2012-05-09, 21:15
#1
Det var ett tag sedan jag var med om denna upplevelse nu men jag ska försöka skriva det så bra som möjligt.
Jag var med några polare en kväll efter att vi hade varit på krogen. Några av de jag var med stod i köket och rökte något som jag tror var spice medan jag och en mycket nära vän satt i vardagsrummet och hade tagit oss något att dricka.
Efter ett tag gick denne också till köket och rökte med dem och frågade sedan om jag också ville ha. Jag funderade snabbt om jag pallade ikväll, och kom fram till att jag inte ska röka så mycket. Har ju druckit också, var inte alls jätteberusad men ville inte bli helt borta. Så jag gick till bongen och drog in EN gång.
Nästan direkt efter att jag ställde mig rakt och började gå till soffan igen kände jag att det snurrade rejält i skallen och sedan kände jag en mycket märklig känsla i hela kroppen. Det kändes som att jag blev kokhet och iskall samtidigt, det var en krypande och skön känsla blandad med panik eftersom jag inte kunde tänka annat än ” jag dör, jag dör, nu dör jag” Och jag kunde inte hindra det på något sett.
Härifrån kan jag inte längre beskriva det tidsdetaljerat eftersom jag inte längre ens hade en
tidsuppfattning.
Men jag vet att det först var helt svart. Sedan såg jag mitt eget hjärta slå, det var bara mitt organ hjärtat i mörkret och det var klarrött och lyste nästan. Det var inte läskigt alls att se det på det sättet. Nu hade allt övergått till en underbar känsla och jag hade accepterat att jag dött och att dö var inte hemskt alls, bara en naturlig del av allt.
Sedan färdades jag i något som jag närmast kan beskriva som rymden, jag färdades otroligt fort och kände frihet och lättnad men framförallt kärlek! Allting jag upplevde i ”rymden” hade otroligt vackra färger och speciellt ett rött ljus som anspråkade kärlek. Jag såg även en hand som vägledde mig igenom en ”tunnel” och jag är ganska säker på att det var en bortgången familjemedlems hand.
Stundvis kunde jag se den riktiga världen och höra musiken som spelades men jag var absolut inte i ett normalt tillstånd. Mitt sinne var ändå kvar i den andra världen, jag hade rökt tidigare och betydligt mer också men aldrig känt såhär och synsättet var något helt annat än normalt, allt var fyllt av känslor och energi, det fanns ingenting annat. Och första gången jag såg den riktiga världen såg jag att alla låg och sov förutom min vän som låg bakom mig och höll om mig eftersom jag hade svimmat av men efter ett tag ”vaknat”, jag hade varit okontaktbar men vid liv i alla fall för deras ögon. Vi låg på golvet nu och jag vet i efterhand inte alls hur vi hamnade där eftersom det sista jag minns var att jag satt i soffan (tänkte inte på det då för tillfället). Men i alla fall så var det som att världen jag en gång upplevt (den vi lever i nu) blandades med den jag kommit till på det sättet att allt ont och alla problem jag varit med om skulle besegras steg för steg. Som jag tidigare beskrev var stället jag var på byggt på kärlek, jag kände bara kärlek som jag ville dela med mig till alla andra. Varje slag mitt hjärta slog kändes så nära jag kan beskriva som en orgasm i hjärtrat. Och tillslut blev mitt hjärta ett med min väns som låg bakom mig. Och jag kunde då ta med henne dit jag var och vi färdades nu igenom denna värld tillsammans och besegrade allt det onda. Och där vi nu var, det var den ända verkligheten som fanns. Livet jag en gång haft och levt var något jag var klar med och jag hade nu gått vidare.
