Eftersom man har använt sig av många olika sorters film genom tiderna, är det svårt att säga vilka som har hög teknisk kvalitet och i förhållande till vad.
En del nostalgiska cineaster tycker att Technicolor-processer ger de "bästa" färgerna, ungefär som en del tycker sig höra att vinylskivor, eller shellack-stenkakor för den delen, låter bättre än DVD-Audio eller nåt annat nyare. Men en Technicolorfilm idag ser felprocessad ut och därmed har den låg kvalitet, om man inte som "konstnär" väljer färgskalor och look utifrån en viss traditionell "känsla", ungefär som Michel Hazanavicius som år 2011 gjorde den svart-vita nästan-stumfilmen The Artist av estetiska skäl https://www.imdb.com/title/tt1655442/, eller som Esteban Sapirs nästan stumma svart-vita La Antena från 2007 https://www.imdb.com/title/tt0454065/. Men det blir så tillgjort om man ska göra mediet till innehåll, istället för att göra en film som innehåller en visuell berättelse som har ett medium att förmedla innehållet. Ett bakvänt sätt att göra film.
Wes Anderson har satt en heder i att få filmer att se gamla ut med blandat resultat. Tyvärr går det numera troll i färgändrings-hysterin i digitalfilmseran, där man överdriver ett "statement" genom att att skruva färgerna så mycket att det ofta blir olidligt artificiellt, vilket är USA-nyinspelningen av den japanska skräckfilmen The Rings fel, vilken är sjukt galen i sin hysteriska gröna färg, visserligen i The Rings fall utan att ha använt digital färgkorrigering, men som skapade en hopplös galen våg av digitalt grönfärgade ruskiga filmer som åtminstone höll i sig till Joker-filmen.
Man kan tycka att Roger Cormans X: The Man with the X-Ray Eyes https://www.imdb.com/title/tt0057693/ är snygg, jag tycker det, men man valde färgfilm som var billigare än högbudgetfilmerna, och därmed var man tvungen att ha andra färger på saker man filmade, kläder och annat, för att kompensera för en "mindre bra" färgskala.
En del nyare filmer ser väldigt 50-talsaktiga ut, som Todd Haynes snälla och fina bögpropagandafilm Far from Heaven med Julianne Moore https://www.imdb.com/title/tt0297884/ från 2002, som är så snyggt 1950-tal att den kan passa i en 50-talssamling.
Dagens digitalteknik gör också att det är svårt att tipsa om snygga 50-talsfärgfilmer eftersom det hänger på överföringen från källmaterialet till skivan du köper. Samma film kan se apa ut i en utgåva, och fin i en annan.
Det gäller lite nyare filmer också. Den snart 40 gamla Aliens av James Cameron var suddig på de dvd-utgåvor jag har sett, supersnygg på den första blu-ray jag såg, asful på den näst senaste, och helt okay på nya 4K UHD-utgåvan. Tydligen var Cameron missnöjd med Kodaks filmkvalité när han spelade in filmen, för Kodak hade problem med sitt företag på något sätt. Bilden blev för grynig. Runt Transformershysterin blev alla actionfilmer överdrivet blå, även Aliens på skiva. Eftersom Cameron var missnöjd med kornet i Kodaks film har han låtit "restaurera"=göra om Aliens under senare år. På förra utgåvan såg allt och alla ut att vara gjorda av plast eftersom man slätat ut hela bilden så den inte ska vara kornig, så detaljer försvann=dålig färgfilm. På nya UHD-versionen har man haft bättre verktyg som räknat ut hur man ska plocka bort kornen ur bilden utan att allt ser ut att vara täckt av vax eller plast. Men det ser ut som om den är inspelad på video, vilket kan uppfattas som bättre än film, men som en del tycker gör den sämre än film.
Tyvärr är det svårt för mig att rekommendera bra färgfilmer av dem jag har sett. Men jag tycker tex att den urkassa filmen The War of the Worlds från 1953 har en "snyggt" bevarad tidstypisk Technicolor-look på senaste blu-rayutgåvan där man har försökt ta vara på bildkvalitén. https://www.amazon.se/War-Worlds-Whe...=sr_1_5?sr=8-5
The Angry Red Planet är i samma klass på befintlig blu-ray https://www.amazon.com/Angry-Red-Pla...2?sr=8-2-fkmr1
The Unguarded Moment 1956 är snyggt bevarad i dess senaste 2K-mastrade version: https://www.amazon.se/Unguarded-Mome...-and-tv&sr=1-1
Brigitte Bardot-filmen Voulez-vous danser avec moi? 1959 blev riktigt bra på nya utgåvan: https://www.amazon.se/Voulez-vous-da...=sr_1_3?sr=8-3
Godards filmer har ofta stora rena ytor med kontrasterande färger, så gillar man en stram och färgstark look är Le Mépris 1963, också med Bardot, ett supertips på bra färgfilm men det finns många dåliga utgåvor, så skaffa i så fall tex StudioCanals nya https://www.amazon.se/Mepris-Anniver...and-tv&sr=1-18
Cette sacrée gamine 1956 också med Bardot kan man hålla utkik efter när den snart ska komma i ny utgåva, den som finns på dvd nu är för dålig, den är snyggt filmad och gör de den lika seriöst som Voulez-vous, men det vet jag ju inte förrän jag har sett den. Detsamma gäller Bardotfilmen Les bijoutiers du clair de lune 1958. Men man får hålla utkik under kommande året.
