Den konservativa inställningen till vår monarki – och motståndarnas

När vi tänker på monarki i dag utgår vi ifrån att konungen föds in i styret, men förr har det knappast alltid varit så. Fram till 1544 hade kungarna valts på ett eller annat sätt i Sverige. "Svear äga konung att taga och så vräka", som det står i Västgötalagen från 1200-talet. Om jag minns rätt, skrev till och med Tacitus år 98 i skriften Germania att germanerna valde sina kungar. Även i Tyskland har väljandet av konung gamla anor och har varit vanligt. Polen hade det till och med ända fram till 1700-talet (!). Till skillnad från nutida demokratier valdes däremot kungen till livslångt styre, och styret var givetvis hierarkiskt och auktoritärt.

Detta kan vara ett alternativ om man tycker det är för extremt att låta kungen födas in i rollen, och valkungastyret har en lång historia som det vilar på.

I länder som Sverige består monarkin och adeln till skillnad till andra länder -från franska revolutionen till WW1 då monarkierna som alla var släkt med varandra tog död på nästan sig själva. Resten tog Ryska revolutionen och följande kommunism.
Sverige har stått utanför denna annars vanliga utvecklingen, även Storbritannien och vi har stora problem med adeln som ingår som en institution av monarkin och har en onödigt stor makt som endast gynnar dem själva och skadar oss andra.

Konservatism är inte gamla tanter som gillar monarki. Det gör tanterna oavsett vad de röstar på.
Men man kan tycka som en gammal tant och vara konservativ, med den ena förutsätter inte det andra.

(FB) Greven och frälsebönderna
https://sv.wikipedia.org/wiki/Teodor_Holmberg
https://sv.wikipedia.org/wiki/Edmund_Burke