Citat:
Ursprungligen postat av
Ferry31
Det är väl ganska självklart vad som är hårda och mjuka? Prova att uttala bokstäverna själva och lyssna på betoningen.
Citat från Wikipedia:
"Begreppen "mjuka" och "hårda" vokaler har haft motsatt betydelse, E I Y Ä Ö "hårda" och A O U Å "mjuka". Numera är dock de mjuka vokalerna E I Y Ä Ö och de hårda vokalerna är A O U Å. Att prata om hårda och mjuka är fel enligt lingvistiker, "främre" resp. "bakre" är rätt begrepp att använda."
Man har ändrat på begreppen alltså, vi "äldre" fick lära oss att det var tvärtom. Och det är inte självklart att man hör att en bokstav är hård eller mjuk, före din tid tyckte nog folk att Y lät hårt eftersom det var det de fick lära sig av fröken.
Att kalla dem för bakre och främre vokaler är mer passande, varför lär de inte ut det till eleverna istället? Man känner ju var i munnen/halsen vokalen bildas.
Hittade ett blogginlägg om varför detta lärs ut i skolan. Fick ni själva veta varför man var tvungen att lära sig de båda grupperna? Jag minns inte att jag fick nån förklaring av min fröken Monika.
http://speglingen.blogspot.se/2007/0...3-vokaler.html
Såhär skriver han, och det förklarar ju en hel del varför man aldrig ser ord som börjar med "ky..." och uttalas med vanligt K:
"När jag senare i livet fick lära mig, utanför skolvärlden, att vokalerna kallas mjuka och hårda för att de styr hur vissa konsonanter ska uttalas, insåg jag att jag lärt mig fel. Att bokstaven "k" uttalas olika i kyrka och kuk just på grund av att "u" är hårt och "y" mjukt."