Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du skriver avslutningsvis: "Att inte acceptera att rättvisa är något objektivt är faktiskt historiskt ovanligt; kanske för att det är en inherent instabil åskådning som tenderar kvadda de civilisationer som anammar den?"

Vad (?)/vem (?)/vilka (?) bestämmer, vad som är objektiv rättvisa, om det inte avgörs av en överordnad Gud?

Tack för redogörelsen! Det är lite intressant eftersom jag trodde att Popper med sin teori, utöver att angripa utopism, ville angripa Gud. Inte minst för att jag tror många ateister hänvisar till kravet på falsifierbarhet. Men efter att sökt information om huruvida han var ateist finner jag följande:

In an interview that Popper gave in 1969 with the condition that it should be kept secret until after his death, he summarised his position on God as follows: "I don't know whether God exists or not (...) Some forms of atheism are arrogant and ignorant and should be rejected, but agnosticism—to admit that we don't know and to search—is all right. (...) When I look at what I call the gift of life, I feel a gratitude which is in tune with some religious ideas of God. However, the moment I even speak of it, I am embarrassed that I may do something wrong to God in talking about God."

Ligger inte detta närmre Peirce pragmatism? Skulle du dra en parallell mellan Gud och objektiv moral i form av transcendens? Att det moraliska "hemsöker" oss med en kunskap vi inte kan förklara med eller reducera till något annat, eftersom verkligheten är delvis dold?


Gjorde du inte själv just den distinktionen när du sa att objektivt sanna moralomdömen är möjliga, men inte låter sig verifieras gentemot en objektiv verklighet? Att vi får nöja oss med vad vi uppfattar som kunskap om världen? Problemet med subjektivism är som jag sagt "den andra sidan av myntet". För att människor ska kunna uppfinna krävs fri vilja, och det är ju en minst lika mystisk egenskap. Återigen hamnar vi då i "kan man ställa sig utanför sina egna föreställningar?". Samma "tvingade att tro på något som är falskt/okänt."-återvändsgränd.

Skulle du beskriva moralen som följande: Vi har fri vilja att forma moraliska omdömen, men denna förmåga är överflödig, ty moralen är objektiv?


Vad är ditt krav för objektivitet? Milgramexperimentet exempelvis utgör för mig en undersökning av moralen och konkluderade att människor ser det som moraliskt rätt att lyda order/moraliskt fel att vara olydig mot auktoriteter. För mig är detta så objektivt det kan bli.

Traditionellt sorterade väl parallellskolesystem barn efter hur mycket pengar pappan hade i plånboken? Men nu var ju Balis fokus IQ och jag vet inte hur man ska beakta det på ett politiskt görbart vis. Det låter som början på manuset till en sci-fi dystopi. Däremot kan man fokusera på prestation i ett tidigare stadie än 16 år.


Vad jag förstår har Keir Starmer tappat förtroende efter hans hantering av protesterna. Detta trots att man, vad jag kunnat läsa i engelska medier, beskrivit det onyanserat som rasistiska och skamliga upplopp. Att makten blir tyrannisk när den hotas är inget nytt eller förvånande mönster. Men priset för att styra via skräck är att du blottar dina begränsningar. Och då talar jag inte om vapenstyrka utan om folkligt stöd. Idén, inte minst i en demokrati, är ju att motstånd är meningslöst eftersom du är chanslös mot majoriteten. Det är därför diktaturer håller låtsasval som ledaren alltid vinner stort. Det är därför avrättningar i vissa länder hålls offentliga som en form av förströelse. Makten måste försäkra sig om att den är en del av vi:et i gemenskap med befolkning. En dissident som tror att hon är uppbackad av övriga samhället är gränslös och livsfarlig. Blir staten den andre återstår bara brutaliteten som medel, vilken måste hålla takt med missnöjet, och till slut krackelerar det, vilket vi sett i flera kommunistländer i modern tid. För att svara på din fråga; man har redan tappat narrativet och det går inte att återvinna.


Att moraliska utsagor kan förklaras som rationellt avvägda utifrån ett holistiskt perspektiv. I alla fall är det så jag tolkar det.


Jag tror svaren är efterhandskonstruktioner till frågor man aldrig ställde. På samma spår som jag diskuterar med oyto om psykologisk rationalisering. Man satte sig aldrig ner och tänkte "hur motiverar vi detta i ett 30-årsperspektiv?". Man utgick från vad som var fördelaktigt i stunden. Kanske kändes det moraliskt rätt i ögonblicket, kanske var det bra för karriären, kanske fanns det ekonomiska motiv, kanske var man rädd för omgivningens dömande. Men det kan man inte återberätta nu, sannolikt inte ens tänka på.


