Varför går tiden fortare ju äldre man blir?

Var på skidsemester med ett gäng polare dagarna var gör långa veckan gick lagom fort. Veckan efter när allt var som det brukade gick tiden mycket fortare..

Jasså? Och när man blir 65 då? Har man inte tid att tänka på tid då eller?

HAHAHA

Jag syftade på arbetslivet...

Jag syftar på att du borde skriva det då.

kanske kan tilläggas att på LSD så upplevs tiden gå extremt långsamt, man tror det har gått 10 timmar då det har gått 20 minuter, dessutom är man väldigt uppmärksam och "vaken", man tänker nya tankar och ser saker på nya sätt hela tiden.

Jag tror det kan ligga någonting i detta. för övrigt kan jag rekommendera de som inte läst Peter Hoegs "De kanske lämpade" att göra det. Hoeg resonerar en del om tidsbegreppet och upplevelse av tid i denna roman. Bl a:

Ur Peter Hoeg: De kanske lämpade sid 202

varför tiden känns som att den går snabbare? för att när du var liten var allt nytt. en dag full med upplevelser gör att dagen känns längre.

ju äldre man blir, desto mer påtagliga blir samhällets värderingar och way of life. man blir institutionalized (stavning?). Man vill kanske göra saker, men man tänker innan...inte spela högt efter 10, inte gå fram till den där vrålsexiga tjejjen och klappa hennes rumpa. vilket förövrigt påminner mig om att vad gött det var när man var liten, innan sexdriften var så stark...nu är ju allt man tänker på sex, även om man är förlovad, sambo etc...det monotona tänket gör ju också att allt känns snabbare...man är så fokuserad på sex och framför allt pengar, att det styr ens liv = man överaskas inte av annat, "vardagskonsten" så att säga..

io

så sex och pengar är allt du tänker på?

Precis vad jag hade tänkt svara.

"Vi vet att alla människor, djur och troligen även växter har vad man kallar en biologisk klocka. Antagligen finns denna biologiska klocka inte lokaliserad på ett speciellt ställe i kroppen, utan är en sammantagen rytm baserad på de olika biologiska cyklerna i kroppen.
Vad man också vet, är att ämnesomsättningen är som högst i unga år för att sedan avta i takt med stigande ålder. Man kan säga att vår kropp är likt en fjäder som dragits upp som sedan sackar av allteftersom för att slutligen helt tappa sin kraft. Vi rör oss långsammare, vi tänker inte längre lika snabbt och vi får ta allt längre tid på oss att lära nytt (en arts livstid tycks ha ett samband med dess ämnesomsättnings snabbhet).
Eftersom ämnesomsättningen anger takten för både kropp och själ sackar, så kan man mycket väl tänka sig att vi i stället då upplever att det är den reella tiden som ökar i hastighet. Vår referenspunkt för tidsuppfattningen är alltså den biologiska klockan och denna referenspunkt sackar av i samma takt som vi själva."



Tagen ur eboken Tankar om tillvaron som finns på http://boksidan.just.nu

Jag tror att tid och rum är illusioner skapade av vår hjärna. Vi kan inte se verkligheten som den verkligen är. När man ser det på detta sätt så är det ju inte alls konstigt att tiden passerar olika fort. Att vi registrerar att tiden kan gå olika fort tyder dock på att varje person har en känsla för vad som är normal tidshastighet.

Läs Kurt Vonneguts "Slaughterhouse 5" så fattar ni

En av sommarvärdarna tog upp en välkänd teori om det här.
Det beror enligt den här teorin på det som nämts innan i tråden, att en vecka för en femåring utgör en stor del av dennes totala levnad, medan en vecka för en femtioåring endast utgör en bråkdel av dennes.
Ens tidsperspektiv påverkas alltså av mängden tidigare upplevd tid.

Ettåringen fördubblar sin levnad mellan år ett och två, en trettioåring upplever ett år endast som en trettiondel av sin.

Sedan hinner man inte reflektera så mycket om att tiden går under dagen, om den är fylld med aktivitet. Har man däremot tid att sitta och titta på solens väg över himlen, så kan den relativt korta tiden upplevas som väldigt lång.