Hur stor måste man minst bli som band för att kunna livnära sig?

Keith Jarrett är ju ett geni, och kan ta ut så mycket för att han är ett geni.

Känner en kille som kanske mest är lokalt känd men ändå lite lite lite känd. Han har väll egentligen inga problem att få ihop sig pengar till levebrödet. Han finns på spotify och därifrån klirrar det väll till litegrann ibland men inga stora summor. Hans skivförsäljning ger ju mer än spotify så att säga... han har inga problem stt få spelningar och kan lätt kräva en 8000-10000 per spelning även om han ibland spelar gratis eller för nån tusenlapp eller kanske bara nöjer sig med en bira efteråt. På sistone har han varit lite lat och inte spelar mycket vilket såklart sätter spår i plånboken.
Men han har som sagt väldigt lätt att fixa sina spelningar både svarta och vita pengar handlar det om. Han kan spela på allt från en festival till en liten 40-årsfest, ibland är han trubadur på mån pub och ibland har han turné.

Vad man klarar sig att leva på är ju väldigt relativt. När han var singel så spelade han välsigt mycket och eftersom mycket var svarta pengar så fick han ihop väldigt mycket på en månad då han kanske hade två spelningar i veckan där han fick 8000-10000 vadera... när han sedan blev sambo så sänkte han takten då sambon hade helt ok lön och de tillsammans bodde i en relativt billig lägenhet. Han får ju alltid in lite STIM och så men dessa pengar är ju inga stora summor.

Så nej man behöver inte vara så jättestor för att livnära sig på musiken.
Dina 7k är ju något som nästan vilken trubbadur som helst kan få ut från 1-3 spelningar på pubbar.

Å så A-kassa på det

Gammal tråd men hänger med några medlemmar i band som är hyfsat kända på metal-schenen. Det går runt så länge dom är ute å spelar men sen är det ströjobb.

Det är ju givetvis livsstilen och musiken som är näringen. Det är kanske inte skitsexigt att ha en liten hyresrätt i en förort och va 35-45 ...men värt det om man gillar att spela 4-6 månader/året.

Handlar inte om storlek, handlar idag om bandets unikhet, kvalité och hur smart ekonomiskt företagande man är. Tittar man på bajsband som mustasch så lever de på att sångaren blev folkkänd när han började hora sig till SvT och tv4 kanaler och allsång på skansen etc. Musiken är inget speciellt, även om första plattan var bra. Men tittar man istället på horungar såsom hardcore superstar, amaranthe eller påminnande moderna äckliga posörer, så överlever de enkelt på sin kopierade generiska skitmusik eftersom det funnits en efterfrågan på den skitmusiken sen början av 2000talet. Över en natt kan dessa pop pajasar fått ett skivkontrakt med något av de stora musikbolagen utan att ha kämpat ett skit för det. Dess motsats är de band som kör sin grej utan sådana privilegier och kämpar i åratal kanske längre för det dom älskar och brinner för. Det sistnämnda alternativet är givetvis extremt mycket svårare att lyckas leva på sin konst, men lyckas man så har jag alltid ansett att det är den rättfärdiga vägen att gå och mest värdigt och förtjänar respekt, även om det blir mycket lågbetalda gig i hålor och sunkkrogar, åtminstone i början.

Men som sagt, unikhet, kvalité smart privatföretagande och pr = vägen till succé för riktiga musiker

Väl talat. Ohyggligt dåliga band det här: Mustasch, Hardcore Superstar å Amaranthe. Mustasch framstår ju som "bra" i sammanhanget iofs. Obegripligt att det finns en marknad för det här, men det gör det ju. Uppenbarligen.