Nu tolkar du en proposition som lades i anknytning till att folk från södra Europa kom till Sverige som arbetskraftinvandring. Att det skulle ha ett samband med massinvandringen flera decennier senare blir väldigt spekulativt. Måhända la man där och då en grund, men att jag är tveksam till att se det som en planering för den helt annorlunda typen av invandring under 2000-talet. Att jag valde just 2015 är för att det blivit en psykologisk vändpunkt i människors medvetande. Tidpunkten då saker drogs till sin spets och massinvandringen upphörde att vara en "naturlag i svensk konsensus".


Det är passande att du tar upp det eftersom det anknyter till stycket om narrativet.


Enligt chatGPT tillskrivs Immanuel Kant denna roll, och han var ju i och för sig kristen och gudstroende (om än med viss skepticism mot religionen). Jag kan tänka mig att det blir lite av en definitionsfråga också.

Tobias Hübinette och Catrin Lundström skrev i maj en insändare i Flamman om sitt och den vidare identitetsvänsterns rasbegrepp. Detta var apropå Hanif Balis individualistiska, antirasistiska fälla, som syftade till att brännmärka den odogmatiska vänsterns intresse för skillnader mellan människogrupper. Jag tycker det kan vara värt att lyfta även i retrospekt, för att förstå vad det är vi talar om i de här återkommande diskussionerna.

Det är en svår balansgång som Hübinette och Lundström går i sina definitioner, eftersom de är vänster och därför stenhårda individualister, medan ras förstås är ett kollektivt begrepp. Ras är i grund och botten relevant för vänstern för att den vill "frigöra" individerna från alla grupper - inte bara klasser, familjer och nationer, utan även raser. Ett rasbegrepp är därför nödvändigt för att identifiera vissa särskilda ojämlkheter som ger folk mening bortom individualitet, och står i vägen för visionen om radikalt uppryckta, historielösa individer. Rasskillnader är alltså en sådan kategori bland flera: för att ras ska kunna avskaffas måste det analyseras på samma sätt som klass, kön och etnicitet.

Hübinette och Lundström omfamnar amerikanen Michael O. Hardimans "minimalistiska rasbegrepp":

I The Oxford handbook of philosophy and race (2017) sammanfattar Hardiman det på följande sätt:

”Det minimalistiska rasbegreppet motsvarar den snävast möjliga definition på rasbegreppet. Minimalistiska raser är grupper av människor som utmärker sig genom att de delar ett mönster av synliga fysiska egenskaper och vars medlemmar är sammanlänkade genom en gemensam härkomst som är specifik för den gruppens medlemmar, och som härstammar från en viss geografisk plats.”

Detta är knappast något högern behöver invända mot; det liknar sådant den själv brukar förtydliga sin position med när vänstern orättvist tillskriver den hemliga agendor.

Författarna snurrar dock till det på grund av sin individualism. De hamnar i en rad fällor som till synes är harmlösa, men som de inte riktigt kan trassla sig ur med bibehållna premisser.

Efter decennier av invandring präglas nämligen Sverige i dag av ... en redan mycket stor och snabbt växande andel människor som – trots att de är uppväxta i Sverige – uppfattas som ”invandrare”.

Citationstecknen beror på att det för vänstern är semantiskt fel att någon som är född i landet beskrivs som invandrare. För vänstern är en invandrare en individ som är född utomlands och personligen har invandrat. Men i det konventionella språket, som normalt funtade, ideologiskt obekymrade människor använder när de pratar om den verklighet de har omkring sig, handlar det ju också om att gruppen är invandrad. Detta har visserligen vänstern språk för när det gäller ickevita samhällen, där man bl.a. kan tala om kolonisatörer över flera generationer, men situationen är här en annan och man tvingas hemfalla åt luddighet och irriterade citationstecken.

Det är dessutom svårare att passera som vit i Sverige, än i de flesta andra västländer, just på grund av att den svenska formen av vithet historiskt har varit mer exklusiv och exkluderande än någon annanstans i världen.

Här är man fastlåst i Noel Ignatievs kritiska vithetsteori med utgångspunkt i ambitionen att utplåna vithet från världen. Att situationen visar sig vara mer komplicerad när man försöker att tillämpa teorin på en svensk verklighet får dem tyvärr bara att gräva ned sig djupare i teorin, i stället för att dra slutsatsen att den inte håller för prövning. Om Sverige präglas av en särdeles klurig och speciellt svårknäckt vithet så kanske svenskhet är ett bättre begrepp. Svenskar är vita men mycket mer utöver det. Ignatievs blinda rashat kan vara effektivt för att attackera europeiska människor som helhet, från det kyliga avstånd som folkmord kräver för gå att sälja in, men det är obrukbart om ambitionen är att förstå svenskarna. Detta kan de inte ta sig ur.

