Citat:
Ursprungligen postat av
Chantre
"Senior columnist" är en medvetet vag formulering och det kan absolut handla om att Chukri blivit "kicked upstairs" till en befattning som formellt låter fin men som i realiteten ställer henne utan större inflytande. När Chukri själv utsågs för sådär tio år sedan fick Per Svensson samma titel, den gången var det ganska säkert ett sätt att behålla ponom på tidningen men desarmera en möjlig spänning mellan de båda, eftersom han helt säkert hade varit en tung kandidat till jobbet som kulturchef tidigare - man valde alltså den yngre och mer anslående Rakel Chukri, med invandrarbakgrund och sådär 25 år yngre. Sedan blev det ändå så att Per Svensson kom att skriva långa och pratiga artiklar om tunga dagsfrågor där man normalt hade väntat sig att kulturchefen skulle vara den som yttrade sig.
En annan intressant sak med valet av Ölmedal är att hon är i stort sett okänd för Sydans läsare. Hon syntes till litet på sidan när hon nyss hade gjort sin redaktörsperiod på Lundagård - SDS ger praktiskt taget alltid ett vick eller frilanskontrakt på några månader till nyss avsuttna redaktörer på studenttidningen - men sedan har hon varit nästan helt osynlig; hon försvann till Expressen där hon blev biträdande kulturchef. Att Sydan nu väljer en kulturchef som knappt ens synts till i tidningen är mycket ovanligt för den posten, dessutom har hon ju mycket mager erfarenhet, och det antyder att man nog har fått tre, fyra alternativ
förelagda av moderbolaget Bonniers: välj någon av de här! Det är ett tecken på hur ringaktad tidningen numera är, och hur mycket av Sydsvenskans självständighet som har gått förlorad sedan Bonniers kom in i bilden för knappt trettio år sedan.
Vilka kan de andra namnen i så fall ha varit? Jag gissar på t ex Mona Masri (tidigare hårdlanserad Malmökrönikör på SDS' kultursida, numera på P1), Behrang "Tintin är rasist" Miri (kulturprofil med olika gig från Malmö) eller Peter Fällmar Andersson (doktrinär och högljudd migrationsaktivist och kritiker). Det är den typen av personer man jagar efter, att ingen av de nämnda och inte heller Ölmedal kan skriva eller tänka igenom vad de skriver är oväsentligt.