2011-04-12, 00:04
#1
Kön: Kvinna
Ålder: 20
Tidigare erfarenhet: Cannabis, amfetamin, ecstasy, benzo, adhd-medecin.....
Längd: 170
Vikt: 57 kg
Intro
Det hela började med att jag, efter ungefär 7 månaders vinter, kände mig allmänt uttråkad med livet. Jag studerar på heltid men det är sällan man faktiskt behöver ta sig till skolan och varit fysiskt närvarande, därför har jag inga fasta rutiner att följa och åker mest runt o hänger med kompisar och snackar skit (vilket är jättekul, älskar mina vänner över allt men man vill ju ha lite kontrast i vardagen). När februari/mars rullar in brukar jag ofta känna att livet är ganska monotont och händelselöst, rakt av lika grått som vädret är. Don't get me wrong – jag blir inte deprimerad och flyr från mina bekymmer genom att ta droger. Jag kände bara för något nytt i min tillvaro.
Då jag följer serien Skins blev jag inspirerad av avsnittet då två främmande ungdomar, Matty och Liv, träffas på en busshållplats och får MDMA-kristaller från en luffare/pundare eftersom han är jagad och inte vill torska med dom på sig. Jag blev alltså sugen på att ta E med en helt främmande person (my treat, ofcourse), då jag tänkte mig att det kan vara ett väldigt ärligt och ganska spännande och innerligt sätt att lära känna en annan person på, samt lite spänning i tillvaron för mig.
Jakten på personen
Som många andra sömnlösa nätter vände jag mig till en gruppchatt på facebook där folk lagt till sina kompisar, från början mest på skämt, och gjort ett enda stort nät av liksinnade personer (läs: drogliberala personer). De flesta i alla fall.
Jag hade några veckor tidigare åkt för att handla knappar av min kran men blivit hustlad och fått blåa mussepigg, som har sagts innehålla 2cb, så mitt primära mål med att skriva i chatten var att sälja dom (om så för fjuttiga 20 kr). Igen, mest på skämt dock. Det hela slutade med att jag började prata med en vän till mig som var inne på chatten samtidigt som mig, samt flera av hans bekanta. Jag droppade då min idé om att ta E med någon man inte kände och fick direkt napp på en volontär.
Volontären, JJ, får välja själv om han vill säga vem han är här på flashback. Jag hade i vilket fall träffat honom en gång tidigare då vi som sagt har gemensamma kompisar, men bara hälsat och knappt pratat med honom. Vi bestämde att vi båda ska höra på varsitt håll o försöka styra upp knappar. Det tog sin tid att hitta knappar eftersom det varit ganska ont om knappar på senaste tiden, i alla fall hos våra kranar, så några gåsar senare var vi inte helt främmande till varandra när det väl kom till att knapra. Efter 2 veckors letande så hade vi dock dom – dom nyinkomna rosa V:na. Det var dags.
Intaget
Vi hade tänk att droppa hemma hos min tjejkompis Marjas pojkvän Gubben, tillsammans med dom båda, för att ha en startbas och sedan röra oss ut på äventyr och upptäcka fina soliga huvudstaden.
Gubben och Marja känner inte heller min partner in crime, JJ, men vi möts upp i innerstaden innan äventyret för att inhandla en femma att ha när vi börjar dala och dom kommer alla bra överens till min lättnad.
Vi åker hem till Gubben och byter om till diverse bekväma kläder, t-shirts, shorts och indiska kjolar gjorda av lakan. Väldigt händigt, bekvämt och snyggt.
18:15
Vi känner att vi inte längre behöver dra ut på det hela eftersom vi ändå alla sett fram emot det här ett bra tag och sätter oss runt köksbordet för att ta för sig av en varsin knapp. Det smakar sådär äckligt, härligt kemikaliskt och man får det nervösa pirret i maget som visar sig varje gång man intar något samtidigt som man tänker ”Vad fan händer nu?”
Jag ställer mig och börjar diska Gubbens disk, eftersom jag tycker att det är mer stimulerande än att sitta och intensivt leta efter ett inkommande rus vilket jag oftast brukar göra om jag inte sysselsätter mig. Gubben och JJ går och sätter på musik och bondar lite och Marja tänder en cigg och håller mig sällskap medan jag diskar.