För det klassiska rastänkandets hierarkiska uppdelning i mer- och mindervärdiga raser är självklart inget som är önskvärt. Och att knyta ras till påstådda skillnader i IQ och kriminalitet är naturligtvis förkastligt.

Här får de problem eftersom de själva är progressivister. Idén om rasskillnader som en tydlig hierarki kommer från en individualistisk antropologi och progressiv historiesyn. Vänstern ansåg att alla människor var skapta lika och att mänskligheten som helhet hade ett gemensam mål. Med de premisserna kunde man inte förklara rasskillnader med annat än att det rör sig om människor som hunnit olika långt i samma framåtrörelse - och därmed på ett klart och tydligt sätt kommit olika långt på vägen emot fulländning.

Detta är något av kärnan i att det är så svårt för vänstern att tala om ras. Med en antropologi till höger, där det är oproblematiskt att grupper har olika egenskaper lämpade för olika sysslor, och där det inte finns något egenvärde i att emanciperas från den ena eller andra tillvaron, följer inte alls samma slutsatser om mer- eller mindervärdighet. Det är väldigt svårt att ta in för den som har gjort individen till alltings startpunkt, och en viktig källa till vänsterns hysteri kring såväl tal om ras i de egna leden som icke-progressiva, pluralistiska tankar om mänsklig mångfald på gruppnivå.

För dem som bebor kroppar som uppfattas som vita...

Såna här formuleringar avslöjar förment materialistiska vänsterpositioner som dualistisk och kvasireligiös individualism.

Det är en grundbult i vänsterns människosyn: ett arv från senantikens dekadenta dödskulter och orientalistiska själsbegrepp, där egot, subjektet eller själen är människan och kroppen någonting som den bebor. Det landar i en världsförkastande religiositet där den fysiska världen är falsk och kan avfärdas. Det är centralt i antirasismens avhumanisering: ett fundamentalt underkännande av kroppen som en sann del av människan, och i förlängningen ett underkännande av hela den naturliga världen som sanningssägare. Fysiska rasskillnader finns förvisso, det kan man medge, men det fysiska är inte de riktiga människorna...

En sådan dualistisk världsåskådning kan leda till olika slutsatser, men en av möjligheterna är alltså att man börjar se det som människans uppgift att korrigera den felskapade världen, så att t.ex. våra falskt rasgrupperade kroppar börjar att matcha vårt sanna individualistiska ego. Det går att formulera som materiell fördelningspolitisk rättvisa eller sekulär filosofi på prosa, men går förstås också att översätta uppåt till att bôgga hämmlariket på jorda.

Ytterligare ett argument mot rasbegreppet är att ras är en social konstruktion som därför inte existerar som verklig materialitet. Det är riktigt att idén om skilda raser uppstod och fick fäste i en särskild samhällelig, kulturell, historisk och politisk kontext som vi känner som 1800- och 1900-talens kolonialism och nationalism. Men det är samtidigt förenklat att avfärda ras genom att hänvisa till att det är en ren konstruktion, och därmed ett slags språklig fiktion.

För det är mer komplicerat än så. Ras, liksom kön, handlar nämligen om den konkreta, materiella och visuella kroppen. Med detta sagt menar vi verkligen inte att ras och kön är samma sak. Men det finns paralleller dem emellan i fråga om den materiella och visuella kroppen.

Här däremot finns gemensam mark för rasvänstern och högern. Det är mycket välkommet att de avfärdar likhetstecknet mellan "social konstruktion" och ogiltighet. Att något är en social konstruktion betyder nämligen inte att det är påhittat, bara att det har uppstått genom mänsklig interaktion inom ett samhälle. Folk har haft erfarenheter, levt sina liv, stött på saker och i kontakt med varandra formulerat termer och uttryck för vad de har lärt sig. Denna begreppsvärld består av sociala konstruktioner, vilket helt enkelt är uttryck och kategorier som är användbara för flera människor. Sociala konstruktioner står i kontrast till sådant som gudomliga uppenbarelser och absoluta idealismer, men det gör dem inte på något sätt illegitima, snarare tvärtom: det rör sig inte om enskildas utsagor, utan begrepp som har stötts och testats inom en samhällsgemenskap, och klarat den prövningen.

