LSD - Den öppnande dörren till en annan värld

Det här är en rapport jag skrev för ganska längesedan nu. Då jag tänkte att den även kunde vara av intresse för allmänheten så bestämde jag mig till sist för att lägga ut den här på FB.

************************************************** ****************

Sinnestillstånd före tripp: Lite smått nervös, försöker lugna mig själv med att ta en lång cykeltur under förmiddagen och med att detta är ett slags mandomsprovsrit som jag har att göra i livet. Anskaffar mat och beger mig hem till S. lägenhet; vi har kommit överens om att jag ska stå för mat före tripp för att vi inte ska hungra ihjäl oss. Vi börjar under eftermiddagstid precis innan den stora trafikrusningen hemåt har börjat. OBS att T+0.xxh står xx för minuter även om det inte är notationsmässigt helt korrekt; allt för en slags stringens i tidsordningen.

Set & setting: Med en polare jag känt sedan ett bra tag en sen eftermiddag. Vi ska tillbringa dagen mmed utgångspunkt från hans (i fortsättningen nämnd S.) och hans rumskompis (I) lägenhet. Det är i mitten av eftermiddagen vi börjar.

Dos: Vars 1 lapp shiva

-------------------------------------------------------
T+0h: In mot upplysningen. Jag och S blottar tungan. Nu är det fest i Kapernaum.

S får strax efter besök och jag bestämmer mig för att vänta och tar ut blotten ur tungan efter ett tag. Fem minuter senare efter att S. avklarat sitt besök och kommit tillbaka i lägenheten fortsätter vi. Vi bestämmer oss för att ta en promenad i det vackra vädret; en varm, solig vardagseftermiddag i en del av en mellansvensk stad.

T+0.10h: Vi lämnar lägenheten och bestämmer oss för att vi ska bege oss mot ett naturskönt skogsområde efter att ha tagit omväg om en kiosk för inhandling av cigaretter. Nojjar lite över inköpet som jag ska göra i kiosken eftersom lappen ännu inte disintegrerat helt och jag är orolig över att den antingen kommer att synas eller att svälja den. Småningom hittar jag ett läge där lappen kan ligga kvar under tungan vid tungroten. Inköpet går finfint och vi vandrar vidare mot naturreservatet - Ett ord jag ska få andledning att reflektera över senare under kvällen, för nog är väl naturen jämnt och ständigt en del av oss och inget som kan avgränsas till ett par definerade platser?

T+0.30h: Vi har nu vandrat på en väg över en lång, stentorr och stenhet åker in i ett skogsparti. Först vid denna tid har min lapp disintegrerat helt. S. var före mig med en kvart på den här punkten, om det berodde på att han inte gjorde någon paus i början såsom jag gjorde då han träffade sin bekant (en person som S. visste inte hade något emot sådana här saker) eller vad det kan ha varit vet jag inte. Ännu märks inga effekter; det som märks är hur varmt och hett det är. Som tur är går vägen vi ska gå tillbaka mot lägenheten igenom ett skogsparti varför vi redan klarat av den svåraste biten. Personligen undrar jag om vi kommer hinna tillbaka eller om någon av oss kommer få syner på vägen som kommer göra vägen tillbaka lång och tung, men tröstar mig med att det inte är så långt tillbaka trots allt och att det borde finnas tid tillbaka innan det verkat helt. Det ska ju trots allt ta ca 1h30min-2h innan full verkan.

T+0.45h: Framme vid en hög kulle med utsikt över landskapet. S. och jag sätter oss och tittar ut över landskapet och träden; en stor del av staden syns härifrån inklusive ett område flervåningshus i typisk 1960-tals betongarkitektur. Jag slås plötsligt av hur brutalt dessa kolosser skjutit sig igenom landskapet; som om jorden skjutit upp betongstoder med massor av ögon i fönstrena.

T+1h: Vi rör oss omkring kullen och jag känner hur liksom träden vill säga någonting med sina snea, smått överlägset flin. Vi börjar gå tillbaka mot lägenheten igenom skogsstigen. Det är mycket folk ute i denna vackra eftermiddagstid, barnfamiljer och en del flåshurtiga cyklister. S. och jag diskuterar mot bakgrund av de brutala betongsvampstoderna i landskapet om människans brutalitet mot naturen.