Ni måste förstå när ni läser att när jag skriver att ”vi var där" så såg jag inte henne och mig flyga omkring i rymden. Vi var bara där, någonstans som var typ ”rymden” Det var bara så. Det fanns inget materiellt där utan bara känslor och energi. Allt var gudomligt, jag var gudomlig, jag var gud! Inte han med skägget på molnet utan jag var känslan och energin som gör att människor tror på att det finns en gud. Jag hade blivit ett med alltet. Och hela upplevelsen kan ni som inte upplevt något liknande tänka er som en sjuk dröm som ni inte kan förklara för att i drömmen har ni tillexempel varit hemma men i drömmen var inte hemma som det ser ut i ditt hem, eller du hade ett barn i drömmen som du verkligen kände var ditt barn, men du har ju inget barn och vet inte hur det känns att ha barn osv. Allt är helt oförklarligt.
Och mitt i allt detta när jag är där jag är, i en helt annan dimenson så hör jag någonstans långt, långt borta ett ljud och det blir tydligare och tydligare. Och det ljudet ändrar min behagkänsla till att plötsligt bli lite panikslagen eftersom jag inser att jag inte längre finns i den riktiga världen. Så jag börjar tänka att jag måste komma tillbaka till verkligheten. Och helt plötsligt kan jag se med mina ögon igen. HELT plötsligt, som med ett fingerknäpp är det som att jag blundat och sedan öppnat ögonen när jag egentligen haft öppna ögon hela tiden (fått det berättat av min vän) Och när jag ”fått tillbaka min syn” ligger jag tydligen i soffan igen och möts av min väns ögon som kollar mig rakt i ögonen och säger till mig ”jag är här” Jag insåg då också att ljudet jag hade hört var min väckarklocka på mobilen. Vet inte varför jag hade ställt väckarklockan till en söndag. Men tänk om jag inte hade gjort det och då inte hört ljudet som fick mig att känna att jag måste tillbaka till verkligheten..?
Jag hade då tydligen varit borta i ca 2 timmar. Men där jag hade befunnit mig fanns det ingen tid så 2 timmar lät väldigt kort tid med tanke på allt jag upplevt. Det kändes också konstigt att alla låg och sov när jag ”vaknade” eftersom det var som att jag inte ens existerat i deras värld under de 2 timmarna, så att något hade hänt här från att jag ”dog” till att jag ”vaknade” kändes konstigt. Min första instinkt blev att gå till en spegel och kolla på mig själv. Jag visste verkligen inte om jag levde. Jag frågade till och med min vän om jag levde, på riktigt?! Det var som när man någon gång suttit och tänkt ” tänkt om jag inte lever på riktigt blabla” mindfucka sig själv helt enkelt haha . Men jag kände så starkt att jag inte levde på riktigt för jag hade ju dött och till och med accepterat det. Och det tog ett bra tag innan jag verkligen tappade den känslan.
Idag känner jag att hela upplevelsen har varit livsförändrande. Jag har alltid varit ateist och inte trott på något liv efter döden men efter detta kan jag inte hindra mig själv från att tro på något större än det lilla vi mänskliga varelser vet. Jag har inte gått och blivit troende och går i kyrkan. Men något är jag nu övertygad om att det finns. För det jag upplevt går inte att beskriva med mänskliga ord för det är för stort. Och ni som läser får känna vad ni vill för det jag precis berättat, för jag hade själv innan denna upplevelse sagt att det finns alltid en logisk förklaring till allt. Men till detta står jag utan sådan. Hade rökt så sjukt lite, men fick väl troligast en psykos, men allt jag kände och upplevde är fortfarande obeskrivligt. Kan meddela att jag var aningen skeptisk till tanken att någonsin röka igen först men det har jag gjort, och en smula av känslan jag kände den gången kommer alltid tillbaka,men har aldrig tappat medvetandet sådär. Tror inte jag vill det heller. Inte fören jag är redo att gå vidare på riktigt.
Jag var med några polare en kväll efter att vi hade varit på krogen. Några av de jag var med stod i köket och rökte något som jag tror var spice medan jag och en mycket nära vän satt i vardagsrummet och hade tagit oss något att dricka.