18:30
Marja frågar mig om jag känner något, men jag svarar att njaa...känner mig lite pirrig och kanske har lite sköna rysningar som smyger sig på i nacken, men det kan ju vara placebo.
18:37
JJ kommer instaplandes och ställer sig halvbjöd och lutandes mot diskbänken. Vi frågar hur det är, om han mår bra och får ”Aah..Shit vad nice. Jävlar.” som svar. Kort och koncist. ”Säg till om du vill ha något JJ!”, som svar får vi bara höga andetag.
18:40
JJ frågar mig om jag känner något. Nä inte än säger jag. Så fort han går ut ur rummet känner jag en värmevåg gå igenom min kropp. Tycker att det vore väldigt behagligt att ta av mig min tröja, så jag frågar Marja och Gubben som är i köket om det är okej med dom. Dom säger åt mig att köra på och jag tar av mig den och återgår till disken.
18:42
Ganska så stadigt och ganska snabbt känner jag att någonting börjar hända i min kropp, olika blandade känslor av nervositet, spänning och förväntan blandas med ytterligare en känsla. Jag meddelar dom andra att jag kommer vara tyst ett litet tag nu, dom andra säger att dom fattar, upcoming brukar oftast vara lite halvt obehaglig för mig. Jag hör hur dom andra börjar bli mer exhalterade och ser att Marja lägger sig ner på köksgolvet. Det börjar kicka in för henne och hon frågar om jag också känner något. Jag nickar lite till svar och sluter ögonen. Då känner jag det – som en vattenballong som fylls ut till sin fulla kapacitet för att sedan sprängas i slowmotion, där man klart och tydligt ser hur partiklarna särar på sig och släpper ut vattnet, rinner välbehaget sakta men säkert ner över hela mig. Först min kropp, sen mina tankar och mitt medvetande och sedan min själ. Jag mumlar till dom andra att nu känner jag det. Står och blundar och fortsätter diska i luften i ca. 10 minuter till. Tankarna går och jag vill bara meddela dom andra att jag mår så jävla bra, dom ska inte tänka på mig. Jag kommer till dom strax, jag ska bara göra mig hemstadd i denna eufori som jag fullkomligt glömt hur underbar den känns, sen kommer jag till dom. Det känns som att jag på något sätt har en connection till deras tankar och att dom förstår, utan att jag behöver tala om det för dom
19:00
Min mobil ringer och avbryter min fullkomligt silkesrena sinnesro. Jag tycker att det är onödigt att någon ringer och stör, alla mina vänner vet ändå att jag ska droppa. Kommer inte ihåg vem det var som ringde, men jag svarade i vilket fall som helst och sa att jag hör av mig senare, och satte mobilen på ljudlöst. Jag sätter mig ner på köksgolvet tillsammans med alla dom andra, och känner direkt hur våra energier smälter ihop. Vi faller i fullkomlig balans med varandra och resten av universum.
Jag och JJ har tidigare bestämt att vi ska dokumentera vår kväll, så jag tar upp mobilen och frågar alla om det är okej att jag filmar lite. Alla tycker det är en bra ide så jag ställer frågan till mig själv och till alla – Hur skulle ni beskriva att ni känner er nu? Svaren vi fick var bland annat:
”Lätt.”,”Jag känner mig.. Lätt och Harmoni”,”Eufori”,”Jag känner att skulle något hända just nu, skulle jag ha lösningen på det”. Samtalet gled ganska snabbt bort från huvud topic och vi började prata om hur MDMA används i terapisyfte och hur vi kan förstå att det kan bota vissa psykologiska sjukdomar etc.
