4-ho-met tripp - "Jag dog"

Kön: Man
Ålder: 20
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Alkohol, Morfin, Svamp, Spice, Amfetamin, 4-ho-met
Substans: 4-ho-met
Dos: ?
Trippens varaktighet: ~4 timmar

Detta blir då min första tripprapport antagligen även min sista. Jag har trippat från och till på 4-ho under ett års tid med väldigt goda resultat fram till denna upplevelse. Uppskattningsvis kan det nog ha blivit ett 15-tal tillfällen allt som allt.

Detta hände då under en sen sommarkväll i närheten av stockholm. Till att börja med hade jag anlänt till stan för att ha en softar helg med lite polare, lite cannabis, lite fiske, lite krog osv.. Eftermiddagen börjar med att vi tar oss några spliffar inför resan till fiskevattnet. Bänga och fina var vi allihopa och resan påbörjas med buss vilket översätts i gång under ca timmen alltså en bit ut i skogarna. Eftermiddan flyter på och en polare till ramlar in efter halvtimmen. Vi är nu 4 pers och vi kan låta kalla polarna: Kalle, Olle och Sven.

Vi filosoferar sen en tid och jag kommer med iden att köra lite 4-ho-met då jag slängde med mig en påse innehållande 400 mg. 2 polare snortar genast i sig en lina, mycket förväntat lyckas jag inte förmå mig att göra detsamma då jag smärtsamt påminns om tidigare upplevelser av detta och näsa..
Istället bestämmer jag mig efter en stund för att blanda en del av skiten i vatten. Mycket riktigt får jag tag i en cola flaska och häller i grovt uppskattat 100-150mg och blandar runt på 2-3 dl vatten.
Vid den här tiden har det börjat kicka in på mina 2 polare Sven och Olle vilka båda envetet påtalar smärtan av näsupplevelsen och en allt mer vacker omgivning.

Nu var det dags för mig och Kalle att köra, Kalle hoppar över vilket jag inte för en sekund försöker övertala. Jag tar mig en, två och slutligen tre rejäla klunkar av blandningen. Smaken är så hemskt kemisk att man nästan vrider sig av det hela, men tanken på samma dos i näsan får mig snart att ta de med en klackspark.. Någon spliff delas jag känner mig en smula nervös och uppjagad över vad som komma skall. Sven och Olle mår väldigt bra men börjar klaga för starka mönsterbildningar i stenar, ja egentligen i det mesta. Kalle försöker vara social med mig och jag försöker så gott jag kan, vi går ut på en brygga och pratar fiske. Här känner jag direkt att allt inte känns som vanligt, börjar bli ordentligt mindfuckad i huvudet och har svårt att hålla fokus på nånting alls. Kalle envisas med att få mig på bättre tankar, jag svarar med att gå och sätta mig i ett försök att samla tankarna, som börjar skena iväg okontrollerat.

Nu inser jag att inget stillasittande i världen hjälper mig, jag slutar kämpa emot och flyter med ruset. Jag reser mig upp vaggar av och an runt campingplatsen, polarna undrar om jag tappat något då jag tittar ner i marken som jag tappat något. Vid detta laget svarade jag inte utan hade fullt upp med att röna ut och beskåda mönstrena som fanns i marken. Sen är det ett hål i mitt minne helt plötsligt har Sven och Olle beslutat sig för att vandra hemåt och vill ha med mig. Hur som följer jag med dom, och märker mer och mer under tiden vi går att ruset bara intensifieras och jag känner att jag inte kan klara av mer och börjar återigen att försöka söka verklighetsförankring.