T+1.10h: Stigen igenom skogen börjar mjukna upp; den går i sig i ett kuperat skogslandskap. För första gången upplever jag en elasticitet när jag går på stigen. Det är som att röra sig på tvättsvampar.

T+1.15h: Vi når en stentrappa som finns vid stigen och som leder upp till ett bostadsområde. Stentrappan är uthuggen rakt igenom en stenhäll. Vi känner att vi fått argument i vår diskussion för att människan i sig strävar efter att med våld driva igenom sin vilja igenom naturen. Trappan måste vi förstås gå upp för att vi ska få en känsla av hur människan triumferat.

Uppe på trappkrönet hittar vi ett par stycken pinnar som ligger välordnade vid sidan av trappan. Vi bestämmer oss för att detta är pinnar som lagts dit av alla de syratrippade människor som passerat platsen. Självfallet lägger även vi dit ett par stycken pinnar, vi kan ju inte vara brutala och oförskämda mot de som lagt ned tid och möda på denna minnesplats. Efter litet utforskande runtom trappkrönet där det finns någon sorts lina upspänd mellan träden som S. tror sig veta är en elkabel går vi nedför trappan igen och fortsätter vår vandring på stigen.

T+1.20h: Ju längre jag fortsätter på stigen, desto fler ögon ser jag igenom träd och buskar. Alla dessa träd och buskar med ögon har några slags snea flin. Jag tycker mig höra och ta till deras budskap: Vi har väntat på er människor, ni är väntade. Mer kan vi inte berätta för er om någonting just nu, ni måste själva upptäcka vad som väntar.

S. sätter på en klämkäck marschlåt på sin iPhone. Precis efter att han satt på denna går vi över ett backkrön och får se en väg med bilar i eftermiddagsrusning. Helt plötsligt är det som om bilarna paraderar i takt med musiken. Vi flabbar rejält åt denna lustighet. Nu är vi tillbaka i civilisationen.

T+1.25h: Mängder med människor och bilar är ute; det är seneftermiddag och trafikrusning. En undran inställer sig om var dessa människor kan vara på väg någonstans. Allt verkar så rutinartat, alla verkar vandra runt planlöst men planlöst i marschtakt.

T+1.30h: Vi går igenom ett bostadsområde på en gata som är en filmjölksseg uppförsbacke. Backen känns som en ständig upprepning. Detta är ett svenssonområde; vi ser bilar köra in och ut på gatan, vid vissa hus är det lekande barn och föräldrar. Husen påminner om kaserner, vi fantiserar om hur skrämmande torftigt det måste vara att bo i en gul länga som vi går förbi. Vi fortsätter uppåt tills vägen tar slut och sedan klättrar vi över en stenhäll och fortsätter vår vandring uppåt mot ett nytt bostadsområde som ligger på toppen av kullen.

T+1.35h: Människans brutala ingrepp i naturen gör sig påminda återigen. Nu tänker vi dock mest på att gå tillbaka till S. lägenhet; innan dess skall vi dock köpa kexchoklad i en turkaffär.

Nu när vi måste interagera med normala människor märker jag hur svårt det är att ta till sig tanken att det behövs monetära medel i den normala världen. Det är som om desa människor befinner sig i en annan dimension, en dimension jag en gång varit i men just nu inte är i. Affärsgolvet svampar sig dessutom; hallucinationerna börjar sätta in även om de inte är fullt utvecklade än. Efter inköpet går vi ut och asflabbar åt hur uttråkad expediten var; vi funderar över hur det måste vara att befinna sig där från 10.00 till midnatt varje dag för att kränga usla kemiska kalorier åt folk. På vägen tillbaka till lägenheten går vi igenom ett skogsparti där det finns rester av en koja: En lös planka bredvid kojan vibrerar på ett festligt sätt.

