"Magnetisk" attraktion?

Någon som känner till fenomenet?

(är 21 år och tjej)

Det finns en kille som jag känt ett par månader och stött på lite sporadiskt då och då. Ingenting har hänt mellan oss (än). Vi har pratat en hel del och känner varandra rätt bra.

Nu till det skumma - dragningskraften mellan oss. Ser jag honom kan jag inte släppa honom med blicken och vice versa verkar det som. Möts våra blickar "låses de fast" i varandra tills de bryts av någon utomstående faktor eller tills någon av oss hälsar/går fram till den andra och börjar prata. Även när vi börjar prata kan vi inte släppa varandra med blicken och efter ett tag blir det så spänningen mellan oss så uppenbar och pinsam för min del att jag måste komma på en ursäkt att ta mig därifrån.

Samma gäller kroppskontakt, det är inte något "elektriskt" mellan oss, utan våra kroppar verkar bara dras mot varandra. Står vi bredvid varandra börjar vi småkramas av automatik och han brukar ofta skojknuffa mig och hålla på om jag är i närheten.

Senast kände t.o.m hans kompisar från andra sidan landet av spänningen och kommenterade något om att det ser ut som om vi är jättekära (vi stod och berättade om något internt, typ hur vi träffades för första gången).

Jag känner inte alls något "pirr" i magen som när man var ung/yngre och förälskad. Han gör mig inte nervös och jag är heller inte särskilt kåt på honom, inte ens på fyllan. Visst är jag attraherad, men sex är verkligen inte det första jag tänker på när jag ser honom.

Jag vet ju att jag inte är kär i honom eftersom jag knappt känner honom. Men vad är det då? Är det värt att anspela på, eller vore det bättre att fortsätta vårt platoniska förhållande? Vi trivs ju bra tillsammans och kommer med största sannolikhet bli bra vänner.


Det här kanske verkar vara en väldigt konstig tråd, men är lite förvirrad eftersom jag aldrig känt så här förut. Hatar filmen Twilight, men börjar fan undra om han inte är vampyr ändå. Nu har jag bara sett filmen en gång, men var det inte någon speciell dragningskraft mellan random brud och bögen?

Personkemi, men det betyder ingenting egentligen om det är det du undrar över.

Det är det där som är egentlig personkemi och attraktion, och inte det här med att ni knullar väldigt bra t ex eller han skulle boosta din status som gör att folk attraheras till varandra.

Men alltså, det är inget band eller något där new age stuffs där, det är bara att ni passar personmässigt och fysiskt.

Nej, exakt. Tror inte på sånt stuff heller.

Är det inte lite konstigt att det är första gången jag känner något sånt här? Jag menar, har ändå haft ett förhållande (bara 5 mån, dock) och haft flera flörter/förälskelser. Speciellt det senast året, har lekt av mig en hel del, träffat sjukt många killar, men ingen som jag haft samma kemi med. Inte ens i närheten.

Men visst, jag är kanske inte särskilt kompatibel med så många personer. Har egentligen bara en vän som jag känner är från samma planet som jag.

Så vad tycker du, ska jag placera honom i vänfacket eller ska jag ragga upp honom?

Börja som vän och se vart det leder! En fika har ingen dött av. lycka till!

Har en person som jag har exakt samma sak med. Vi började som ragg men slutade som vänner (tror vi). Det är dock pinsamt uppenbart att vi har något väldigt speciellt mellan oss och jag tror aldrig den grejen vi har kan sluta i ren vänskap...

Jag hävdar att just denna saken är kärlek på hög nivå men andra menar att det bara är att skita i det. Vi får se vem som får rätt

Jag måste bara bryta in här och säga att jag tycker det låter fantastiskt fint! Lite sådär filmiskt...oerhört fint! Jag hoppas det blir ni! Det kanske kan kännas svårt att ta steget från vän till förhållande...men om det är som du säger borde det falla sig naturligt, vad vet jag!

Håller med. Det låter som sådan där personkemi man själv hoppas få uppleva. Ungefär som i Big Fish när huvudpersonen ser sin stora kärlek på cirkus och allt bara stannar upp. Du måste ju vara skitnyfiken på att utforska vidare vad det kan vara!

Jo, det är lite underbart men omtumlande. Sen tror jag inte att han kommit över sitt ex än. Fast hon bor väldigt långt bort så förhoppningsvis går det över. Speciellt om han nu också känner samma dragningskraft som jag gör.

Ska fortsätta ta det väldigt lugnt, bara vara kompisar och se hur det utvecklar sig. Ett ONS med honom på fyllan hade ju inte varit optimalt kanske. Jag har ju varit väldigt distanstagande/dissig med tanke på hans ex och med tanke på att jag varit osäker på den där känslan. Får försöka lägga det på en lagom nivå.