Vilhelm Moberg

"Rid i natt!" Är en spännande roman som behandlar tyranni och förtryck. Moberg är verkligen en mästare med märg och must, hans Svenska står sig riktigt bra än idag. Ganska patetiskt att han aldrig erhöll nobelpriset. Nobel själv hade gett Moberg priset om han kunnat läsa utvandrarserien.

Skulle rekommendera alla att läsa utvandrar-serien, riktigt bra

Absolut. Han läste Schopenhauer som ung och blev förkrossad. Det verkar ha legat och gnagt i 50 år tills han gjorde slut på sig. Han försökte förneka att Schopenhauer hade rätt, men till slut gick det inte. Det är väl därför alla optimister i Filosofi så hårdnackat nekar att medge att de har fel.

Den 8 augusti har det gått 50 år sedan Moberg lämnade oss. Bara så att ni minns ...

Ta förresten en koll på den här dårtråden.
(FB) Blev Vilhelm Moberg (1898-1973) mördad?

Jag fann Din stund på jorden och A.P. Rosell, bankdirektör gratis i en boklåda tidigare i år. Uppskattade bägge böckerna mycket.

Ja Moberg är bra. Längesedan jag läste nu. Kanske läge att läsa om några av böckerna. Har du läst serien med "Sänkt sedebetyg" och "Långt från landsvägen"?

Det har jag inte, men ska hålla utkik efter dessa och hans andra böcker på de lokala loppisarna, där hans böcker ofta finns.

Hur långt åt höger politiskt gick Moberg till slut? Vet nån det? Karl-Oskar är ju
beskriven som en frihetsälskare.

Tror inte han förändrades, han förblev väl kolumnist i Arbetaren nästan fram till sin död. Om något så kanske han snarare kunde uppfattas som mer "vänster" vid slutet av sitt liv, då han till följd av Vietnamkriget reviderade sin positiva bild av USA och rentav kunde skriva att USA under president Johnson nära nog tycktes hota Sovjetunionens ställning "som ofrihetens mäktigaste värn på vår jord". Han beskrev då (1968) USA:s liberala vapenlagar som en sällsam anakronism som hölls vid liv av Vilda Västern-myten och en "våldets romantik", såg ett nytt hopp om USA i de ungdomar som protesterade mot Vietnamkriget, hyllade desertörerna, och protesterade mot den svenska polisens behandling av svenska vietnamdemonstranter.

Mobergs bästa romantitel: Sänkt sedebetyg (1935). Låter ana laskiv utlevelse i ungdomens dagar. Lustigt nog ingår denna roman i en serie där del tre har ännu en minnesvärd titel, dock ur germansk, bondeheroisk synvinkel. Giv oss jorden! (1939)

Den sistnämnda gjorde Moberg uppskattad i völkisch kretsar i Tyskland just då. Enligt Stolpe. Men Moberg själv var in toto inte så höger. Trots att han även skrev Svensk strävan (1941) under kriget, en appell till nationalism. Han var som just påpekades ^^ en vänsterman. Dock var han inte en globalkramande vänster av dagens snitt. Han var en folklig vänstertyp. Som vurmade för det traditionella svenska småfolket med rötter i bondesamhället (torpare, hjon, indelta soldater mm).

Från en blogg, som inte är min, härmed ett utdrag ur Svensk strävan. För att teckna en bild av den liberale småfolksnationalist Moberg var.

Jaså, men han skrev fint ändå om Karl- Oscar.

Tack för svar bägge två.

Filmen är bra också, mycket rolig också. Scenen i slutet när han anklagar Robert för lögn och Kristina som den dam hon är stryker sedlarna. Synd kanske att skåningen inte fick vara så rolig som i boken, men det får inte bli för roligt heller, för då förlorar filmens helhet.

Det finns en undertext i Utvandrarserien som hyllar USA, och Moberg var starkt för NATO och USA vid den här tiden, han var god vän med Herbert Tingsten som i DN drev på hårdare för NATO än någon annan i svensk media då på 50-talet. Samtidigt var det USA han vurmade för egentligen det USA som hade funnits i hans barndom, och som han hade hört om via Amerikabrev, tidningar och filmer på 20-30-talen osv, ett individualiisternas paradis utan regler, nästan vilda västern.

Han tänker sällan igenom frågor om relationerna mellan individ och kollektiv, individuell frihet vs gemensam rättvisa - konflikten mellan honom själv (individen) och alla slags kollektiv (byn, samhället, den svenska staten) var nog altför laddad i hans eget liv för att han skulle orka tänka igenom den litet mer generellt. Möjligen gör han det i Soldat med brutet gevär som skrevs under andra världskriget och då uppfattades som ett av hans litterärt tyngsta verk, men den har jag inte läst.
Den här polariteten skymtar bakom spänningen mellan Robert och Karl-Oskar - båda två är på färd mot någonting men Robert kan inte hitta eller skapa sig en hamn, han är för mycket romantiker för att någonsin slå rot, och det draget fanns också hos Moberg själv.