T+1.45h: Tillbaka i S. lägenhet efter att ha gått förbi några typer som såg ut som om de kunde ha varit säkerhetspoliskommissarier hela bunten. Inte för att de nu nog var det men deras inre mentalitet avslöjar dem utanpå. Vi sätter igång lite musik och kopplar av. En handduk som hänger vid en dörr börjar bli organisk och levande. Det är som om ljuset ständigt skiftar, likt eftermiddagssol en varm sommardag som skiner igenom mellan susande träd. När jag ska gå på toaletten märker jag hur det är som att stiga in i en akvarellmålning; allting blir svampigt och böljande. Blir lite rädd när jag ser mig själv i spegelen; det var ingen grann uppsyn.

När S. och jag röker på hans balkong börjar vi filosofera fram och tillbaka; vägen är trång men målet hårt. Så mycket trans det är, med transpersoner och transporter hit och dit. Nu förnimmer jag en känsla av perspektivskifte; allt är som i en scen, S. och jag verkar vara några slags regissörer samtidigt som vi även är regissörens publik i en och samma roll. S. bor ett par trappor upp och balkongen har utsikt över en gångväg; när jag befinner mig under balkongräcket och inte längre kan se ut över balkongen hör jag alla rösterna från gångvägen utanför som om de befann sig direkt på andra sidan balkongplanket trots att vi är flera meter upp. Det känns mig som om jag lekte ett barns lek; om jag bara hoppade fram och ropade "Tittut!" skulle alla som passerar på gångvägen dyka upp direkt på andra sidan planket. Gräsmattan nedanför balkongen böljar fram och tillbaka likt skeppet på sitt hav, balkongräcket vore vår reling och vi är rökande kaptener som seglar fram på ett böljande gräsmattehav. S. tar ut en kontorsstol på balkongen som vi genast döper till Gudsstolen.

(forts.2)

Vi lyssnar på lite mer musik och småningom även en film. Att utforska världen inomhus är ruskigt spännande; den organiska pulserande handduken visade sig vara tom på andra sidan när jag lyfte på den med ett drastiskt handslag.

Filmen vi tittar på är som gjord för trippar: Bilder på schamaner i Afrika, på gibbonforskare som besjälas av endorfiner, på polisbrutalitet mot oliktänkande med mera.

T+3h: Vid denna tid bestämmer vi oss för att ta en promenad igen. S. nojar sig över en mängd saker han vill ha med sig. Låt honom hållas, noja kan ju inte vara smittsamt mellan två regissörer i den här filmiska dimensionen vi befinner oss i. Men det känns lite svårt att lämna den fina levande akvarelltavlan till badrum. Vi kommer dock fram till att detta nog är "the place of evil", lika bra att ta sig en promenad.

T+3.15h: Vi går till kiosken och köper glass. På vägen dit ser vi en stor brandkårsutryckning på vägen bortom kiosken. S. fantiserar om brinnande "pariserghetton" med kravallmunderade snutar som ska springa upp och försvara sig mot "massiva regn av sten"; sista meningen en mening vi uppfattar tydligt från filmen vi nyss såg. Att stå i kö i kiosken är jobbigt, men ingen prövning som inte har något svårare man inte trodde man kunde vänta sig i bakfickan. Precis efter oss i kön är det in två tjejer som frågar om det inte finns några fina cigaretttändare. "Men har ni inga fina tändare? - Dom här tändarna är fina tycker jag" försvarar sig affärsinnehavaren. Detta måste springas ifrån innan magen pulserar ihop av skratt. Lustigheten håller oss skrattande i flera minuter efteråt.

T+3.30h: Vi promenerar lite i området runt kiosken. Vi går in på en av gårdarna mitt i stadsdelen och som S. inte visste om fanns tidigare; det känns helt plötsligt lantligt med alla träd och buskar. Jag flikar in i diskussionen att eftersom pengar nuförtiden mest är kolumner i excelark lagrat på datachips som ettor och nollor finns det en poäng att liksom i bondesamhällen visa sin rikedom genom att ha den största gödselhögen av alla i trakten; ett konkret och handgripligt sätt att visa vem som har flest svin och därmed är rikast. Vi ställer oss på en berghäll i närheten och röker en cigarett samtidigt som vi beundrar folklivet (en kvinna som rastar sin hund och två unga par som går förbi oss).



