Vill att min pojkvän ska vara otrogen, men ändå inte

felpost

är det nåt jag har lärt mej så är det att man ska aldrig plantera tankar i den andres hjärna som han inte hade från början. han kanske inte ens tänker så om du inte psykar honom till det. som med svartsjuka: börjar den ena vara för sotis så är risken stor att det faktiskt händer. så passa dej, det är en självuppfyllande profetia

Osunt var ordet, det känns felfelfelfel feeel som Brasse skulle ha sagt.

Dålig uppväxt? Varför skulle de inte kunna vara tillsammans hela livet? Vet många äldre som blivit tillsammans runt 25 år, gift sig och skaffat barn vid 30 och fortfarande är gifta vid 65 års ålder.

TS, han verkar vara en bra kille och det låter mer på dig som att det är "förväntat" att man måste vara otrogen. Självklart kan det ju vara till förhållandets fördel om han har lekt lite innan men det behöver verkligen inte vara så. Om du har förklarat för honom hur du känner så bör du bara invänta någon respons från han. Om han inte säger något så är han antagligen dig trogen. Annars kommer det fram några dagar därpå.

mvh

EDIT
this:
[QUOTEfrrreakshow=]är det nåt jag har lärt mej så är det att man ska aldrig plantera tankar i den andres hjärna som han inte hade från början. han kanske inte ens tänker så om du inte psykar honom till det. som med svartsjuka: börjar den ena vara för sotis så är risken stor att det faktiskt händer. så passa dej, det är en självuppfyllande profetia[/quote]

kanske redan sagts, men om han nu var oskuld vid 20 års ålder tror jag knappast han är en kille som ligger runt! hade säkert löst sin svendom några år tidigare såfall

Du är bäng i huvudet helt enkelt, (psykisk störd i huvudet med andra ord.)

dubbelpost

Om förhållandet är bra i övrigt, så JA.

Det gäller att prioritera i livet. Den kloke kan sätta sig över sina tillfälliga begär och följa högre ideal. Då kan man bygga stabila, trygga och långvariga relationer. Det är det som skapar äkta lycka och lägger grunden för ett stabilt samhälle.

Tyvärr handlar nästan allt i dagens samhälle om individualism, begär och egoistisk njutning. Det fungerar inte. Man blir inte lyckligare av att ha gått igenom 10 förhållanden, knullat 100 pers och ha 1000 flyktiga vänner. Det blir en värld av evig yta och stimulans för stunden, medans man egentligen mår piss inombords och tar till vad som helst för att bota tomheten. Hej Hollywood! Hej Cosmopolitan! Hej Sex & the City!

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i över 4 år och han tog min oskuld när jag var 15. Och ibland kan jag ha en liten kris och kan känna att jag vill vara egoistisk och bara tänka på mig själv och inte behöva ta hänsyn till vad någon annan vill.

MEN när jag tänker på one night stands och att ligga runt så blir jag lite avskräckt och i just det ögonblicket inser jag vad jag har och hur mycket jag älskar honom

Sååå låt han själv bestämma, säger han att han bara vill ha dig, då vill han det också. Akta så du inte gör honom förvirrad eller i värsta fall mer eller mindre övertalar honom att han borde ligga runt för då kanske din dröm besannas..

Poliskvinna, minsann? Du kanske är dominant? Önskan om att trycka ner honom kan ni ju göra något av. Köp handklovar och pröva. Nå, annars låter det som vanlig ungdomsdåligt självförtroende.

Njut av din relation, oroa dig inte så mycket. Sannolikheten om att det blir ni för resten av livet är så låg ändå, mycket händer mellan 20 och 30 (och efter detta också).

Lycka till!

Jag är glad att du reagerade på mitt svar (:

Att bryta mönstret är, som du säger, inte alls så enkelt som att bara sluta tänka så, det fungerar inte på det viset. För att kunna bryta ett sådant mönster, måste man först indentifiera det - vilket jag tror att du har börjat att göra. Därefter är det viktigt att analysera varför du tänker på det sättet, och hur dessa tankegångar har uppkommit, och var dess rötter sitter. Ditt negativa (patologiska) tankemönster har förmodligen sin grund i din barndom. Detta kan låta arkaiskt och gammalmodigt, men barndomens och tonårens inflytande på det senare livet är väldigt viktigt.
Den optimala lösningen på problemet är att grundligt analysera detta och andra patologiska tankemönster genom psykodynamisk psykoterapi.

För att sammanfatta: ditt sätt att se på situationen, och det att du delvis omedvetet försöker skapa en situation du blir sviken i (eftersom du på sätt och vis trivs i att ta på dig offerrollen), är negativt. Det är troligen en del i ett större mönster. Det är väldigt viktigt att du identifierar orsaken till varför du tänker på det sättet, och förstår varför du är benägen att tänka så, och hur detta är sammankopplat med andra negativa mönster du har. Först när du har gjort detta, kan du arbeta dig igenom det, och bryta mönstret.
Jag har även skickat ett PM till dig, som du kan svara på om du har lust.

Update? Hur har det gått?