Materialist

Hej

Satt och funderade en del på materalism, ytlighet och avundsjuka. Jag känner att jag är en person som värderar pengar mer än folk i min omgivning. Ibland händer det att jag sitter och drömmer mig bort i en Bentley på en motorväg i USA, med en Rolex på armen. Jag strävar efter att göra så mycket pengar som möjligt och jag blir glad av tanken på att jag har möjligheten att bli mångmiljonär.

Jag har även märkt att det är ganska fult att uttrycka sina åsikter kring detta, man kan beskrivas som ytlig och folk hävdar att pengar inte är allting, vilket jag håller med om. Men hela världen styrs av pengar och leder i sin tur till frihet, makt och lycka. Pengar är inte nödvändigtvis det enda som gör en lycklig, men det blir lättare om man slipper tänka på det hela tiden.

Jag menar på att pengar kan tillfredställa andra behov och kan möjliggöra andra mål man har. Träffa partners, göra aktiviteter tillsammans, möjligheten att resa och träffa vänner, bestiga berg, flyga jorden runt, se platser, hjälpa andra människor etc. kan man göra om man har pengar. Pengarna fungerar endast som ett verktyg för att göra det där du vill göra, och jag skäms inte för att säga det öppet.

Finns det någon skillnad mellan bekräftelsebehoven köpa snygga kläder, visa upp för omgivningen, och köpa snygg bil, visa upp för omgivningen? Om de som strävar efter snygga bilar och pengar endast är ute efter bekräftelse, är de som lägger ner mycket pengar på sitt utseende också ytliga och endast ute efter bekräftelse då? Med tanke på att vi alla försöker köpa de kläder vi gillar, är vi alla ytliga då?

Man brukar säga att var människa har sin sak som gör henne lycklig. Jag kan relatera till det du skriver då även jag går i samma tankebanor som du. Jag strävar mot att lyckas karriärmässigt och att tillslut kunna besitta en mindre förmögenhet. Jag är medveten om att mina mål är höga och att det kommer att krävas mycket jobb för att nå dit, dock betyder inte det att det är omöjligt. När jag tänker på hur framtiden kan se ut för mig blir jag på ett sett glad. Att bli rik ser jag inte bara som en dröm utan mer som en utmaning. Vägen dit är och kommer kantas av problem och vid varje löst problem har man vunnit en liten seger, vilket i sin tur genererar lycka för mig. Kortfattat så är jag mestadels inte ute efter bilar och kläder, utan mer för utmaningen att klättra på karriärstegen och sedan ha tillräckligt med pengar för att kunna göra i princip vad man vill, som att resa eller hjälpa andra kanske. Om det sedan slinker i mellan en Aston Martin eller liknande så är ju inte det hela världen men i huvudsak är jag inte ute efter det glamorösa livet om jag i framtiden kommer besitta en förmögenhet.

Förövrigt så lever vi i Sverige. I Sverige är pengar fortfarande fult, även om denna synen förändras mer och mer. Umgås i likasinnade kretsar så kommer du garanterat att hitta människor av samma sort som du (och jag för den delen). Framgång borde inte svartmålas så som det gör idag. I mitt tycke är svenskarna fortfarande alltför socialistiska men som sagt så tror jag att förändring är i luften.

Edit* Jag ursäktar ifall jag inte riktigt kanske svarade på din fråga. Jag märkte såhär i efterhand att jag möjligtvis inte berörde frågan huvudsakligen, men men.

Håller inte helt med dig.

Att pengar ger frihet är inte helt sant enligt mig.
När du har pengar på kontot så att det blir över blir du oftast mer försiktig.
Till skillnad när du får in din vanliga lön som du gör av med varje månad så tänker man mer "Varför köpa den här prylen när det kommer en ny bättre för samma pris inom en viss framtid?".

Visst om man är mångmiljonär så behöver man kanske inte bry sig så mycket om att köpa en dator för 20 tusen, men prylarna blir dyrare och man börjar tänka samma om dom. Också att tänka på är att folk kollar annorlunda på dig om dom är medvetna om du har det mycket gott på banken. Du vet inte vem som är ute efter att följa med din lyx och utnyttja dig och vilka som verkligen vill vara med dig som person.

Äkta kärlek går inte att köpa. Utan äkta kärlek tror jag det är svårt att vara helt lycklig en längre tid. Dina problem om att behöva pengar till diverse saker blir istället till saker, om du vill fortsätta att spendera utan att jobba ihjäl dig som var du ska placera dina pengar hän, hur mycket av din förmögenhet ska du investera och mycket annat.

Håller med dig.
Har jag mycket pengar är jag lycklig, har jag dåligt med pengar är jag olycklig (i de flesta fall).
Jag anser att man kan få nästan precis allt för pengar. Kärlek är möjligtvis det enda som inte med säkerhet går att köpa med pengar, dock kan man få större förutsättningar för att hitta kärleken om man har pengar. Att man inte blir lycklig av pengar är ju ett ganska rejält påhitt enligt mig.

Hehe en PK-hora som gillar pengar!

Nej men, det är bara i Sverige det är fult att prata om pengar. Givetvis tänker en majoritet "Vad najs om man var ekonomiskt oberoende" etc. Men det är just att folk blir äcklade av "In your face"-attityden som ofta tillkommer av personer i yngre åldrar som har sjusiffriga summor på banken till övers. Jag skulle aldrig vara med en person som är dryg just för denne har pengar och det är väl det som svenskar har en tendens att vara. Men om du åker utomlands så kommer du märka hela "Du är rik, du är ett rövhål" svenskheten försvinner.

Jag har pengar och har aldrig känt mig så ensam som när allt det ekonomiska var på det torra. Det för att du konfronteras med vad som finns kvar i livet att åstadkomma, och då blir det just relationer, familj, och sådant som är återstoden. Nåt som är enkelt att vara distraherad från eller inte överanalysera när du fortfarande har pengar och materiella ting att jaga, men när du inte har det så blir det ett jäkla strålkastarljus på just dom bitarna i livet. En del väljer förstås att fokusera på att växa förmögenheten ytterligare och räkna siffrorna och skita i allt annat.

Kläder och övrigt köper jag för min egen skull och utifrån min egen smak och tycke. Jag har ingen anledning eller behov av att imponera på min omgivning. Men sån är jag.