Poltava

Inför sista bataljen när ca 4000 slitna soldater i sina förmodligen ganska slitna blågula uniform visste om att krutet i deras musköter var mer eller mindre obrukbara? När dom gav fyr så lär dom ju ha blivit varse om det.
Känner sådan otrolig sorg när jag skriver detta. Ryssarna var ungefär 50000 och ändå drog dom värjan eller anföll med bajonetten efter att de hade givit fyr.
Visst, som var vältränade, drillade, religiösa och skulle aldrig retirera på egen hand.

Jag vet inte hur bra koll dom hade på resten av slaget, hur det gick osv. Om vi leker med tanken att dom hade full koll på läget i övrigt; Ingen kavallerichock att vänta, våra musköter går inte att ge fyr med, Kungen är förvisso någon stans i närheten och viftar med sin värja och uppmanar oss att gå på men han är sjuk och ligger på en bår.

Hade dessa 4000 stackare gått på ändå? Ja jag tror det.
Rätta mig om jag har fel men det var väl efter den drabbningen som Rhensköld red till Karl och utbrast "Det går galet, vårat infanteri löper"

Oj, har den här tråden funnits här sedan 2010? Hur märker jag den först nu?


Efter Hyttes besök, när det nu kan ha varit, måste nog vissa förbättringar ha skett på museet. För tio år sedan var jag själv i Poltava, och jag har delgett lite observationer i en annan tråd.

Enligt vissa källor så var kavalleriet inte ens med i slaget, och i vissa andra var dom det. Har någon koll och kanske en bra källa som man kan studera? Enligt källan som påstår att kavalleriet var med så ska ryssarnas artilleri fullständigt skjutit sönder svenska kavalleriet.
Svenskarna hade ju inget artilleri alls för att dom ville kunna rycka fram så snabbt som möjligt.
Källan (Herman Lindqvist) som påstår att kavalleriet inte var med menar att om kavalleriet hade varit med och kunde anfalla med full kraft så hade Poltava kunnat ha blivit som segern vid Narva. Det känns lite överdrivet!

Kan man få lite olika källor på om kavalleriet var med!

Det svenska kavalleriet, som till skillnad från artilleriet var ovanligt starkt och ofta spelade en avgörande roll i slagen, var fortfarande i oordning när det svenska huvudanfallet började. Det ryska artilleriet sköt bokstavligt talat det svenska infanteriet i småbitar och kavalleriet offrades i slagets slutskede för att försöka rädda infanteriet och skydda deras reträtt, som sen övergick i flykt.

Flera kavalleriregementen blev mer eller mindre utplånade men det var inte det ryska artilleriet som gjorde det mesta av det jobbet.


Det stämmer, den svenska arméns taktik gick ut på att snabbt anfalla motståndaren och knäcka honom psykologiskt. Det gick jättebra fram till Poltava där det slutade med katastrof.

Senare under Stora nordiska kriget reformerades artilleriet under Cronstedt och spelade en avgörande roll i Magnus Stenbocks segrar, framförallt vid Gadebusch. Men det var efter Poltava.


Ja, det är lite av en myt. Tanken (som även framförs av Englund, om än inte lika starkt) är att om kavalleriet hade satts in när det svenska infanteriet nådde den första ryska ryska slaglinjen (vilket de mot alla odds gjorde på några ställen) skulle det kunnat leverera en chock som hade knäckt ryssarna och fått dem att hamna i panik som vid Narva etc.

Det är inget omöjligt scenario men väldigt osannolikt vid Poltava, där den ryska armén var kraftigt förbättrad och stod bra grupperad. En bananskalsteori med andra ord. Vid Poltava var ryssarna hela tiden ett steg före och den svenska planen föll ihop som ett korthus. All tur man hade haft tidigare under kriget kom tillbaka som dålig karma.

Som vanligt vill ryssarna framhålla sin seger i Poltava och påstår att Sverige vill hämnas Karl XIIs förlust genom att ha svenskar i Poltava i dagens krig i Ukraina.
Här en länk som tar upp inslaget om det i rysk TV, dock betvivlar jag att någon svensk idag avskyr Putins ryssland pga förlusten i Poltava utan det beror naturligtvis mest på anfallskriget mot Ukraina.
Sedan har Sverige inte någon militär närvarao i Poltava som dom ryska propagandisterna påstår.
https://tv.aftonbladet.se/video/3747...storisk-haemnd

Vissa i tråden använder Herman Lindqvist som källa för historien om slaget vid Poltava, men var det inte han som sa: "låt aldrig sanningen stå ivägen för en bra historia"?
Eller var det någon annan?