Jag har ingen aning hur vi låg till tidsmässigt då jag knappt hade någon tidsuppfattning, men vi spenderade nästan hela kvällen inne i köket på golvet, bortsätt från 20 minuter inne i Gubbens rum då vi rökte en gås och myste i soffan till fina videos på ständer och öar ute i turkosa vatten, samt en tripp till det 3e rummet där vi tajmade perfekt och såg på solnedgången. Musiken som spelades var Bob Marleys – No woman, No cry på repeat i ca 1 timme då alla vart helt tomma i huvudet när Gubben frågade oss om en bra låt han kunde sätta på, Abba, Disco-musik som vi då kunde konstatera som en sjukt underskattat genre, JJ – Still (kanske 5-6 gånger), massa klassiker som Elton John – Can you feel the love tonight, Ghosttown, Ratatat – Wild Cats, ja, helt enkelt allt möjligt. Alla låtar var riktigt bra och passade perfekt till vårat mode, och man märkte inte ens övergångarna utan det kändes som att det var en DJ som satt och mixade ihop dem så att de spelades direkt efter varandra utan att musiken någonsin tog slut.
Jag fick också sms från min käre far som frågade om jag levde, men som stavade otroligt fel. Ett tag blev jag lite halvparanoid och trodde att jag inte förstod mitt modersmål längre, men en sekund efter jag fått det första smset fick jag ett nytt, där han förklarade att han inte kunde hantera sin nya iPhone och att den var dum, älskade pappa. <3
Ibland kom det tysta stunder då vi satt på köksgolvet, och då kläckte någon alltid ur sig ”Vad tänker ni på just nu?” Och det ända vi kunde komma fram till var att alla tänkte på Ingenting alls.
Samtalen som senare flödade på handlade om varför vi människor ser ut som vi gör, varför vi till exempel inte har ett öra fram och ett bak, om survival of the fittest och varför människan regerar över världen och alla andra arter. Vi diskuterade om hur stor, men samtidigt liten vår värld är och hur vacker den är. Hur allt har sin plats och får allt att gå runt och fungera. Vid en tidpunkt satt jag och JJ och diskuterade om hur man kunde beskriva känslan av att vara MDMA påverkad, och kom fram till att den kändes som riktigt fin, vit, porös sand som man häller över mellan händerna. Vi kom också fram till att vi, efter 5 timmar, självklart inte alls var på samma stadie som när vi peakade, men att vi inte tyckte att vi hade dalat speciellt mycket och att vi knappt kunde avgöra ifall det snart skulle dala helt eller om det skulle hålla sig i några timmar till.
Ålder: 20
Tidigare erfarenhet: Cannabis, amfetamin, ecstasy, benzo, adhd-medecin.....
Längd: 170
Vikt: 57 kg
Intro
Det hela började med att jag, efter ungefär 7 månaders vinter, kände mig allmänt uttråkad med livet. Jag studerar på heltid men det är sällan man faktiskt behöver ta sig till skolan och varit fysiskt närvarande, därför har jag inga fasta rutiner att följa och åker mest runt o hänger med kompisar och snackar skit (vilket är jättekul, älskar mina vänner över allt men man vill ju ha lite kontrast i vardagen). När februari/mars rullar in brukar jag ofta känna att livet är ganska monotont och händelselöst, rakt av lika grått som vädret är. Don't get me wrong – jag blir inte deprimerad och flyr från mina bekymmer genom att ta droger. Jag kände bara för något nytt i min tillvaro.
Då jag följer serien Skins blev jag inspirerad av avsnittet då två främmande ungdomar, Matty och Liv, träffas på en busshållplats och får MDMA-kristaller från en luffare/pundare eftersom han är jagad och inte vill torska med dom på sig. Jag blev alltså sugen på att ta E med en helt främmande person (my treat, ofcourse), då jag tänkte mig att det kan vara ett väldigt ärligt och ganska spännande och innerligt sätt att lära känna en annan person på, samt lite spänning i tillvaron för mig.
Jakten på personen
Som många andra sömnlösa nätter vände jag mig till en gruppchatt på facebook där folk lagt till sina kompisar, från början mest på skämt, och gjort ett enda stort nät av liksinnade personer (läs: drogliberala personer). De flesta i alla fall.
Jag hade några veckor tidigare åkt för att handla knappar av min kran men blivit hustlad och fått blåa mussepigg, som har sagts innehålla 2cb, så mitt primära mål med att skriva i chatten var att sälja dom (om så för fjuttiga 20 kr). Igen, mest på skämt dock. Det hela slutade med att jag började prata med en vän till mig som var inne på chatten samtidigt som mig, samt flera av hans bekanta. Jag droppade då min idé om att ta E med någon man inte kände och fick direkt napp på en volontär.