Sven och Kalles röster blir allt svagare otydligare så jag ägnar all min kraft åt att samla psyket, så där går jag helt tyst och fullständigt förstörd. Jag vet inte vem jag är hur jag ska ta mig tillbaka till vare sig civilisation eller mina polare. Jag börjar nu enligt uppgift blända mig själv med mobilen och lysa frenetiskt runt mig varpå Sven fräser av mig då jag pajjar hans mörker seende säger han. Detta uppfattar jag oerhört tydligt och mår nu helt och fullt piss har gett upp. Jag tittar mig omkring och allt jag ser är en okontrollerad värld av fraktaler så kraftig att jag enbart kan uppfatta det som skrämmande. Träden bildar en närmast sagolik värld, och nu ser jag ett vatten till höger om mig nån stor sjö av nått slag och ljus från samhälle. Jag bär en kasse med mat den här blir nu under bara loppet av nån minut en oövervinnlig börda.

Jag känner instinktivt hur jag sugs nedåt både jag och min kasse varvid jag släpper kassen i panik och lämnar den åt sitt öde. Jag går fram till mina polare och försöker berätta för dom vad jag gjort och hur jag känner mig. Responsen är noll och jag är helt förkrossad, jag iakttar båda och ser att dom är där vi går vidare, dom pratades för fullt sinsemellan av saker jag inte begrep vilket fall. Jag kunde inte nå igenom och insåg snart att jag var död, jag hade dött i skogen, och kunde se delar av mitt liv i backspegeln. Nu börjar jag uppfatta ord och hör och ser hur Sven vänder sig mot mig och får ur sig: Du har fattat va? Jag nickar till, och liksom likt nån loop eller våg, går mitt medvetande genom nån sorts dimension. Detta tolkar jag som en vandring mellan tid och rum, tiden är betydelselös här får jag klart för mig. I min värld är jag nu för evigt dömd att vandra i tid och rum och betrakta detta dödsrike med mina 2 polare, jag trodde att jag kunde se dom enbart för att dom närvarat vid dödstillfället, varför det skapades en repris av mina polare..

Ett antal av dessa loopar, vågar fortsätter och jag blir bara än mer säker på att jag är död och jag finner mig i det, eftersom jag inte kan göra nått åt det. Vi närmar oss ett ljus, och asfalt börjar klicka under mina fötter. Försöker återigen kontakta mina polare för att samtala kring vad som händer, responsen är noll. Ännu en stund förflyter varpå jag uppfattar att Sven säger att han inte känner igen sig som människa eller rent av delar nått med mänskligheten alls. Jag säger till han att det spelar ändå ingen roll nu, och får inget svar.

Lite luckor efter detta men vaknar till när en buss närmar sig. Vi stiger på bussen och sätter oss. Jag vid ett säte för mig själv och polarna vid sätet bakom , dom pratar flitigt, för mig obegripligt. Jag uppfattar bussen som de dödas färdmedel. Ett evigt färdmedel, jag funderade om det tar mig till himlen? Jag kollade på andra med passagerare i bussen och tyckte genuint synd om att de nu var döda. Vackra tjejer, en nu ouppnåelig sak.. i sätet bredvid mig fanns nu den vackraste kvinnan jag skådat och jag gör det bästa jag kan av situationen och stirrar kontinuerligt och beskådar hennes form och drömmer mig bort.

Fortsättingsvis blir jag väldigt borta och enligt uppgift av polarna fick dom leda mig vidare till tunnelbanan och hem då jag var helt försvunnen.. Vaknar till lite mer hemma och natten avslutas med brunt, trodde ju fortfarande att jag var död så det var ju kanon med obegränsat av den varan. Jag börjar mer och mer uppfatta vad Sven och Olle säger, och smått förstå att ja inte är död, mår fortfarande dåligt av upplevelsen så går och lägger mig cirka kl3 på natten.

-------
Som ni ser har jag inte angett tid mellan de olika stadierna men det finns heller inte en halv chans i helvetet att jag så skulle kunnat gjort. Min första rapport och antagligen ganska keff, men jag behövde skriva av mig och arkivera denna upplevelse. Men misstolka mig inte, jag vill inte ha det ogjort. Men saken är klar inget mer 4-ho-met för mig..

Rätt bra rapport men skulle velat att den var längre Var dina polare allmänt dryga som inte brydde sig om dig under tiden då ni vandrade till bussen eller var dom bara soppas trippade att dom inte förstod att du mådde dåligt?