T+3.45h: Vi går vidare i området och går in i ett skogsparti där vi diskuterar tillämpade sannolikhetsbrunnar som fördjupning av sannolikhetslära och illustrerar detta genom att låta en gren S. bryter av till hälften få symbolisera en statistiklärare med ett glappande kakhål. Det här är jättefestligt.


T+4h: Det börjar bli kallt nu så vi går tillbaka mot S. lägenhet. På vägen tillbaka diskuterar vi hur torftigt det är med alla sunkpizzerior som bär på italienska namn utan att pizzabagaren ens varit i Italien. Känslan av att befinna sig i ett läger och i en kasern är påtaglig, vi diskuterar hyreshuskaserner i allmänhet.

T+4.10h: Hemma hos S. igen. S. har en tavla med ett skogsparti granar; den är numer tredimensionell, full av en massa sorgsna träd som måste offras för att bli till en tavlas skull. Sorgsenheten syns tydligt i trädens ögon som kan skymtas mellan grenarna. Väggarna hemma hos S. buktar sig på ett annat sätt än tidigare. Vi sätter igång musik varvat med filmer och rökning; när vi nu går ut på balkongen vajar träden och buskarna på ett slags flerdimensionellt sätt. Även cigarettfimparna tycks ha flera dimensioner; en slags mörkare, kraftigare dimension mot bakgrund av en fix dimensionsenhet som visar aska och cigarettskröbbel.

Vi lägger oss i S. soffor. Sofforna tycks vara gjorda för det här; sofforna har en inbjudande soffighet med en funktion; att uppfylla soffigheten. När vi ligger i sofforna märker jag hur innertaket rör sig och jag kan se hur taklampan får sina elektriska stötar som gör att den kan lysa. S. kallar taklampan för solguden.

En sorts kreativ period inträder mot bakgrunden av tv-tittandet och musiklyssnandet. Vi ritar en mängd objekt; S. olika sorts magnetiska kraftfält och geometriska mönster, själv blir jag besjälad av att visa hur brutala ingrepp motorvägar gör på det organiska stadslandskapet genom att rita in en mängd kvarter, torg, smala gator m.m.; en stadsväv som brutalt styckas av en motorväg. Vi kollar på filmer, tv och lyssnar på musik. Riktigt festligt blir det när nyheterna talar om en man som grips "tack vare klassiskt polisarbete"; i så fall undrar vi hur det går till vid ett oortodoxt polisarbete och om klassiskt polisarbete innefattar att man går omkring i trenchcoats och sitter på sjaskiga barer för att få tag på upplysningar.

T+7h: S. inneboende I. kommer hem. Vi pratar lite om vad som har hänt; I. visste vad vi skulle göra och verkar tycka att vi håller på att glöda ner från trippen. På något vis sprids känslan av att normaliteten är tillbaka igen, en slags känsla som om man var på dagis och "leken är slut för idag". Blir ändå kvar en stund hos S. och I, bland annat för att diskutera lite affärer och för att samla ihop mina egna grejer. Viss noja sprider sig över saker jag letar efter; senare skall det visa sig att vissa saker blev kvar hos S. Ingenting viktigt dock. Under tiden går jag in i badrummet för sista gången; badkaret och vaskstället ser ut att bukta sig bakåt och inåt, liksom hela väggen. Det känns som om allt mjuknar in och buktar sig i en sorts paint/photoshop-värld.

T+8h: S. och jag går hem till min hyreskasern, ett flervåningshus i tegel. Betongstoderna med ögon står kvar, orörliga med vakande liksom ett sagoväsensknytt. På vägen stöter vi på ett gäng fyllerister som behöver vägledning; vi säger att de ska svänga vänster och de svänger följdriktligen åt vänster. Vi sätter igång marschlåten igen; när jag tittar in i skogen är det som om träden med rötter och allt marscherar i raka led på parad rakt in i mörkret. Skogspartiet verkar skrämmande men inte på något farligt sätt, snarare som om det är så att den som behöver fly från omvärldens strålkastarljus kan finna sin tillflykt här.