La Fleuve 1951 av ingen mindre än Jean Renoir är jättesnygg i färg och miljöer, men det är en tjejfilm och bästa utgåvan färgmässigt är förmodligen min franska fast den är tyvärr dubbad https://www.amazon.com/River-fleuve-...=sr_1_4?sr=8-4
Mädchen in Uniform 1958 är en tjejfilm om förbjuden kärlek mellan tjejer på en flickinternatskola som har snygg AGFA-filmlook om man får tag i en fin utgåva, min egen är tyvärr en dålig dvd.
Bonjour Tristesse regisserad av legenden Otto Preminger 1958 är en misslyckad filmatisering av kultboken med samma namn, men den är verkligen snygg i färgerna på nyaste utgåvan https://www.amazon.fr/Bonjour-Triste...&s=dvd&sr=1-15
Eftersom du har Little shop of horrors kanske du skulle uppskatta The Blob med Steve McQueen från 1958 som finns i superfin utgåva från Criterion, fast jag själv tycker den är så värdelöst tråkig att den får se hur snygg ut som helst i färgerna och ända hamna på sophögen.
Nånting vi kan hoppas på komma är Roger Vadims ganska dåliga film Et mourir de plaisir från 1960 som han gjorde med hustru nummer 2 efter Bardot, danskan Anette Strøyberg, för den är snyggt filmad och innehåller en del sekvenser med färgexperiment gjorda i labbet i efterproduktionen som gör den intressant ur cineastisk synvinkel. Men den finns ännu bara på dålig dvd som det inte är lönt att se.
En del nostalgiska cineaster tycker att Technicolor-processer ger de "bästa" färgerna, ungefär som en del tycker sig höra att vinylskivor, eller shellack-stenkakor för den delen, låter bättre än DVD-Audio eller nåt annat nyare. Men en Technicolorfilm idag ser felprocessad ut och därmed har den låg kvalitet, om man inte som "konstnär" väljer färgskalor och look utifrån en viss traditionell "känsla", ungefär som Michel Hazanavicius som år 2011 gjorde den svart-vita nästan-stumfilmen The Artist av estetiska skäl https://www.imdb.com/title/tt1655442/, eller som Esteban Sapirs nästan stumma svart-vita La Antena från 2007 https://www.imdb.com/title/tt0454065/. Men det blir så tillgjort om man ska göra mediet till innehåll, istället för att göra en film som innehåller en visuell berättelse som har ett medium att förmedla innehållet. Ett bakvänt sätt att göra film.
Wes Anderson har satt en heder i att få filmer att se gamla ut med blandat resultat. Tyvärr går det numera troll i färgändrings-hysterin i digitalfilmseran, där man överdriver ett "statement" genom att att skruva färgerna så mycket att det ofta blir olidligt artificiellt, vilket är USA-nyinspelningen av den japanska skräckfilmen The Rings fel, vilken är sjukt galen i sin hysteriska gröna färg, visserligen i The Rings fall utan att ha använt digital färgkorrigering, men som skapade en hopplös galen våg av digitalt grönfärgade ruskiga filmer som åtminstone höll i sig till Joker-filmen.
Man kan tycka att Roger Cormans X: The Man with the X-Ray Eyes https://www.imdb.com/title/tt0057693/ är snygg, jag tycker det, men man valde färgfilm som var billigare än högbudgetfilmerna, och därmed var man tvungen att ha andra färger på saker man filmade, kläder och annat, för att kompensera för en "mindre bra" färgskala.
En del nyare filmer ser väldigt 50-talsaktiga ut, som Todd Haynes snälla och fina bögpropagandafilm Far from Heaven med Julianne Moore https://www.imdb.com/title/tt0297884/ från 2002, som är så snyggt 1950-tal att den kan passa i en 50-talssamling.