Har du tagit doser som 100-150mg förr på 4ho eller var det första gången du tog en sån hög dos?

felpost

Har själv loopat riktigt hårt på 4-ho-met, då hade jag tagit ca 120 mg. det är en jävligt sjuk upplevelse och man måste nog vara en rätt stabil människa med fötterna på jorden för att inte bli galen under en sån tripp.

för mig var det som att jag fanns i två dimensioner, eller tidsrymder, samtidigt. en nutid och en dåtid. dåtiden (typ 5 minuter sedan) spelades upp inför mina ögon, om och om och om igen tills jag gjorde mitt yttersta för att "öppna" ögonen och se vad som hände i nutiden. mina ögon var egentligen öppna hela tiden, men jag såg ju bara den här "filmen" som spelades upp inför mig hela tiden... kunde kolla runt i nutiden i några sekunder, sen slets jag tillbaka in i looparna igen. och så höll det på i 1-2 timmar tror jag. trodde för övrigt under hela denna tiden att jag dödat min polare genom bjuda honom på en överdos.

så jag förstår vad du har gått igenom mannen... tänkte själv tillbaka i flera veckor på trippen sen och skrev ner hur jag upplevde det hela, precis som du gjort här. det är nyttigt tror jag! hur känner du dig nu såhär i efterhand? som innan trippen eller du kanske känner dig förändrad på nåt vis?

Det lät inte som nån värst skön känsla det där preparatet förmedlade.. Tacka vet jag en sporadisk pipa canabis, inget ont ur nån aspekt, utan tvärtom.. Du får en 3:a av 5 möjliga för berättelsen..

Skulle väl tro att dom var för fuckade dom med, för att fatta att jag sneat ur.. Nej så här stor dos har jag aldrig tagit innan så det var helt nytt stuk på ruset i såna här doser.
Doser kring 100mg har ju verkligen ett helt annat stuk än 50mg och neråt, knappt jämförbart tycker ja. Som du säger måste man ju va oerhört stabil i sig själv för att inte skena iväg totalt på detta, vilket jag inte klarade.. Känner igen mig i dina upplevelser där med nu- och dåtid, även om du ändå lyckades hålla dig någorlunda intill verkligeheten

Jag har tidigare känt att jag i vissa sociala situationer kan få en overklighetskänsla mitt uppe i allt mycket otrevligt.. Tycker den sidogrejjen försvunnit nu. Nu kan jag fortfarande tro ibland att jag vet hur det ser ut på andra sidan Jag var ju helt övertygad när det varade..
Nej det var fan inte enkelt att stå pall för så hög dos av detta. Cannabis är fint ja, blir en del sånt mellan varven

Najs

5/5

Trevlig läsning!

4/5.

Antar att jag är "Sven" då.

Vi var för förstörda för att förstå att han mådde dåligt ja. Vi upplevde att vi fick respons när vi tilltalade honom även om den inte var jättestor men det var inget vi reflekterade mer över. Det var min debut på 4-ho-met och det blev en väldigt stark sådan. Det började ju med det vi snortade men när cb-herbert tog i den där flaskan så ville jag också bli lite mer fuckad. Det jag gjorde var att ta en liten klunk ur hans flaska. Jag hade inget som helst begrepp av hur mycket den mängd han hällde i eftersom jag inte kände till substansen sedan tidigare. Av en av de andra att döma så lär det har rört sig om kanske 120-200mg.

Jag var otroligt trasig ett tag och hade jag fått i mig mer så är risken att jag också hade sneat. Hade en hel del obekväma upplevelser med gruset på marken som bildade mönster i väldigt intensiv upplaga. Var även inne och handlade denna matkasse i en matbutik under ruset. Det var både häftigt och skrämmande på samma gång men självklart dumdristigt.

Måste vara en sjukt skum känsla att vara "död". Trippar går ju inte att beskriva så bra med ord.