T+8.20h: S och jag hemma hos mig. Jag bjuder S. på te. Allting i köket gungar på ett organiskt tvättsvampssätt jag aldrig upplevt mitt boende förr. Jag tar fram en penna och försöker visa S. olika saker; matematiska modeller som bits som hundar men inte är farliga eftersom till skillnad från hundar så stannar modellerna på papper. Med mera.

Efter teet beger sig S. hemåt, nu är jag själv och går in i sovrummet för att sätta igång datorn. Lyssnar på musik, allt från Kraftwerk till Tangerine Dream.

T+9.30h: Mitt sovrum ser märkvärdigt ut jämfört med vad jag minns. Väggarna pulserar. En tavla jag har som föreställer två silvriga cirklar mot en svart bård blir tredimensionell, liksom skogstavlan hemma hos S. Går igenom mailen, tänker att så mycket är statusbundet och trams. Förlorar mig själv emellanåt och det känns som att vissa låtar pågått i en evighet; loopen avbryts dock snabbt när jag själv kollar efter och kan se hur många minuter av den som har gått.

T+10h: Ställer mig i badrummet och ska borsta tänderna. Borstar länge och noga. När jag spolar i toaletten var jag för snabb på handen och råkade avbryta spolningen; "Toalett, nu håller du dig stilla" tänker jag.

Med stängda ögon
T+11h: Nu när jag försöker att sova kommer de märkligaste visionerna fram. Jag tänker på olika personer; först får jag ansiktet på dem, sedan pixlas de och blir som förvridna. Vissa melodier poppar upp i huvudet, till marschmusiken vi lyssnade på i början av dagen ställer sig en mängd gula maskar i formation och marscherar. Ansikten på människor jag tänker på formeras som planeter och som spindelnät av nätverk. Det lustiga är att när jag väl öppnar ögonen så försvinner alla dessa syner jag får i mitt inre när jag blundar. Deet här är bland de mest starka med hela trippen; att blunda blir som att komma till en värld där det är färggranna maskar och vita flugsvampar som tar varandra i hand, men så fort jag öppnar ögonen är jag tillbaka i mitt rum igen. Just de här synerna var sådana syner jag före trippen trodde att jag skulle kunna bli exponerad för med öppna ögon; vad det visade var att även denna dimensionen fanns bara jag ville upptäcka den genom att stänga ögonen. Det var inte på något sätt obehagligt, väldigt fascinerande även om det gjorde det omöjligt att sova.

----------------------------------------------------------------------------------------
Summa summarum; det här var ett sätt att uppleva en förstärkt verklighet, en slags annan dimension. Tiden kändes som om jag upplevde hela dagen under ett enormt tidsspann i relativitetstid; det vore ingen underdrift att påstå att jag kände mig mör efteråt. Set & setting var absolut perfekt då vi började under eftermiddagen det vill säga dagsljusets försvinnande gav oss vägledning hur lång tid som hade gått sedan vi började. Det jag absolut skulle vilja vore att åter genomföra det här under en varm sommardag ute på landet och få känna kontakt med växter och gräs mer än vad jag upplevde denna gången.

Snabbläste lite snabbt återkommer med edit ska fara iväg.

Bra!
Detta var fräscht, långt och välskrivet. Jag blev alldeles lugn och gottig när jag läste den, du verkar ha haft det bra med. Väldigt down-to-earth(men -in-space). Det var nice. Jag känner att snart är det dags för mig även att ta en LSDtripp.

Tack för en grym rapport!

_______
tror du någon misstänkte att ni var höga?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Semikolon

Oläsbart.

Väldigt intressant läsning.
Har själv testat LSD en gång och vill verkligen göra det flera gånger, något utav det bästa jag upplevt.

var rätt jobbig att läsa men sjävla storyn va skitnice! Bestämbde mig just för att ta LSD för första gången på min födelsedag nu i maj!