Sverige hade ingen chans redan från början. Man skulle stannat efter narva

En alternativ svensk strategi hade möjligen varit att fokusera på försvaret av Baltikum efter de inledande framgångarna mot Danmark och Ryssland.

Det hade dock inneburit att tolerera August den Starkes upptåg vilket Karl XII inte alls var beredd att göra. Nu harvade den svenska armén runt i Polen medan ryssarna la under sig stora delar av Baltikum redan innan Poltava.

Det stora "WHAT IF" är ju ändå freden vid prut som hände precis efter poltava när den ryske tsaren var i samma underläge som svenskarna var i poltava men kom undan alldeles för lätt. Det kunde ha slutat med att den svenske kungen och den ryske tsaren blev grannar vid bender om Osmanerns skulle valt att tillfångata den ryske tsaren när dom hade omringat ryssarna.

Jag tycker Poltava var ett värdigt slut på stormaktstiden. Efter att Rysslands motvikt Polen krossats på sextonhundratalet, av oss-Preussen-Ryssland, och efter att teknologisk utveckling gjort att Ryssland kunde säkra sin södra gräns mot ryttarfolk, så levde det svenska Östersjöväldet på lånad tid.
Man måste våga allt. Och det gjorde vi. Vi marscherade mot Moskva och gjorde så gott vi kunde. Har för mig att Englund säger att vi hade 50% förluster under infanteriets anfall vid Poltava innan vi vek, någonting alldeles oerhört i militärhistorien. Det är klart att man kan vara modig när man vinner men vid Poltava visade karolinerna hur långt modet räckte, just för att det nådde sin ände. Och det räckte längre än de flestas.
Hur kunde den svenska stormaktstiden slutat mer ärofyllt än marschen mot Moskva och slaget vid Poltava?

Poltava är också en viktig del av rysk historia. Ryssarna har i princip bara haft gott att säga om oss genom århundradena. Höjdpunkten för ryssarnas svenskrespekt måste vara 200-årsjubileet av Poltava när de reste ett monument som hyllade våra karoliners mod och företrädare för de ryska gardesregementen höll hyllningstal till oss och kallade oss sina läromästare. Monumentet som ryska staten bekostade för att hylla de svenska soldaternas mod och trofasthet finns kvar än idag. Med svensk och rysk inskription.

Det är synd att vi svenskar är så självgoda, dumdryga och obildade. Ryssarna har alltid haft en positiv och välvillig syn på oss, en bild som vi ärligt talat inte förtjänar. Åtminstone inte längre.

Ryssarna är också de enda som gjort filmer där Poltava och svenska stormaktstiden förekommer. Till exempel ~Härskarens Tjänare* och ~Erövringen av Sibirien. Ryssarna har behandlat svensk stormaktstid med större vördnad än härskarna i Sverige någonsin gjort.

https://www.imdb.com/title/tt0476695/
https://www.imdb.com/title/tt9795368/


*Rysk titel "Sluga Gosudarev", google translate: "Suveränernas Tjänare". Ordet Gosudarev anses av vissa linguister komma från det fornnordiska "husbonde", härskare.

Jag tror att Sverige skulle haft en mycket större chans att vinna om dom gjorde det ryssarna gjorde, och körde defensivt just i Poltava.

Sen har du ju freden vid Prut som var direkt efter slaget vid Poltava där ryssarna gav upp för dom blev utmanuvrerade utav turkarna där dom gav upp och gav tillbaka Azov till turkarna, samt lovade att inte blanda sig i polsk politik.

Angående det Polsk-Litauska samväldet så har jag svårt att tro att dom blev krossade utav Ryssarna under 1600-talet. Polen krigade på väldigt många fronter och i det sista kriget var dom allierade med ryssarna vi slaget vid Wien där polackerna krossa turkarna.

Helt ärligt så tycker jag att Karl var lite väl girig. Skulle han ha stoppat vid narva så skulle vi haft ett annat Sverige idag, kanske till och med en stormakt?