En unik livshistoria? Om hat och lite kärlek.

Hej, ponera er följande scenario tack. Ska göra det så kortfattat som möjligt:

En glad, målmedveten och helt vanlig kille växer upp i en riktig bondhåla utanför en storstad. Lever ett vanligt liv tills det att han börjar i 7:an på grundskolan. Som så många andra gånger så börjar andra ungdomars egna osäkerhet och hat leda till en intensiv mobbing mot killen som pågår i 3år, där han mest får utså diverse glåpord men även blir involverad i nåt slagsmål. Killen går allt mer från att vara social och utåtriktad till att bli mer av en blyg och osäker person. Förutom alla killar som deltog i mobbingen är det även några tjejer som använder uttryck som ''bögjävel'', ''idiot'', ''fjolla'' osv. för att förödmjuka killen, speciellt när de befinner sig bland en stor grupp människor.
Till synes så ignorerar lärarna och skolan gör inte mycket åt det hela, inte heller killen vågar säga något. Således blir även föräldrarna ovetandes.

Lyckligtvis slutar de största problemen där, gymnasietiden med lite nytt folk på en annan ort blir nästintill felfri.
Åren går ju men killen lider fortfarande mycket psykiskt. Han har svårt att förtränga, det har påverkat honom enormt. Det sociala livet är också mer eller mindre icke-existerande, men så bestämmer han sig för att skita i allt och bosätta sig utomlands och i ett annat land för att kunna påbörja ett helt nytt liv.

Planen fungerar och efter att ha byggt upp god ekonomi under några år i det nya landet rör han på sig till sitt nya hem på ett s.k. ''party och turistställe''. Han älskar det verkligen, det är ett paradis.

Och när följande inträffar har det alltså gått 14år år sedan han avslutade grundskolan:
Under en utekväll i somras hamnar han i sällskap med tre svenska tjejer som tydligen ska komma ifrån stan i närheten av samhället där han själv växte upp. De är här för att studera och festa i några månader. Under den första kvällen bjuder han hem dem till sig och har sex med två av dem, men de är allihopa ganska berusade.
De fortsätter sedan att umgås och efter ett kort tag inleder han något man mer eller mindre skulle kalla för förhållande med en av tjejerna.

Men av en händelse börjar han googla runt lite och kolla på Facebook vad han kan hitta. Många bitar faller sedan på plats och sen vet jag inget bra ord för att beskriva det hela, men helt sinnesjukt nog så är tjejen han nu har en speciell relation med samma person som under 3år och många år efter gjort hans liv till ett helvete. Även den andra tjejen han haft sex med har också varit på skolan, hon deltog inte i mobbingen men var likväl en sån person han hyst enormt agg och hat mot som inte gjort ett jävla skit för att försöka förhindra det som hände.
Givetvis är dem båda helt förändrade som personer utseende osv. och han har tyckt att båda två är ärligt talat de sexigaste och härligaste tjejerna han någonsin mött.

Och ja, det är mig vi talar om här. Jag har funderat så fruktansvärt mycket på detta och vet inte, så fruktansvärt kluvad, jag kan bara konstatera att jag har haft ett väldigt jävla märkligt liv.
Jag har hade faktiskt seriösa tankar på någonting som skolmassaker tidigare och har ofta fantiserat om att tortera bl a den här tjejen till döds.
Nu känner jag mig också äcklad som om hon är en jävla hora(vet inte rätt ord för vilket hat jag känner egentligen) men samtidigt har jag också starka, bra känslor för henne nu så det är svårt.

Även om det är en ny person idag så vet jag inte om jag kan fortsätta ens kan fortsätta träffa eller tala med dem här personerna igen. Mitt hat gentemot dem eller det enorma känslan av att få återupprättelse är något som jag tror är väldigt svårt för någon som aldrig själv varit riktigt mobbad någonsin kan känna men jag skulle ändå vilja veta -

* Vad tänker och tycker ni att jag kan/borde göra?
* Gärna övriga reflektioner ang. det hela.

Tack för er tid.

Du borde antagligen förklara situationen för henne.

Till att börja med hatar du de bilderna du har av deras tidigare personligheter och beteenden. Bevisligen stämmer inte dessa överens med dagens uppdaterade bilder, du låter dig påminnas om det som var till den grad att du helt tappar fokus på vad de är för människor idag.

Söker du någon form av upprättelse så ta upp det här med någon av dem och njut av skammen du får ta del av.

I övrigt var det en fin historia. Bortsett från nämnda problem hoppas jag du njuter av det liv du har idag.

Om du är intresserad av henne så bör du konfrontera henne. Om det ska bli nåt bra av det måste ni rensa luften. Fråga dig själv - är du samma kille som du var på den tiden eller har du mognat? Om svaret är det senare får du väl tänka att det är mycket möjligt att hon växt upp och att hon ångrar det hon gjort mot dig. Och om du inte vill att det ska bli nåt mellan er överhuvudtaget tycker jag att du ska låta det vara. Du kan ju alltid be om hennes nummer och prata om det, bara för att. Men att hämnas verkar överdrivet. Jag har själv varit mobbad, de var ganska brutala mot mig i lågstadiet - de slogs och rånade mig och tog mina kläder och skor och liknande. Jag brukade tända eld på deras saker, eldade faktiskt upp en mobil, en liten lekstuga, en skateboard osv (givetvis anonymt, åkte aldrig fast). Och jag övervägde att starta en brand i omklädningsrummet och blockera dörren. Men nu har jag kommit över det. Istället har vi försonats och är helt okej bra vänner numera. De är faktiskt riktigt schyssta, men jag tror att de precis som alla andra var osäkra och inte visste hur de skulle bete sig. Eller nåt.

Bjud hem henne, laga en stor härlig middag och överraska henne med ett guldhalsband. Tänd massa ljus, bjud på drinkar etc. Ja, gör kvällen perfekt helt enkelt. När stämningen är på topp ursäktar du dig ett ögonblick, går ut i köket och tar fram köttyxan. Gå tillbaka in i rummet med yxan bakom ryggen och ett leende på läpparna.

- "Jag har en till överraskning åt dig, älskling."
- "Åh, vadå? Trodde inte kvällen kunde bli bättre."
- "Jo, du minns killen från din gamla skola. Den där fjollan, bögjäveln du vet..."

Ta hämnd på dem, av bibliska proportioner.

Folk förändras inte ett skit från hur de är när de går i högstadiet, allt de uppvisar sen är bara en mask som döljer allt som inte passar in på hur en vuxen person ska bete sig - det är samma jävla horor som tidigare.

Om de är så jävla vidriga att de kan mobba dig när de går på skolan och sedan knulla med dig 14 år senare för att "oj, då har vi lite nytta av dig" helt plötsligt när det passar dem, är det bara mer anledning att ta hämnd på dem.

Det där måste va de äckligaste, mest ihåliga tjejerna någonsin. Fyfan

Att prata med henne låter ju rimligt, berätta hur du verkligen känner och se hur hon reagerar.
Ge henne den chansen mobbarna borde gett dig, eller nått.

Fortsätt vara tillsammans med henne, var så perfekt du kan, få henne dunderkär i dig. Sedan torterar du henne psykiskt tills hon bryter ihop då säger du "vem är fjollan nu då?".

Folk växer upp och mognar. Hämnd är inget att spela på skulle jag säga. Visa att även du är mogen. Konfrontera och prata med dem. De kanske visar genuin ånger?

Finns egentligen aldrig någon anledning att ha fiender, det kommer bara missgynna dig i slutändan hursom.