Volontären, JJ, får välja själv om han vill säga vem han är här på flashback. Jag hade i vilket fall träffat honom en gång tidigare då vi som sagt har gemensamma kompisar, men bara hälsat och knappt pratat med honom. Vi bestämde att vi båda ska höra på varsitt håll o försöka styra upp knappar. Det tog sin tid att hitta knappar eftersom det varit ganska ont om knappar på senaste tiden, i alla fall hos våra kranar, så några gåsar senare var vi inte helt främmande till varandra när det väl kom till att knapra. Efter 2 veckors letande så hade vi dock dom – dom nyinkomna rosa V:na. Det var dags.
Intaget
Vi hade tänk att droppa hemma hos min tjejkompis Marjas pojkvän Gubben, tillsammans med dom båda, för att ha en startbas och sedan röra oss ut på äventyr och upptäcka fina soliga huvudstaden.
Gubben och Marja känner inte heller min partner in crime, JJ, men vi möts upp i innerstaden innan äventyret för att inhandla en femma att ha när vi börjar dala och dom kommer alla bra överens till min lättnad.
Vi åker hem till Gubben och byter om till diverse bekväma kläder, t-shirts, shorts och indiska kjolar gjorda av lakan. Väldigt händigt, bekvämt och snyggt.
18:15
Vi känner att vi inte längre behöver dra ut på det hela eftersom vi ändå alla sett fram emot det här ett bra tag och sätter oss runt köksbordet för att ta för sig av en varsin knapp. Det smakar sådär äckligt, härligt kemikaliskt och man får det nervösa pirret i maget som visar sig varje gång man intar något samtidigt som man tänker ”Vad fan händer nu?”
Jag ställer mig och börjar diska Gubbens disk, eftersom jag tycker att det är mer stimulerande än att sitta och intensivt leta efter ett inkommande rus vilket jag oftast brukar göra om jag inte sysselsätter mig. Gubben och JJ går och sätter på musik och bondar lite och Marja tänder en cigg och håller mig sällskap medan jag diskar.
18:30
Marja frågar mig om jag känner något, men jag svarar att njaa...känner mig lite pirrig och kanske har lite sköna rysningar som smyger sig på i nacken, men det kan ju vara placebo.
18:37
JJ kommer instaplandes och ställer sig halvbjöd och lutandes mot diskbänken. Vi frågar hur det är, om han mår bra och får ”Aah..Shit vad nice. Jävlar.” som svar. Kort och koncist. ”Säg till om du vill ha något JJ!”, som svar får vi bara höga andetag.
18:40
JJ frågar mig om jag känner något. Nä inte än säger jag. Så fort han går ut ur rummet känner jag en värmevåg gå igenom min kropp. Tycker att det vore väldigt behagligt att ta av mig min tröja, så jag frågar Marja och Gubben som är i köket om det är okej med dom. Dom säger åt mig att köra på och jag tar av mig den och återgår till disken.
18:42
Ganska så stadigt och ganska snabbt känner jag att någonting börjar hända i min kropp, olika blandade känslor av nervositet, spänning och förväntan blandas med ytterligare en känsla. Jag meddelar dom andra att jag kommer vara tyst ett litet tag nu, dom andra säger att dom fattar, upcoming brukar oftast vara lite halvt obehaglig för mig. Jag hör hur dom andra börjar bli mer exhalterade och ser att Marja lägger sig ner på köksgolvet. Det börjar kicka in för henne och hon frågar om jag också känner något. Jag nickar lite till svar och sluter ögonen. Då känner jag det – som en vattenballong som fylls ut till sin fulla kapacitet för att sedan sprängas i slowmotion, där man klart och tydligt ser hur partiklarna särar på sig och släpper ut vattnet, rinner välbehaget sakta men säkert ner över hela mig. Först min kropp, sen mina tankar och mitt medvetande och sedan min själ. Jag mumlar till dom andra att nu känner jag det. Står och blundar och fortsätter diska i luften i ca. 10 minuter till. Tankarna går och jag vill bara meddela dom andra att jag mår så jävla bra, dom ska inte tänka på mig. Jag kommer till dom strax, jag ska bara göra mig hemstadd i denna eufori som jag fullkomligt glömt hur underbar den känns, sen kommer jag till dom. Det känns som att jag på något sätt har en connection till deras tankar och att dom förstår, utan att jag behöver tala om det för dom
19:00
Min mobil ringer och avbryter min fullkomligt silkesrena sinnesro. Jag tycker att det är onödigt att någon ringer och stör, alla mina vänner vet ändå att jag ska droppa. Kommer inte ihåg vem det var som ringde, men jag svarade i vilket fall som helst och sa att jag hör av mig senare, och satte mobilen på ljudlöst. Jag sätter mig ner på köksgolvet tillsammans med alla dom andra, och känner direkt hur våra energier smälter ihop. Vi faller i fullkomlig balans med varandra och resten av universum.
