Kafka surrealist???

Vid ett tillfälle nyligen hörde jag en svensklärare på gymnasiet som skulle prata om surrealism. André Breton gick hon bara förbi och sa att det inte gick att få något vettigt ur hans poesi. Sen sa hon att Franz Kafka var surrealist (!?!) och hänvisade till hans novell Förvandlingen.

Jag kände för att resa mig upp och protestera, men modet svek som vanligt.

Vad säger ni? är Kafka surrealist?

Självklart!

Jag tror det. Han brukar väl kopplas ihop med den tyska expressionismen också.

Definitivt, vill minnas att han brukar klassas som en av de viktigaste inom genren.

Otroligt komiskt att Gregor Samsa själv kan komma in och bekräfta det hela.

Jag vill inte direkt protestera mot att kalla Kafka surrealist, men det är märkligt att läraren förbigår Breton, kanske speciellt med något så bisarrt argument som att det inte går att få ut något vettigt ur hans poesi - man hade väl kunnat säga att hade det gått att få ut så mycket vettigt, hade han inte varit surrealist!

Jag har aldrig tidigare hört/läst att Kafka räknas som surrealist. Expressionist däremot, som någon här skrev. Finns väl knappt några romanförfattare som är renodlade surrealister. Däremot en del franska poeter.

En del sa på 30-talet att Gunnar Ekelöf var surrealist, fast han själv nekade till det.

Alltså, jag tycker mig kunna placera han i båda facken. Dels ser jag expressionismen hos honom i och med Josef Ks själs innersta ensamhet och hjälplöshet emot systemet och omvärlden, som den behandlar honom. Lika så med Gregor Samsas avskildhet, isolation mot omgivningen. Eller snarare, omvärldens isolation gentemot honom, vilket speglar hans inre känsloliv.

Däremot ser jag också det surrealistiska i det hela i och med den byråkrati i Processen som är allt ifrån det realistiska. Och lika så med Gregor Samsas fysiska förvandling (som visserligen kan tolkas symboliskt utifrån vilket perspektiv man ser ifrån) som är allt annat än realistisk, utan det pekar snarare på surrealismen, det verklighetsfrånvända.

Ser gärna en fortsatt diskussion om det här.

Ur André Bretons första surrealistiska manifest:

psykisk automatism, varmed man muntligt eller skriftligt, eller på vilket annat sätt som helst, vill uttrycka tankens verkliga funktion. Tankens diktamen utan förnuftets kontroll och utan estetiska eller moraliska hänsynstaganden.

Breton talar om "automatisk skrift". Texten ska stiga direkt ur det undermedvetna utan att passera någon form av censur. Om det blir bra eller dålig litteratur vill inte jag själv ha synpunkter på just nu, men konstig blir den.

Visst kan man tycka att det skulle kännas surrealistiskt om man vaknade en morgon och upptäckte att man var skalbagge (som i Kafkas Förvandlingen). Men Kafkas sätt att skriva verkar synnerligen genomtänkt och genomarbetat. Inte alls surrealistiskt om du frågar mig.

Det finns inte särskilt mycket surrealistisk litteratur. Kanske för att det aldrig blev särskilt uppskattat. Som Salvador Dali inom bildkonsten t ex.