Måste ett konstverk alltid tala för sig själv?

Speciellt när manvser modern konst, t ex. av installationsart, så tycker jag man får mer ut av upplevelsen om man läser på om konstnären innan man ser utställningen, olika artiklar om konstnärens särart, hans speciella position i konstvärlden, hans återkommande teman osv..
Går man däremot och ser en utställning utan förhandskunskaper blir det hela genast mer intetsägande.
Detta tycker jag inte är något fel, men vissa verkar tycker det. "är det där konst?" "en apa kan ju sänga ut sopor i en konsthall.." osv. bakom detta ligger en gammal klassisk idé om det autonoma konstverket som i sig själv skall fungera som en talande helhet och i sig utstråla nån sorts skönhet och harmoni.
Vad tycker ni? Är dagens konst mer "kontext-beroende", och är det något fel med det?

Faktiskt inte tänkt så långt

Men visst tror jag du har en poäng där. Man kan säkert se, i vissa fall, ett syfte med konsten om man vet vad konstnären står för. Dock tror jag det är lättast med redan etablerade konstnärer, av naturliga skäl. Med en ny konstnär har inget att jämföra med och hans åsikter och syfte är svårare att tyda.

Samma sak gäller ju litteratur. Man får faktiskt ut mer av böckerna om man vet lite om själva författaren och vad han har för åsikter. Det förstod jag aldrig på litteraturvetenskapen i gymnasiet, men den kursen har jag fått omvärdera ett par gånger...

Håller med. Konst behöver sällan bara vara konstverket i sig. Detsamma gäller även viss musik. Ex. Ryoji Ikeda, Merzbow, Bernhard Günter, Krzysztof Penderecki, Nurse With Wound och John Cage blir bra mycket intressantare n om man sätter sig in i artisten och läser tankarna bakom, än om man bara lyssnar.

Mnja, jag tycker väl på sätt och vis som du, om konstnären har en speciell tanke bakom så är det helt okej att göra ett sånt verk och sedan presentera det med en tillhörande förklaring. Men. Problemet är att jag tycker ändå ofta att det är lite fånigt, för när jag läser långa örjiga texter om verk så komme rjag på mig själv ibland med att tänka "eh jahadu och hur i helskotta skall man kunna ta till sig det här verket utan den där texten"

Det hela påminner litet om kritiken mot psykoanalysen (och Jung och Freud). Javisst, man kan landa på rätt ställe genom att följa hela associationskedjan om man startar där de anger. Men.... man kan landa där när man startar precis varifrån som helst.

Översatt till konst blir det väl nåt i stil med att konstnärens förklaring till konstverket funkar jättebra. Men vilken annan förklaring hade funkat lika bra.

Sant? tja, det får man väl döma själv.

Intressant fråga.

Det beror mycket på ens syfte med att se konstföremålen. Att söka estetiken, den rena visuella upplevelsen, behöver man ju ingen kontext till. Även om det självklart kan förstårka upplevelsen.
Men många moderna konstverk saknar estetik, måste jag säga *duckar* och då är det lättare att söka debattinlägget i verket.