Kortfattat har rasvänstern en del att erbjuda som höjer nivån på det offentliga samtalet och bör välkomnas både av högern och den mer intelligenta vänstern. Det är talande att de som motsätter sig detta med högst brösttoner kommer från den ointelligenta och dogmatiska vänstern på den liberala kanten. Dessa har samma mål som Hübinette och Lundström, men saknar all nyfikenhet inför den verklighet de har omkring sig, och kan därför endast skrika sina mantran om individer och rasister, i hopp om att någon fortfarande lyssnar på dem utanför deras huvudens rövliga boning.

Tobias Hübinette & Catrin Lundström, 6 maj 2024, Utan rasbegreppet förstår vi inte ojämlikheten

Jag började skriva ett långt svar på detta men jag tror faktiskt att detta leder för långt och kanske skymmer den metapolitiska, pragmatiska poängen.

Så länge Väst höll skepticism, relativism och nihilism stången (psykologiska effekter av INTRYCKET att vetenskapen motbevisat sådant som i själva verket ligger utanför dess domän, vilket var vad ovanstående diskussion handlade om), behölls dess vitalitet. En "konservativ höger" som frikopplat sig från det europeiska normaltillståndet av trosviss pliktkänsla riktad mot det förnuftsbaserat goda (inklusive det som visat sig fungera över generationer och blivit traditioner, som familj, religion, nation), är dömd att inte bevara något. I jakten på att göra som sofisterna och anpassa argumentationen och den politiska positionen efter rådande läge och "äga vänstern genom att härma vänstern", bevaras till slut ingenting.

Denna insikt får fungera som Pascals vadslagning: objektiv sanning och plikt är den enda fasta mark som finns att sätta ned foten på i reaktion till samhällsförändringarna. Första steget är att intellektuellt förstå att marken kan bära. Denna agnostiska attityd till möjligheten att man har en plikt och rätten på sin sida är förutsättningen för att inse att man också har det.

Du har fel om allt. Opinionen har alltid varit emot invandring.


Det intressant att du återkommer till detta gång på gång.

De var elaka? Var då elak tillbaka. Tanken slår dig aldrig. Varför inte? För mig är det uppenbart, för dig är det otroligt. Det är psykologiskt. Det är din egen psykologi som leder dig till slutsatsen att "det var instrumentellt" eftersom du är så känslig för det.

Vet du verkligen att ingen någonsin argumenterade för JA-sidan i den folkomröstningen? Jag tvivlar.

Det fetmarkerade är vad du försökt och misslyckats med till med i tio år. Du har inte slutat heller. Det "folkrätt" hit och "folkrätt" dit. Folk som sympatiserar med dina terrorgubbar använder "folkrätt" som ett argument. Att du börjar prata om "folkrätt" för svenskar är för dem (och de flesta andra) helt obegripligt. Det är inte som om diverse invandrargrupper är en maktfaktor i Sverige likt Israel är det på Västbanken och nu i Gaza.

Tobias Hubinette, ja, ja.
Jag har följt den jeppen i flera år och för mig framstår han då och nu som en typisk Korean, dvs asiatisk grandiositet sitter i generna på honom med framväxande hat och hämnd i sitt nya land då han - som alla i stort sett sydkoreanska adoptivbarn - ser ned på barbaren svensken och inte kan komma över att han, som han tycker, blev diskriminerande och rasistiskt bemött under skolåren, och därför ger han sedan flera år tillbaka i hägnet av "forskare" och hyllar det framväxande multietniska Sverige.

Men en multietnisk demografi som det absolut bästa för Sverige som helhet tror inte asiaten Hubinetta en enda sekund på men han måste säga det, skriva det, "debattera" det, "forska" fram det för att tillfredsställa sin hämndlystnad som är synnerligen inrotad i koreaners genetik. Genetiken alltså.

Och Hubinette finns sedan länge i vinnarnas lag, dvs bland vänsterpolitiker (70% av Riksdagens ledamöter), vänster-Akademier (80% av alla anställda på universitet och Högskolor) och MSM ( 90% av Sveriges alla journalister).

Om dessa förhållanden inte rått hade 99,99% av svenskarna aldrig någonsin fått veta något om denne humbug.

Jag har noterat de sydkoreanska adoptivbarnen agerande och beteende i Sverige i omkring 25 år. Jag har gjort det och vet att jag har rätt.

