bäring på Lisbet Palme i ca 180 av sina 450 sidor och är den som bäst redovisar Lisbetdelen av vad jag stött på hittills. Gunnar Wall dansar länge runt kaminen med mockasiner på i ambition att få alla pusselbitar på plats
och samtidigt undvika ta heder och ära av Lisbet. Det bör vara intressant för en hängiven lisbetare som iesho.
Vad jag tog upp i mitt föregående inlägg berörs främst i kapitlet
Jag träffade Holmér och han lurade mig omedelbart. Jag rekommenderar läsning av boken, läs särskilt noggrant s. 34
3-34
4.
Citerar en stycke i övergången s. 34
5-34
6:
Holmér var alltså kapabel att föra Lisbeth Palme bakom ljuset. Det understryker ytterligare den starka sannolikheten för att han bedrivit ett dubbelspel när det gällde uppgifterna från Reneborgs och Sjöbloms förhör med Lisbeth. Dels hade han sett till att de kom ut — vilket mycket väl kan ha varit motiverat för att få information från allmänheten — och dels hade han låtit henne sväva i föreställningen att det var poliser på lägre nivå som brutit mot den sekretess som hon förväntat sig.
Tack för förtydligandena!
Vad menar du med
a-attityd?
Anders Helin var inte närvarande vid Lisbets videovittneskonfrontation 1988, till sin stora förtret. Lisbet förbjöd honom. (Jag tror det är I Krusell som nämner detta i sin bok.)
Här är lite om attityd kategorier som jag vet att man jobbat med i flera offentliga verksamheter, inte bara Skatteverket, under 90--talet och 2000. Fast Holmer och Helin är väl anställda och "fostrade" under 50- och 60-talet när någon annan anda gällde. Sedan blir man säkert lättare något cynisk i vissa verksamheter, men vittnen är ju ändå inte konstaterade kriminella i fallen (i Styckmordet var givetvis en hel del av BOs bekanta kriminella men man hade ändå kunnat ha ett öppet sinnelag att några kan tänkas ha vetat något och kunna berätta kan man tycka, även narkomaner kan misstycka gällande mord även om de ofta har en större tolerans för våld jämfört med medelsvensson).
http://gottarbetsliv.se/bemotandets-betydelse/
Holmers och Helins nedlåtande inställning ser uppseendeväckande ut idag men det kanske var gängse jargong då?
Intressant det med Holmer och hur man hanterade exempelvis LP. Jag har reflekterat lite om man avsiktligt kört med något slags good cop- bad cop skådespel. Fast oklart med vilket syfte i såfall. Antingen för att man från PU misstror politikerna och tjänstemännen i OPs närmre krets (apropå Krusell och frågan till UD där han blev avsnoppad), eller om det är tvärtom ifall de har rätt som tror att delar av PU och bl. a. Holmer ingått i någon konspiration, före eller efter MOP)?