Dagens digitalteknik gör också att det är svårt att tipsa om snygga 50-talsfärgfilmer eftersom det hänger på överföringen från källmaterialet till skivan du köper. Samma film kan se apa ut i en utgåva, och fin i en annan.
Det gäller lite nyare filmer också. Den snart 40 gamla Aliens av James Cameron var suddig på de dvd-utgåvor jag har sett, supersnygg på den första blu-ray jag såg, asful på den näst senaste, och helt okay på nya 4K UHD-utgåvan. Tydligen var Cameron missnöjd med Kodaks filmkvalité när han spelade in filmen, för Kodak hade problem med sitt företag på något sätt. Bilden blev för grynig. Runt Transformershysterin blev alla actionfilmer överdrivet blå, även Aliens på skiva. Eftersom Cameron var missnöjd med kornet i Kodaks film har han låtit "restaurera"=göra om Aliens under senare år. På förra utgåvan såg allt och alla ut att vara gjorda av plast eftersom man slätat ut hela bilden så den inte ska vara kornig, så detaljer försvann=dålig färgfilm. På nya UHD-versionen har man haft bättre verktyg som räknat ut hur man ska plocka bort kornen ur bilden utan att allt ser ut att vara täckt av vax eller plast. Men det ser ut som om den är inspelad på video, vilket kan uppfattas som bättre än film, men som en del tycker gör den sämre än film.
Tyvärr är det svårt för mig att rekommendera bra färgfilmer av dem jag har sett. Men jag tycker tex att den urkassa filmen The War of the Worlds från 1953 har en "snyggt" bevarad tidstypisk Technicolor-look på senaste blu-rayutgåvan där man har försökt ta vara på bildkvalitén. https://www.amazon.se/War-Worlds-Whe...=sr_1_5?sr=8-5
The Angry Red Planet är i samma klass på befintlig blu-ray https://www.amazon.com/Angry-Red-Pla...2?sr=8-2-fkmr1
The Unguarded Moment 1956 är snyggt bevarad i dess senaste 2K-mastrade version: https://www.amazon.se/Unguarded-Mome...-and-tv&sr=1-1
Brigitte Bardot-filmen Voulez-vous danser avec moi? 1959 blev riktigt bra på nya utgåvan: https://www.amazon.se/Voulez-vous-da...=sr_1_3?sr=8-3
Godards filmer har ofta stora rena ytor med kontrasterande färger, så gillar man en stram och färgstark look är Le Mépris 1963, också med Bardot, ett supertips på bra färgfilm men det finns många dåliga utgåvor, så skaffa i så fall tex StudioCanals nya https://www.amazon.se/Mepris-Anniver...and-tv&sr=1-18
Cette sacrée gamine 1956 också med Bardot kan man hålla utkik efter när den snart ska komma i ny utgåva, den som finns på dvd nu är för dålig, den är snyggt filmad och gör de den lika seriöst som Voulez-vous, men det vet jag ju inte förrän jag har sett den. Detsamma gäller Bardotfilmen Les bijoutiers du clair de lune 1958. Men man får hålla utkik under kommande året.
La Fleuve 1951 av ingen mindre än Jean Renoir är jättesnygg i färg och miljöer, men det är en tjejfilm och bästa utgåvan färgmässigt är förmodligen min franska fast den är tyvärr dubbad https://www.amazon.com/River-fleuve-...=sr_1_4?sr=8-4
Mädchen in Uniform 1958 är en tjejfilm om förbjuden kärlek mellan tjejer på en flickinternatskola som har snygg AGFA-filmlook om man får tag i en fin utgåva, min egen är tyvärr en dålig dvd.
Bonjour Tristesse regisserad av legenden Otto Preminger 1958 är en misslyckad filmatisering av kultboken med samma namn, men den är verkligen snygg i färgerna på nyaste utgåvan https://www.amazon.fr/Bonjour-Triste...&s=dvd&sr=1-15
Eftersom du har Little shop of horrors kanske du skulle uppskatta The Blob med Steve McQueen från 1958 som finns i superfin utgåva från Criterion, fast jag själv tycker den är så värdelöst tråkig att den får se hur snygg ut som helst i färgerna och ända hamna på sophögen.
Nånting vi kan hoppas på komma är Roger Vadims ganska dåliga film Et mourir de plaisir från 1960 som han gjorde med hustru nummer 2 efter Bardot, danskan Anette Strøyberg, för den är snyggt filmad och innehåller en del sekvenser med färgexperiment gjorda i labbet i efterproduktionen som gör den intressant ur cineastisk synvinkel. Men den finns ännu bara på dålig dvd som det inte är lönt att se.