Men man har hört om den aktuelle asiatjävlens (han har haft en inte liten skada på Sverige) litet större personliga problem på sitt lokala universitet, är det i Karlstad? Hans akademiska kollegor har sedan länge tröttnat på honom - sannolikt har han inte kunnat lägga fram en enda i dessa kretsar godkänd handling om diskriminering och rasism i Sverige - men Hubinette simmar på ändå i någon slags offentlighet med hjälp av MSM:s flytväst.

Sånt hat mot svenskar som adoptivpojken öst över sitt nya folk så idogt och så länge under kamouflaget akademisk "forskning" är, faktiskt, oerhört.
Kan man tänka sig en svensk adoptivpojke i Sydkorea som tillåtits sitta och skriva ren skit mot Sydkoreas folk i så många år som Hubinette inte bara tillåtits detta mot Sverige utan haft stöd från politiker och MSM i sitt nidskrivande?
Svennen i Sydkorea hade satts på en båt tillbaka till Sverige innan han fyllt 25 år.

Är det perioden före första världskriget du refererar till som europeiskt normaltillstånd? Är det tidigare? Är det i samband med vad Nietzsche pekar ut som "Guds död" och de nya idealen?


Det är lite tråkigt att du skippar över de konkreta exemplen och frågeställningar eftersom det gör det svårare för mig att förstå vad du menar. Möjligtvis fanns det med i det längre svaret. Jag får lite känslan av att vi delvis dividerar om sådant vi inte är oense om. Men att något försvinner i tolkningen, och det är frustrerande.

Vi är ju, som jag förstår det, överens om att moralen inte kan uppfattas annorledes än som något som uttrycker sig i objektiv form. Vi är såldes också överens om att moralisk nihilism i normativ skepnad, alltså relativism, är en omöjlig position. Vad vi var tillsynes oense om var om det föranleder att moralisk sanning faktiskt existerar objektivt. Vad vi har landat i är att detta inte låter sig redas ut. Sen verkar våra åsikter gå isär kring vad den mest praktiska förhållning till det blir. Är detta en sammanfattning du håller med om?

Jag vill, i brist på möjlighet att avtäcka det eventuellt dolda av verkligheten, ringa in vad som går att undersöka empiriskt, i detta fall åsikter, handlingar och reaktioner kring moraliska dilemman. Dessa åsikter, handlingar och reaktioner pekar jag ut som någon vi kan reducera till en form av evolutionärt minne och kan undersökas vetenskapligt på människor och i viss överförd mening djur. Detta är inte subjektivt i betydelsen "olika människor tycker olika saker". För att identifiera moraliska egenskaper som evolutionära krävs regelbundenhet, rigida mönsterbildningar som sträcker sig över tid och rum och helst även återfinns hos andra organismer. Anomalier, om sådana uppkommer, kräva möjlighet att förklaras. Finner vi att människor annorstädes eller under en annan tidsålder än vår betedde sig på ett sätt som antyder helt andra moraliska uppfattningar, exempelvis genom sin lagstiftning, kan vi måhända tala om en "civilisationens evolution". Alltså en anpassning över tid till samhällets förutsättningar. Och här uppkommer nästa konflikt tror jag.

Jag ställer inget krav på "självmedveten intention" eller vad vi ska kalla det. Jag bryr mig inte om fri vilja finns eftersom vi oavsett alltid kommer tro vi har en. En amöba gör "moraliskt rätt" som inte förstör förutsättningarna för sin art att överleva. Det kan tyckas märkligt kanske, men jag är bara intresserad hur den agerar och varför. Den är knappast en komplex varelse så det blir betydligt enklare att följa och dra slutsatser. Hade människan varit likadan så hade vi också enbart gjort "moraliskt rätt", men nu är det snarare ett virrvarr med övertygelser och åsikter och uppfattningar bland mänskligheten. Handlar det om en större genetisk variation bland vår art? Är det reflektionsförmågan och medvetandet? Har förnuftet hjälpt oss överleva eller lever vi trots förnuftet? Det verkar ju märkligt att vi behöver förnuftet för att överleva om amöban klarar sig i miljontals år.

Det besynnerliga är att amöban verkar vara ett återkommande ideal bland filosofer med sin oavbrutna pliktenlighet! Stackars människan som drabbas av frestelser och ondska och dårskap och allt för oss bort från rättrogenhet! Om det nu är så att förnuftet är vad som leder oss till konflikter och krig och omoral och vi är dömda att tygla och navigera denna förbannelse tillbaka till urformen, är det inte då rimligt att åtminstone inte aktivt ta avstånd från instinkter och känsloliv? I mina ögon är det ju överanalysen och tankar om "ultimata lösningar" som fört oss in i sofismer som postmodernism. Ett slags självbedrägeri bara människan är kapabel att begå. Kan vi se och mäta att människan mår bra av ha en familj så är det väl inte DET vi behöver ifrågasätta?

