Gissa Bokcitatet

Nej, inte Ginsberg.


All the world like a woolen lover
once did seem on Henry's side.
Then came a departure.
Thereafter nothing fell out as it might or ought.
I don't see how Henry, pried
open for all the world to see, survived.

Charles Bukowski ?

Lite i stil med Larkin.

Dylan Thomas?

Det är något slags satiriskt poem, 1800-eller 1900-tal. En brittisk eller amerikansk författare?.
Skjuter från höften: Mark Twain...

Många goda förslag men inte helt rätt

Life, friends, is boring. We must not say so.
After all, the sky flashes, the great sea yearns,
we ourselves flash and yearn,
and moreover my mother told me as a boy
(repeatingly) ‘Ever to confess you’re bored
means you have no

Inner Resources.’ I conclude now I have no
inner resources, because I am heavy bored.
Peoples bore me,
literature bores me, especially great literature,
Henry bores me, with his plights & gripes
as bad as achilles,

who loves people and valiant art, which bores me.
And the tranquil hills, & gin, look like a drag
and somehow a dog
has taken itself & its tail considerably away
into mountains or sea or sky, leaving
behind: me, wag.

Härlig text hur som helst. Ser fram mot vem det kan vara. Fast tänker på en som var ihop med en Henry (Miller) men hon skrev inte poesi.

Den första samlingen med dikter om Henry innehöll 77 sådana här dikter, tre strofer med sex rader.
Den med de farmaceutiska preparaten är ur en samling med det geniala namnet Delusions, Etc.

Burroughs?

77! Drömsånger? Berryman?

Det är det. Norén skrev en dikt om Berryman.
Över till Magmunnen!

Tackar!

Nytt citat:

”Det är september. Jag har suttit här i två månader nu. Trädet som jag skymtar från cellfönstret ser grått och dammigt ut, och ska snart skifta färg. Det darrar som av förväntan, nattetid är det nästan så att jag tycker mig höra hur det prasslar exalterat där ute i mörkret. Morgonhimlen är strålande, oändligt hög och klar. Jag tycker om att se molnen formas och skingras. Vilket ofantligt, grannlaga arbete. I dag syntes regnbågen, och när jag såg den brast jag ut i gapskratt, som åt ett underbart, vansinnigt skämt.”