Citat:
Idag för exakt 60 år sedan, den 9/11 1957, försvann min mamma Ingrid Linnea Andersson (f. Spiik) från Mariebergskliniken i Kristinehamn där hon vårdades för en förlossningspsykos. Hon hade precis bedömts färdigvårdad och skulle skrivas ut från sjukhuset. Hon lämnade man och en 2 1/2 månaders baby, en mamma, bröder, brorsbarn, vänner och många, många fler i ovisshet och en outgrundlig sorg och saknad.
Hennes vidare öde har aldrig blivit känt och hennes kropp har aldrig återfunnits.
Mamma Ingrid behandlades med insulin mot sin depression, som vid den tiden var en omtvistad metod vid behandling av patienter med bl a psykoser, schizofreni och narkomani. Patienten försattes i ett komaliknande tillstånd och det står att läsa i hennes journal att hon just denna dag fick en maxdos med insulin.
Enligt sjukhuset försvann hon i samband med att hon gick ut för att posta ett brev, som för övrigt aldrig nådde någon mottagare.
Kan det ha varit så att hon aldrig vaknade upp ur insulinkoman och sjukhuset mörkade hennes död? En tanke som är nära till hands är att hon kanske ändå aldrig lämnade sjukhuset.
Sorgen och ovissheten om hennes öde har påverkat många människors liv 💕❤
Hennes vidare öde har aldrig blivit känt och hennes kropp har aldrig återfunnits.
Mamma Ingrid behandlades med insulin mot sin depression, som vid den tiden var en omtvistad metod vid behandling av patienter med bl a psykoser, schizofreni och narkomani. Patienten försattes i ett komaliknande tillstånd och det står att läsa i hennes journal att hon just denna dag fick en maxdos med insulin.
Enligt sjukhuset försvann hon i samband med att hon gick ut för att posta ett brev, som för övrigt aldrig nådde någon mottagare.
Kan det ha varit så att hon aldrig vaknade upp ur insulinkoman och sjukhuset mörkade hennes död? En tanke som är nära till hands är att hon kanske ändå aldrig lämnade sjukhuset.
Sorgen och ovissheten om hennes öde har påverkat många människors liv 💕❤
Trist men tror inte att sjukhuset mörkade något. Eftersom det var mer acceptabelt med dödsfall inom vården då än idag, så framstår det som väldigt långsökt minst sagt att hon skulle dött på sjukhuset.
De gjorde garanterat sitt bästa för att hjälpa din mamma. På många sätt var vården mer human då än nu. Mer resurser och mindre medicinering. Vackra miljöer för de sjuka att vårdas i. Nu är det mer av en fabrik och helst ska patienten ut innan den kommit innanför dörren.