Eh? Svenska barn sökte till realskolan med sina betyg. Pappas plånbok var inte inblandad under senare halvan av 1900-talet.


"Med beslutet vid 1962 års riksdag gick en skolepok i graven. Den nya grundskolan skulle ersätta folkskolan, fortsättningsskolan, högre folkskolan, kommunala mellanskolan, realskolan och kommunala flickskolan."/ Lärarnas historia


Med "narrativet" avser jag den berättelse som betraktas allmänt vedertagen och som gemene man drar sig för att offentligt ifrågasätta.


Vi är helt överens om, att för många (förmodligen de flesta) "kändes det moraliskt rätt i ögonblicket" och/eller man "var rädd för omgivningens dömande", för andra "kanske det var bra för karriären" och för somliga "kanske det fanns ekonomiska motiv" m.m. Någon offentlig diskussion huruvida det sammantaget är bra, att Sverige genom en ny befolkning blir ett annat land, det har i praktiken varit förbjudet - det vet ju du lika bra som jag.


Som framgår av det jag citerade ur proposition 1975:26, så sjösattes det en heltäckande indoktrineringsmaskin (press, etermedia, skola och myndigheter) som såg till, att massinvandring blev en "naturlag i svensk konsensus" (precis som du själv skriver).

Det jag citerade var knappast någon "planering" av framtida migrationspolitik, men den heltäckande indoktrineringsmaskin som skapades jämte riksdagspartiernas kartellbildning kring invandringspolitiken var en förutsättning för den ansvarslösa massinvandringspolitiken. Du minns säkert t.ex. Valstugereportaget, som sändes fyra dagar före valdagen 2002.


Du skrev, att du läste "några år praktisk filosofi i Lund då ämnet intresserar [dig]".

Vilket utrymme (om något alls?) gavs sinnelagsetiken jämfört med dygdetik, konsekvensetik och pliktetik, när du läste praktisk filosofi?

Tack så mycket.

Theodor Herzl skrev detta i Der Judenstaat (1896);

Anti- Semitism increases day by day and hour by hour among the nations; indeed, it is bound to increase, because the causes of its growth continue to exist, and cannot be removed. Its remote cause is our loss of the power of assimilation during the Middle Ages; its immediate cause is our excessive production of mediocre intellects, who cannot find an outlet downwards or upwards - that is to say, no wholesome outlet in either direction. When we sink, we become a revolutionary proletariat, the subordinate officers of the revolutionary party; when we rise, there rises also our terrible power of the purse.

The oppression we endure does not improve us, for we are not a whit better than ordinary people. It is true that we do not love our enemies; but he alone who can conquer himself dare reproach us with that fault. Oppression naturally creates hostility against oppressors, and our hostility aggravates the pressure. It is impossible to escape from this eternal round. (s. 10)

https://ia601303.us.archive.org/4/it...4028579781.pdf

Som du så korrekt påpekade menade Herzl att etablerandet av Israel som en modern sekulär liberalt-orienterad europeisk (etno)nationalstat skulle göra judarna till ett folk bland andra. Den sionism som Herzl representerade var den historiska "liberala sionismen". Vid de första sionistiska kongresserna kunde dessa ideologiska och praktiska siktningar observeras;

X) Liberal sionism (tongivande; Theodor Herzl)
- representeras i dag av Yesh Atid i dagens Israel

X) Socialistisk sionism (tongivande Moses Hess)
- representeras sedan 2024 av nybildade partiet Demokraterna i dagens Israel

X) Revisionistisk sionism (tongivande Ze'ev Jabotinsky)
- representeras av Likud, National Unity, New Hope och Yisrael Beiteinu i dagens Israel

X) Religiös sionism (tongivande Yitzchak Yaacov Reines)
- representeras av Noam, Otzma Yehudit, Mafdal–RZ och Shas i dagens israel

X) Spirituell sionism
- representeras av UTJ i dagens Israel

Dessa kan i sin tur delas upp i undergrupper. Vad ideologierna har gemensamt är att på bekostnad av palestinierna vill etablera en etnisk homogen judisk stat på palestinsk mark. Det är därför du skriver att sionism inte är liktydigt med nationalism. Du argumenterar för att nationalism bör ha en universell politisk karaktär om respekt för andra folk. Jag menar däremot att nationalism inte behöver vara universell. Den kan vara expansiv på bekostnad av andra folk. Det är också detta som är sionism - en expansiv kolonial form av nationalism vars mål är att tillintetgöra palestinierna för att de judiska folket kan etablera en judisk stat.

