Citat:
Ursprungligen postat av nutkjell
För att använda mig själv som exempel så uppskattar jag en del hiphop och har verkligen (oftast) inga problem med att sitta och digga till när tjocka amerikanska whiggas rappar om hur otroligt hårda liv dom har och hur sjukt farliga dom är, men när folk försöker göra det på svenska så känns det så jävla fel, även om jag tycker att rappandet är bra rent musikaliskt och att det är ofantligt fräsiga beats. Detta kan självfallet förklaras med att man är medveten och ganska säker på att rapparen från t.ex tensta säkerligen inte haft det så hårt som denne försöker få det att framstå. "Sverige är inte så illa" osv. Medans tjockot från Brooklyn framstår som en megaganster för att det är längre bort och man inte riktigt kan relatera till det på samma sätt.
Det stycket fick mig att tänka på denna klassiker:
http://www.youtube.com/watch?v=rVjAXdF2QE4
