Att sedan feminism redan som politiskt vapen, åsamkat sig epitet om att ombesörja exklusivt sakfrågor vilka explicit hanterar strukturella systemfel.. kan vara vågat i vissa sammanhang, men helt on spot i andra sammanhang. Som politisk slogan är feminism inte särskilt mycket mer än oftast djupt förvirrande eftersom politiska socioekonomiska agendan enl mig alltid har ett givet företräde, där man syftar på samhället.. men i mer smalspårade frågesällnongar kan feminism självklart ha väldigt god relevans som är helt nödvändig, men eminism kanske skulle behöva döpas om. Verkar nästan så.
Inte minst för att mer offensiv progressiv feminism, så ofta förknippas med t.ex hbtq-feminism.. som i sig inte är helt i takt med mainstreamfeminism.
Inte så lätt att alltid förstå Tiina Rosenbergs queerfeminism, måste säga att hennes bok ännu ger mig myror i skallen. Men m sexualiteten fått uppskjut någonstans som feminismens agenda.. så är det väl i denna queerfeminismens nya stråk, väl?
Och hur mkt lättare är det om man läser lite och tar del av t.ex könsopererade transor eller dem som tagit steget att fullt ut "bejaka sitt kön" (i-landsproblem? oh nej..... ? )
Så, en fråga som också acentuerar observansen i vad.. sexualitet .. egentligen är.. och sexualitetens mekanismer, är ju detta med surrogatmödraskap.. occh inseminationer, är inte det sexuellt bundet, så vad isf?
Hur uppnå sin drömbild av fullbordigat sexuell helhet.. där ultimata harmonin infinner sig, vad har krävts eegentligen.... sådant. Mycket som inte alls är givet med de mer militanta gränssprängningarna komna ur militanta led - jag kan förstå att feminismen får klä skott ibland.
Jag vet fan inte själv snart skillnaden, jag är varken aktivist eller på ngt sätt jobbar i feministisk konkret agenda med något som helst program att t.ex favorisera feminism : men vissa sakfrågor är ju alltid relevanta oavsett etiketten.
Inte minst för att mer offensiv progressiv feminism, så ofta förknippas med t.ex hbtq-feminism.. som i sig inte är helt i takt med mainstreamfeminism.
Inte så lätt att alltid förstå Tiina Rosenbergs queerfeminism, måste säga att hennes bok ännu ger mig myror i skallen. Men m sexualiteten fått uppskjut någonstans som feminismens agenda.. så är det väl i denna queerfeminismens nya stråk, väl?
Och hur mkt lättare är det om man läser lite och tar del av t.ex könsopererade transor eller dem som tagit steget att fullt ut "bejaka sitt kön" (i-landsproblem? oh nej..... ? )
Så, en fråga som också acentuerar observansen i vad.. sexualitet .. egentligen är.. och sexualitetens mekanismer, är ju detta med surrogatmödraskap.. occh inseminationer, är inte det sexuellt bundet, så vad isf?
Hur uppnå sin drömbild av fullbordigat sexuell helhet.. där ultimata harmonin infinner sig, vad har krävts eegentligen.... sådant. Mycket som inte alls är givet med de mer militanta gränssprängningarna komna ur militanta led - jag kan förstå att feminismen får klä skott ibland.
Jag vet fan inte själv snart skillnaden, jag är varken aktivist eller på ngt sätt jobbar i feministisk konkret agenda med något som helst program att t.ex favorisera feminism : men vissa sakfrågor är ju alltid relevanta oavsett etiketten.