Konfliktlinjen mellan sionismerna ligger historiskt i vilken typ av politiska strategier som bör användas. Vidare finns en sedan länge etablerad konflikt i den judiska (inom)sionistiska debatten huruvida Israel skall vara en etnokratisk liberal demokrati, en etnokratisk socialdemokratisk stat, en sekulär (ultra)nationalistisk stat eller en religiöst etno-nationalistisk messiansk stat. Vidare skiljer sig de också i relationerna till den icke-judiska världen. Religiösa sionisterna är explicit fientliga till den icke-judiska omvärlden medan de socialistiska sionisterna tenderar att vara de mest pragmatiska.

Det finns en föreställning om att socialistiska sionister mjukare ändå argumenterade socialistiska sionisten Ber Borochov (1881-1917) för att den judiska migrationen skulle bli så pass stor att palestinierna successivt skulle uppgå (fullständig assimilering) i det judiska folket - ungefär på det sättet som amerindianerna i USA.

Som du säkert känner till var östeuropeiska judiska socialist organisationen Der Bund (1897-1921) tämligen aktiva under den första halvan av 1900-talet. Ett av de vanligaste missförstånden var att de inte drev identitetspolitik eller sionism. Faktum är att Der Bund förespråkade sionism fram till 1901. Efter 1901 var Der Bund sympatiska till sionism men försiktiga i hur detta artikulerades i sitt samröre med icke-judiska kommunistiska och socialistiska partier och organisationer.

Från 1910-talet Bund argumenterade för var att judar skulle betraktas som en nation inom nationen och ges specifika (grupp)rättigheter. Detta kallas inom statsvetenskapen för normativ mångkulturalism - varje grupp har sitt eget officiella revir och representerat kollektivt inom ramen för en territoriell stat.

Detta leder till en mosaik av bestående etniciteter med dubbla medborgarskap och lojaliteter. Du har ditt medborgarskap i den territoriella staten och ett formellt (exo)territoriellt medborgarskap i din etniska grupp. Der Bund tänkte sig att detta var ett alternativ till sionismen. Detta uppskattades inte av europeiska kommunister. I synnerhet inte Lenin och Stalin. På 1930-talet körde Stalin ut resterna av Der Bund och trotskisterna (som i stora drag tycker likadant) ur Sovjetunionen. Der Bund levde vidare i USA och dog ut på 1980-talet och upphörde formellt 2000. Trotskismen lever kvar i västvärlden som en dysfunktionell sekt i västvärlden.

Du har naturligtvis rätt om liberalerna. Den överväldigande andelen liberaler i västvärlden är sionister och djupt filosemitiska vilket har sina historiska anledningar. Jag var något förvånad att Segerfeldt gick utanför den liberala plantagen men jag antar att hans fru har påverkat honom. Jag vet inte.

Den socialistiska vänstern tenderar att vara djupt influerad av judiska tänkare och politiker - från Karl Marx och framåt. Skillnaden är dock fundamental mellan marxismen (Karl Marx som avled 1883), de kommunister som följde honom och dagens post-marxistiska vänster.

Den post-marxistiska vänstern är en amalgamering av socialism, nyliberalism, (hyper)individualism, mångkulturalism, anarkism, (vänster)libertarianism, HBTQ, feminism, hedonism och judisk identitetspolitik. Det är också post-marxismen som den överväldigande andelen av socialister bekänner sig till efter kalla krigets slut 1991. Det är också den enda rumsrena formen av socialism i västerlandet eftersom liberala eliter finner den oförarglig. Den post-marxistiska vänstern får gärna kritisera Israel men kritiken får aldrig övergå till att kritisera den israeliska lobbyn annat än den evangeliska sidan av den. En bitter Anya Parampil (GrayZone) skriver följande på Twitter;

It amazes me that Zionism is so drilled into the American Jewish psyche that even many so-called “anti-Zionist” Jews refuse to recognize the undeniable reality of Zionist and Israeli influence in U.S. politics Israel’s genocide is entirely dependent on this FACT yet they refuse to see it. Liberal/left heroes from Jeremy Corbyn, to Jamaal Bowman, to Cori Bush can get ousted from their government positions by blatantly pro-genocide Zionist money/propaganda campaigns, yet fragile liberals (cough cough, Ariel Elyse Gold) will still smear people who point out Zionist power as “antisemitic”. They’re only exposing their own phoniness at this point.

https://x.com/anyaparampil/status/1823378502583755102

Vi har sett något liknande Sverige sedan 1980-talet. Israel får inte kritiseras på riktigt och riktigt motstånd får inte bjudas.

