Citat:
Ursprungligen postat av Cneti
Har nåt speciellt hänt i livet så du fått lite mer rutin?
Jag var precis som du i 18-20 års ålder, sen fick jag ett jobb och nu vid 24-års ålder så har jag blivit mer en morgonmänniska, så jag skulle säga att det verkligen går.
Nej, inget speciellt har hänt. Är fortfarande uppe hela natten bara att jag nu för tiden inte kan sova längre än till 8-9 även fast jag vill.
Citat:
Ursprungligen postat av Matchilin
Beror på hur du menar. Menar du att klara av att stiga upp på morgonen, eller att bli en människa som älskar att kliva upp tidigt. Det första klarar man helt klart av. Däremot tror jag att det är få som förändras när det gäller hur man skulle göra om man fick bestämma helt själv.
De flesta morgontrötta måste ju ändå stiga upp tidigt, men sover ändå lite extra när de får chansen. T ex när de har semester. Jag vet många som varit morgontrötta, men klarat sig ypperligt i 40 år att kliva upp tidigt. De har dock aldrig gillat det och blivit sjusovare som pensionärer.
Vad jag menar med en morgonmänniska är en som alltid stiger upp tidigt frivilligt, för att denne trivs med det. En del blir automatiskt sådana när de blir äldre, men jag tror inte man kan lära sig att bli sådan. Alltså sådan som älskar att kliva upp tidigt.
Men man kan lära sig att hantera morgontröttheten.
Men i ditt fall som du beskriver hur du ofrivilligt har blivit morgonmänniska. Det har faktist hänt mig också under någon månad och jag förstod inte varför. Men jag återgick lika ofrivilligt till mitt gamla jag igen. Jag gissar att det kan ha varit några psykologiska orsaker jag inte kan komma underfund med. Vad det handlade om var att jag blev så trött på kvällarna. Något jag normalt annars inte är.
Jag
vill sova längre men jag kan inte. Vaknar istället som ett åskmoln och skrämmer allt och alla fram till lunch.