2012-05-09, 20:46
#1
För längesedan, det långa landet falukorv, hade Tusse hållt sig ganska ren rätt så länge, däremot bävande Tor-Ulf (vilket var hans hela namn) om att vara huvudpersonen för en kommande rättegång. Därför hade Tor-Ulf inför denna sett till att anskaffa sig en mindre mängd nedlugnade piller som skulle ta udden av det som Tusse ansåg vara en besvärlig situation.
Tusse var just ikväll inbjuden till en liten familjesupé där även hans goda välmenande släkt var inbjuden.
Vad Tor-Ulf visste sedan tidigare erfarenheter var det att, hela hans godhjärtade, hårt arbetande föräldrar, samt syskon alltid såg till just det de ansåg vara Tusses bästa.
De goda fina familjemedlemmarna hade anammat en otäck vana i Tusses tycke, att alltid, utan förbehåll söka igenom Tor-Ulf:s jackor i ur och skur. Detta har pågått sedan ett och ett halvt år tillbaka även om Tusse har hållt sig på mattan väldigt länge och lugnat ner sig betydligt. Att sägas bör att de alltid vänliga samt omtänksamma familjemedlemmarna har aldrig någonsin hittat några fyndigheter i denna torrbelagda oljemark.
Hursomhelst, nu närmade rättegången som Tusse fasade inför, ty han har aldrig gillat rättegångar. Tusse minns nämligen senast, då en hel skolklass nalkades, vilken dessutom såg ut som utbyteselever och betedde sig därav.
Så vår goda Tusse beställde därför en mindre kvantitet piller.
Dagarna innan rättegången, var det därför ett knytkalas hos Tor-Ulf:s mor. Maten var enkel, mestadels räksmörgåsar tillsammans med lite kaffe, sprungen ur en perkulator. När Tusse som bäst satt o fikade kändes han en impuls som bad honom att kontrollera sina fickor.
Han ursäktade skyndsamt, ställde ner den halvdruckna kaffekoppen och halvsprang till köket.
I köket såg han sin jacka, varenda och vareviga ficka nerdragen!
Nu kokade blodet hos Tusse och han gick in vardagsrummet, förklarade utan krusiduller vad han ansåg om att bli muddrad var gång i över ett och ett halvt år. Folket bokstavligen vitnade i deras ansikten och kanelbröden gjorde sitt bästa att sätta sig i tvären halsarna på sällskapet.
Någon sparsamt fylld påse med lugnande xanor fanns naturligtvis inte i jackan, men Tusse som ändå hade hoppet uppe, skyndade för att granska sitt plagg återigen. Han letade metodiskt, ficka efter ficka, hålighet efter hålighet.
Nu kokade blodet hos Tusse, han sprang i ut vredesmod till släkten som satt och knappt fick fram ordet flaska, röda om kinderna.
Plötsligt pekade en av familjemedlemmarna mot soffan, där låg en påse med piller.
Dock saknades en hel del mot det tusse minns det var där.
Tusse påtalade att det minsann inte var allt som fanns. Tor-Alf hade nämligen redan innan stoppat i sig två rätt starka piller och kände sig inte nämnvärt påverkad.
De omtänksamma bedyrade vidare att det var allt som fanns, Tusse i sitt vredesmod stoppade i sig resten, 6 st 2mg xanor. Tusse la sig sedermera och sov en stund innan han vaknade upp, drog hem i vredesmod och hämtade en påse med ägg senare på kvällen.
Han lät bli att kasta ägg på huset, däremot tömde han resten av huset han vart inbjuden till på varenda medicin han kunde hitta och drog hem.
Så när de snälla välgörarna behövde sin morgonmedicin fick de ringa på Tor-Alf:s hem nästföljande morgon. Vilket var klockan 18.00 eftersom tusse vaknade då
Snipp snapp snorum, så var denna saga slut!
Tusse var just ikväll inbjuden till en liten familjesupé där även hans goda välmenande släkt var inbjuden.
Vad Tor-Ulf visste sedan tidigare erfarenheter var det att, hela hans godhjärtade, hårt arbetande föräldrar, samt syskon alltid såg till just det de ansåg vara Tusses bästa.
De goda fina familjemedlemmarna hade anammat en otäck vana i Tusses tycke, att alltid, utan förbehåll söka igenom Tor-Ulf:s jackor i ur och skur. Detta har pågått sedan ett och ett halvt år tillbaka även om Tusse har hållt sig på mattan väldigt länge och lugnat ner sig betydligt. Att sägas bör att de alltid vänliga samt omtänksamma familjemedlemmarna har aldrig någonsin hittat några fyndigheter i denna torrbelagda oljemark.
Hursomhelst, nu närmade rättegången som Tusse fasade inför, ty han har aldrig gillat rättegångar. Tusse minns nämligen senast, då en hel skolklass nalkades, vilken dessutom såg ut som utbyteselever och betedde sig därav.
Så vår goda Tusse beställde därför en mindre kvantitet piller.
Dagarna innan rättegången, var det därför ett knytkalas hos Tor-Ulf:s mor. Maten var enkel, mestadels räksmörgåsar tillsammans med lite kaffe, sprungen ur en perkulator. När Tusse som bäst satt o fikade kändes han en impuls som bad honom att kontrollera sina fickor.
Han ursäktade skyndsamt, ställde ner den halvdruckna kaffekoppen och halvsprang till köket.
I köket såg han sin jacka, varenda och vareviga ficka nerdragen!
Nu kokade blodet hos Tusse och han gick in vardagsrummet, förklarade utan krusiduller vad han ansåg om att bli muddrad var gång i över ett och ett halvt år. Folket bokstavligen vitnade i deras ansikten och kanelbröden gjorde sitt bästa att sätta sig i tvären halsarna på sällskapet.
Någon sparsamt fylld påse med lugnande xanor fanns naturligtvis inte i jackan, men Tusse som ändå hade hoppet uppe, skyndade för att granska sitt plagg återigen. Han letade metodiskt, ficka efter ficka, hålighet efter hålighet.
Nu kokade blodet hos Tusse, han sprang i ut vredesmod till släkten som satt och knappt fick fram ordet flaska, röda om kinderna.
Plötsligt pekade en av familjemedlemmarna mot soffan, där låg en påse med piller.
Dock saknades en hel del mot det tusse minns det var där.
Tusse påtalade att det minsann inte var allt som fanns. Tor-Alf hade nämligen redan innan stoppat i sig två rätt starka piller och kände sig inte nämnvärt påverkad.
De omtänksamma bedyrade vidare att det var allt som fanns, Tusse i sitt vredesmod stoppade i sig resten, 6 st 2mg xanor. Tusse la sig sedermera och sov en stund innan han vaknade upp, drog hem i vredesmod och hämtade en påse med ägg senare på kvällen.
Han lät bli att kasta ägg på huset, däremot tömde han resten av huset han vart inbjuden till på varenda medicin han kunde hitta och drog hem.
Så när de snälla välgörarna behövde sin morgonmedicin fick de ringa på Tor-Alf:s hem nästföljande morgon. Vilket var klockan 18.00 eftersom tusse vaknade då
Snipp snapp snorum, så var denna saga slut!
