Vad har ni missbrukare för bakgrund?

Jävligt mycket tramsande från mig igår.

Undrar vad ni andra missbrukare har för bakgrunder? Är det goda bakgrunder, eller halvt sådär eller rent av riktigt kassa?

Vill veta andra andra missbrukares bakgrunder.

Växt upp i en välbärgad familj, bodde utomlands sen flyttade man tillbaka och jag började komma i kontakt med droger. Blev nyfiken på det mesta och började prova saker. Blev mobbad under en längre tid tills jag kom i kontakt med riktiga svin till vänner. Eftersom att jag var ensam valde jag att stanna med dem under en längre tid.

Dem här killarna fick mig att komma i kontakt med droger när jag kom tillbaka vilket ledde till att jag missbrukade allt jag kunde få tag på.

Idag lever jag i en helt annan verkliget någon annanstans i världen och har valt att endast missbruka cannabis.

Var rätt utanför i lågstadiet, bra i mellan-högstadiet, riktigt dåligt i ettan och sedan riktigt bra i resten av gymnasiet och efter det. Gick i musikklass 4-9 och var grym på piano. Idrottade även en hel del; simmade, sprang (bäst i skolan på långdistanslöpning) och tog mig in i det lokala fotbollslaget när jag var 14 (var för dålig innan).

Som sagt ganska knepigt med vänner, men hade några bra iaf, tills jag blev lite äldre. Nu har jag grymma vänner. När det gäller familjen har jag växt upp med en farsa som var alkoholist/periodare, morsan överbeskyddande. Lillebrorsan och jag har hängt mycket hela tiden, bråkade mycket när vi var yngre men nu är vi bästa polare. Även lillebrorsan har gått rätt långt i missbruket, men mest cannabis.

Började kröka sent, men stora volymer direkt även om det inte var lika ofta som numera. Cannabis första gången vid 17 och började röka dagligen när jag var 18-20. Mycket amfetamin och ecstasy 19-21. Benso mycket vid avtändningar och hallucinogener sporadiskt. Psykedeliska droger är de droger som ställt till det mest för mig och är skälet till att mina föräldrar vet exakt vad jag tagit, eftersom jag fått 2 psykoser, varav en riktigt grov när jag var 20 som ledde till LPT. Erkände allt då...

Sedan jag var 21 har det mest varit alkohol och opioider. Började använda heroin för ett drygt år sedan, injicerat i ett halvår. Amfetamin och kokain förekommer också (testade det senare redan när jag var 18 och tagit det varje nyår men inte så mycket mer än så förens senaste åren, inte så mycket då heller tbh).

Jobbat heltid nästan sedan jag slutade gymnasiet, med ett års avbrott för studier som blev mer som ett sabbatsår på kodein och alkohol 2009. Hunnit med att försöka bo och jobba utomlands, men det blev alldeles för mycket dricka.

Försökt sluta på egen hand ett oräkneligt antal gånger och var för första gången i kontakt med beroendevården via jobbet förra året. Klarade 10 veckor utan opioider innan det sket sig. Turen i oturen är än så länge att jag inte blivit fysiskt beroende på något mirakulöst sätt. Höll buprenorfin till varannan vecka och endast injicerat heroin 1-2 dagar per vecka som mest.

Det sjuka är att ju längre tiden går och desto tyngre drog man testar så inser man hur små problem man haft med sug ju lättare drog man hållit på med. Att sluta med opioider är som att sluta med nikotin - svårt... Lovade mig att göra ett tappert försök att ta mig ur detta under sommaren då det är fint väder och man har annat att sysselsätta sig med, men utan resultat än så länge. Största rädslan är väl att hoppet om ett bättre liv ska dö ut, eftersom opioiderna trots allt är ett så bra alternativ till livet. Choose life... Or choose not to choose life, 'cause there are no reasons - who needs reasons when you've got heroin???

jag har haft alla förutsättningar för att det skulle gå bra för mig i livet, kärleksfull och trygg uppväxt många roliga minnen,både mamma och pappa har alltid varit hårt arbetande.Det finns verkligen ingenting i min uppväxt som är orsaken till att jag valde det liv jag har idag.
Jag minns att jag sa till mig själv som 11-12 åring " jag vill knarka" sökte mig till det umgänget frivilligt och när jag väl provade amfetamin första gången som 13åring så visste jag att jag "hittat rätt".
Om jag fick leva om mitt liv så hade jag valt samma väg fast jag hade gjort saker och ting på ett annorlunda sett.

Normal och rättså skyddad medelklassuppväxt. Alltid höga betyg i skolan och inga sociala problem. Har dock alltid varit lite av en spänningssökare, testar gränser osv. Har nog en beroendepersonlighet. Fick återkommande depressioner/ångest i mitten av tonåren och tappade all ambition. Käkade mycket benso och började festa en del. Sen kom jag i kontakt med opiater och då var det kört typ.

Tja? arbetarunge utan morsa och ej närvarande farsa så jag lärde mig tidigt att göra vad som föll mig in vilket ledde till att jag var en riktig rövarunge.
Aldrig medvetet haft sönder saker & sabbat men kört bilar & traktorer innan jag ens såg ut över ratten, tjuvlånat gevär, stulit båtar (när jag var liten var inte en enda båt låst så det var bara att hoppa i och köra iväg) och mycket sån skit.

Repressalier blev det ju emellanåt de gånger man blev påkommen vilket i mitt fall ledde till stryk, mycket stryk men det bekom mig aldrig av någon anledning? ..idag tror jag att jag hittade på allt sånt för att få uppmärksamhet och att det inte spelade någon roll för mig vilken sorts uppmärksamhet det var jag fick.

Hade det lätt i skolan både socialt och betygsmässigt men lite utstött & ensam på fritiden för det var inte alla barn som fick leka med mig för sina föräldrar om man säger så vilket i tidig tonår ledde till att jag sökte mig till andra nyckelungar och vi började sen rätt snart experimentera med droger vilket jag nu 20år senare inte har slutat med.

Stilar man bara sig så märks det inte så lätt och umgås man dessutom mest med andra människor som INTE använder sig av droger så kan lite kameleontartat fortsätta förstöra sig själv i lugn & ro utan att polisen eller socialen jagar en.

edit; Mina huvudroger idag är opiater & cannabis, ..benso, pulver och allt annat som finns tar jag ytterst sporadisk bara för jag inte haft råd att köra vidare på opiaterna. Toleransen skjuter snabbt i höjden och då behöver man hoppa på ett annat tåg ett litet tag tills man styrt upp ekonomin och fått ner den tråkiga tillvänjningen.

Nu är jag väl ingen renodlad missbrukare längre, trots att jag använder minst en drog i veckan (ibland fler) Men jag kommer från en vanlig medelklassfamilj. Med en mor som är sjukskriven samt har en depression pga av smärta. En syster som är EXTREMT psykiskt störd (vettefan exakt vad alla diagnoser heter) men en farsa som var snäll och jobbade väldigt mycket för att försörja oss.

Jag började använda droger till en början för att undkomma verkligheten ett tag. Allt jävla tjafs och problem med syrran tog väldigt mycket på psyket. Satt instängd på rummet så fort jag var hemma (eget val alltså).

Sedan så har jag haft stora problem med misantropi som jag har svårt att släppa taget om, hur mycket jag än försöker.