Kronisk smärta eller svårtolkade symtom= ingen respekt

Då kritik och fördömande mot denna patientgrupp grundar sig på okunnighet
så är jag tacksam för seriösa svar
Hoppas även att mitt inlägg kan få vara kvar bland "medicin och hälsa".
Tack !

Var med om en olyckshändelse för 23 år sedan men denna skada som jag då fick
gjorde att jag till slut fått olika besvär från i princip hela kroppen.

Kan ta mina enda 2 läkarbesök sedan dess som exempel till min rubrik.

En fredageftermiddag upplevde jag att mina besvär gjorde att jag bara inte kunde
fungera på mitt arbete inom sjukvården och bad om att få gå hem lite tidigare,
d v s 15.00.
De andra ville gärna hem till sina familjer och bad mig därför att stanna de 3 timmar
jag hade kvar. Men jag orkade bara inte så trots protester så åkte jag hem ändå.
Med samvete därefter
Trodde själv att jag hade en "värstingdag" vad gäller mina besvär men då det gjorde
så ont vid ögonrörelser så tog jag tempen och hade 41.7. Min familj ringde Sjukvårds-
upplysningen och jag blev undersökt dagen efter och fick diagnosen Lunginflammation.

Vid mitt andra läkarbesök under dessa år så var jag dum nog att ge mig ut på stan
trots att jag var matt så jag knappast orkade hålla mig upprätt men kylskåpet var tomt
så det var bara att acceptera.
Vaknade 5 timmar senare på akuten efter att ha tuppat av på stan av ren utmattning.
Hade tidigare sökt för problem med att kissa men ansågs av den läkaren som psykiskt
med tanke på mina övriga besvär.
Det visade sig att jag hade en literstor cysta och blev opererad 4 dagar senare och
fick ta bort den ena äggledaren och livmodern vilket förstås resulterade i oförmåga att
få barn.
Blev även av med körkortet i 5 månader p ga epileptiska anfall under sjukhusvistelsen.
Hade även sökt för anfall som även dessa ansågs bero på stress och "överkänslighet".
Någon hade även tagit upp detta med att jag nog var hypokondriker.(mellan raderna).

Innan dessa besök så var det ord och inga visor när sköterskan lämnade rummet,
varför besvära sjukvården med tanke på att min "kroniska smärta säkert låg bakom
mina "besvär".

Har sedan dess inte satt min fot på min f.d. arbetsplats trots att jag har besvär som
säkert klassas som "nonsens".

Men bara för att man har "kronisk smärta" och andra symtom sedan olyckstillfället så
innebär ju inte det att jag är befriad från andra sjukdomar.

Varför ska man behöva bli så illa bemött av allmänläkare (eller är de dåligt pålästa???)
när man bl a har diagnosen kronisk smärta ?
Varför detta ointresse och total ovilja då mina besvär" ändå beror på detta ????"

Ska man uppsöka en helt ny läkare och säga att man är frisk som en nötkärna bortsett
från de besvär man söker för ?
Eller hur ska man få dem att förstå att även om man bl a har kronisk smärta så kan
man ha andra sjukdomar ändå ???

Hur gör man för att inte klassas som helt "bortkollrad" och hypokondriker av värsta
slag bara för att man har ont i hela kroppen ?
Att detta INTE innebär att man för övrigt för gott kommer att vara fullt frisk ???

Vad göra för att tas på allvar och på samma sätt som andra patienter ????
[u]

Vill först och främst påpeka att jag tycker uppriktigt synd om dig utifrån det sätt du har blivit behandlad, hoppas du ska orka kämpa vidare trots allt!

När det gäller behandling av kroniska smärtor så är detta ett jättebekymmer inom sjukvården, många tas inte på allvar och framför allt så är det också så att många som får ont akut inte blir korrekt behandlade i akutskedet och därför utvecklar kronisk smärtproblematik. När dessa då får ont akut så kommer de ofta och man hittar ingen snabb förklaring till besväret och så blir det att man skickas hem med ytterligare smärtstillande för stunden, i stället för att försöka gå till botten med problemet en gång för alla. Tyvärr är det ofta så att när en läkare inte kan hitta något fel på ens blodprover så betyder det att det inte finns något fel på patienten, trots att den hjälpsökande uppvisar allehanda tecken på att något är jättefel. Har själv en anhörig som drabbats av felbedömningar under en lång tid och det antyddes att problemet "satt mellan öronen" i stället för att det, efter sju sorger o åtta bedrövelser visade sig vara en tumör, vilket precis som din cysta inte går att se på några blodprover men som trots det orsakar mycket problem.

Bor du i en större stad, nära ett regionssjukhus/större sjukhus? I så fall tycker jag du ska försöka kolla om det finns något smärtteam på sjukhuset och försöka ta kontakt med dem. Ibland kan man skriva egenremisser eller bara ringa direkt själv. Annars måste du nog tyvärr försöka få en distriktsläkare på vårdcentralen att skriva en remiss till ett smärtteam. Kolla närmaste sjukhushemsida och om det finns en sökfunktion så prova att skriva "smärtteam" och se om du kan få fram något. Annars kan säkert sjukhusets växel hjälpa dig, dessa telefonister brukar kunna hitta någon som vet om det finns ett smärtteam på sjukhuset. Testa via sjukhusets onkologiska avdelning, de behandlar visserligen cancerpatienter men om det finns ett smärtteam så vet de säkert hur du hittar dem.
Dessa team består ofta både av sjuksköterskor och läkare som är otroligt duktiga på att hitta hjälp för kroniska smärtor, ibland med hjälp av läkemedel och ibland med hjälp av annat, t ex TENS, kognitiva terapier o likn och ibland med en kombination av både och. Fördelen med dessa team är att de verkligen tar sina patienter på allvar och kan ge långvarig hjälp.