Jag och JJ har tidigare bestämt att vi ska dokumentera vår kväll, så jag tar upp mobilen och frågar alla om det är okej att jag filmar lite. Alla tycker det är en bra ide så jag ställer frågan till mig själv och till alla – Hur skulle ni beskriva att ni känner er nu? Svaren vi fick var bland annat:
”Lätt.”,”Jag känner mig.. Lätt och Harmoni”,”Eufori”,”Jag känner att skulle något hända just nu, skulle jag ha lösningen på det”. Samtalet gled ganska snabbt bort från huvud topic och vi började prata om hur MDMA används i terapisyfte och hur vi kan förstå att det kan bota vissa psykologiska sjukdomar etc.
Jag har ingen aning hur vi låg till tidsmässigt då jag knappt hade någon tidsuppfattning, men vi spenderade nästan hela kvällen inne i köket på golvet, bortsätt från 20 minuter inne i Gubbens rum då vi rökte en gås och myste i soffan till fina videos på ständer och öar ute i turkosa vatten, samt en tripp till det 3e rummet där vi tajmade perfekt och såg på solnedgången. Musiken som spelades var Bob Marleys – No woman, No cry på repeat i ca 1 timme då alla vart helt tomma i huvudet när Gubben frågade oss om en bra låt han kunde sätta på, Abba, Disco-musik som vi då kunde konstatera som en sjukt underskattat genre, JJ – Still (kanske 5-6 gånger), massa klassiker som Elton John – Can you feel the love tonight, Ghosttown, Ratatat – Wild Cats, ja, helt enkelt allt möjligt. Alla låtar var riktigt bra och passade perfekt till vårat mode, och man märkte inte ens övergångarna utan det kändes som att det var en DJ som satt och mixade ihop dem så att de spelades direkt efter varandra utan att musiken någonsin tog slut.
Jag fick också sms från min käre far som frågade om jag levde, men som stavade otroligt fel. Ett tag blev jag lite halvparanoid och trodde att jag inte förstod mitt modersmål längre, men en sekund efter jag fått det första smset fick jag ett nytt, där han förklarade att han inte kunde hantera sin nya iPhone och att den var dum, älskade pappa. <3
Ibland kom det tysta stunder då vi satt på köksgolvet, och då kläckte någon alltid ur sig ”Vad tänker ni på just nu?” Och det ända vi kunde komma fram till var att alla tänkte på Ingenting alls.
Samtalen som senare flödade på handlade om varför vi människor ser ut som vi gör, varför vi till exempel inte har ett öra fram och ett bak, om survival of the fittest och varför människan regerar över världen och alla andra arter. Vi diskuterade om hur stor, men samtidigt liten vår värld är och hur vacker den är. Hur allt har sin plats och får allt att gå runt och fungera. Vid en tidpunkt satt jag och JJ och diskuterade om hur man kunde beskriva känslan av att vara MDMA påverkad, och kom fram till att den kändes som riktigt fin, vit, porös sand som man häller över mellan händerna. Vi kom också fram till att vi, efter 5 timmar, självklart inte alls var på samma stadie som när vi peakade, men att vi inte tyckte att vi hade dalat speciellt mycket och att vi knappt kunde avgöra ifall det snart skulle dala helt eller om det skulle hålla sig i några timmar till.