Gränsen mellan post-marxism till liberalism är tämligen diffus och många socialister kallar sig idag liberaler. Sedan ett par år tillbaka har Aftonbladet kommit ut som en NATO-vänlig liberal ledarsida. Även ETC har kommit ut som liberaler. I synnerhet efter att tidningen sparkade Kajsa Ekis Ekman efter att hon påpekat att den ukrainska Azovbataljonen var kriminella nynazister uppbackade av USA. Efter att den israeliska lobbyorganisationen SKMA startat krig mot Vänsterpartiet krävde chefredaktören Andreas Gustavsson för ETC svar från Vänsterpartiet. På Twitter skriver han;

Dagens ETC har sökt Vänsterpartiets partiledare och partisekreterare för en längre intervju om de frågor om antisemitism som bland andra SKMA ställer efter Sydsvenskans granskning om högt uppsatta företrädare i Malmö. Men man tycks mena att det frågor som bör besvaras lokalt.

https://x.com/a_gustavsson/status/1823433260439101732

ETC:s syfte är att återföra debatten om Israel till plantagen och den kritik som bör förekomma bör endast rikta sig mot bosättarhögern och möjligen Likud. Vad jag vet är judisk nationalism den enda nationalismen som anses socialt accepterad i västvärlden och där judarna tillåts gränser för den. Vidare är den judiska nationalismen inte bara territoriell som exemplet Der Bund visar.

Annars kan jag rekommendera Sunshine (1999) av regissören István Szabó med Ralph Fiennes - om en judisk familj över ett antal generationer. Har man läst tex. Jewish Century (2004) av historiken Yuri Slezkine lär man finna den intressant. Det är en bra film. Filmen fångar de politiska, sociala och religiösa strömningar som resulterade sionismen.

Så skillnaden är att man sökte via betyg tidigare, inte som nu först i gymnasiet. Tror du inte arbetsmarknaden idag i förhållande till då gör det oerhört svårt att omstrukturera? Tänker du att lågpresterande elever ska jobba direkt efter mellanstadiet eller ska man gå i skola för svagbegåvade? Regeringen Reinfeldt införde ju mer yrkesinriktade program på gymnasiet. Tänker du att det borde ske i tidigare årskurs? Föreslår man något konkret i Kvartal-artikeln eller är det bara historisk återgivning?


Exakt! Och du fick ju själv leta upp Dagens Nyheter, den mest politiskt korrekta och vänsterliberalångestladdade tidskrift, för att hitta någon som hade något positivt att säga om mångkulturen. Tycker du verkligen den offentliga debatten kring invandring och integration fortfarande präglas av "kumbaya my lord" och exotism? Är det positiva tongångar eller stängda gränser som dominerar ledarsidor och riksdagsdebatter just nu?


Vi får ju dock inte glömma att regering Carlsson tog Luciabeslutet 1989 som sedan revs upp av den borgerliga regeringen som tog över. Det är ju mycket möjligt som du säger att man gjöt en grund, men jag ser inte att det skulle gå en rak linje från ett beslut rörande hur man skulle få svenskar att acceptera integrationen av, för den tiden, många invandrare från bl.a. Grekland och Jugoslavien, till dagens folkutbyte. Menar du att det blev någon form av snöbollseffekt; att när man väl bestämt sig för att anta en strategi om att skriva positivt om migration så var bollen i rullning och omöjlig att stoppa när miljontals afrikaner och araber stod vid gaveln 40 år senare?


Jag har läst de terminer som går under kandidatutbildningen. Jag är knappast professor eller doktorand. Jag har dock fortsatt läsa och studera filosofi hemmavid då det är ett intresse. Jag gissar att du frågar för att du upplever den dominerande idag?

Som svar på din fråga: Väldigt hastigt skulle jag säga då den i sin allmänna form inte är speciellt avancerad och främst diskuteras tillsammans med konsekvensetiken. Kant berördes, men inte djupgående. Utilitarismen har/eller hade då i alla fall ett starkt inflytande. Överlag handlar utbildningen om att förbereda en att använda och förstå metodiken som används inom analytisk filosofi och att ge en så bred och övergripande bild över var disciplinen befinner sig. Det blir med andra ord en ganska schematisk genomgång där mycket ska avhandlas. Sen är mitt minne inte heller helt färskt då det är många år sedan nu.