Efter ett tag gick denne också till köket och rökte med dem och frågade sedan om jag också ville ha. Jag funderade snabbt om jag pallade ikväll, och kom fram till att jag inte ska röka så mycket. Har ju druckit också, var inte alls jätteberusad men ville inte bli helt borta. Så jag gick till bongen och drog in EN gång.
Nästan direkt efter att jag ställde mig rakt och började gå till soffan igen kände jag att det snurrade rejält i skallen och sedan kände jag en mycket märklig känsla i hela kroppen. Det kändes som att jag blev kokhet och iskall samtidigt, det var en krypande och skön känsla blandad med panik eftersom jag inte kunde tänka annat än ” jag dör, jag dör, nu dör jag” Och jag kunde inte hindra det på något sett.
Härifrån kan jag inte längre beskriva det tidsdetaljerat eftersom jag inte längre ens hade en
tidsuppfattning.
Men jag vet att det först var helt svart. Sedan såg jag mitt eget hjärta slå, det var bara mitt organ hjärtat i mörkret och det var klarrött och lyste nästan. Det var inte läskigt alls att se det på det sättet. Nu hade allt övergått till en underbar känsla och jag hade accepterat att jag dött och att dö var inte hemskt alls, bara en naturlig del av allt.
Sedan färdades jag i något som jag närmast kan beskriva som rymden, jag färdades otroligt fort och kände frihet och lättnad men framförallt kärlek! Allting jag upplevde i ”rymden” hade otroligt vackra färger och speciellt ett rött ljus som anspråkade kärlek. Jag såg även en hand som vägledde mig igenom en ”tunnel” och jag är ganska säker på att det var en bortgången familjemedlems hand.
Stundvis kunde jag se den riktiga världen och höra musiken som spelades men jag var absolut inte i ett normalt tillstånd. Mitt sinne var ändå kvar i den andra världen, jag hade rökt tidigare och betydligt mer också men aldrig känt såhär och synsättet var något helt annat än normalt, allt var fyllt av känslor och energi, det fanns ingenting annat. Och första gången jag såg den riktiga världen såg jag att alla låg och sov förutom min vän som låg bakom mig och höll om mig eftersom jag hade svimmat av men efter ett tag ”vaknat”, jag hade varit okontaktbar men vid liv i alla fall för deras ögon. Vi låg på golvet nu och jag vet i efterhand inte alls hur vi hamnade där eftersom det sista jag minns var att jag satt i soffan (tänkte inte på det då för tillfället). Men i alla fall så var det som att världen jag en gång upplevt (den vi lever i nu) blandades med den jag kommit till på det sättet att allt ont och alla problem jag varit med om skulle besegras steg för steg. Som jag tidigare beskrev var stället jag var på byggt på kärlek, jag kände bara kärlek som jag ville dela med mig till alla andra. Varje slag mitt hjärta slog kändes så nära jag kan beskriva som en orgasm i hjärtrat. Och tillslut blev mitt hjärta ett med min väns som låg bakom mig. Och jag kunde då ta med henne dit jag var och vi färdades nu igenom denna värld tillsammans och besegrade allt det onda. Och där vi nu var, det var den ända verkligheten som fanns. Livet jag en gång haft och levt var något jag var klar med och jag hade nu gått vidare.
Ni måste förstå när ni läser att när jag skriver att ”vi var där" så såg jag inte henne och mig flyga omkring i rymden. Vi var bara där, någonstans som var typ ”rymden” Det var bara så. Det fanns inget materiellt där utan bara känslor och energi. Allt var gudomligt, jag var gudomlig, jag var gud! Inte han med skägget på molnet utan jag var känslan och energin som gör att människor tror på att det finns en gud. Jag hade blivit ett med alltet. Och hela upplevelsen kan ni som inte upplevt något liknande tänka er som en sjuk dröm som ni inte kan förklara för att i drömmen har ni tillexempel varit hemma men i drömmen var inte hemma som det ser ut i ditt hem, eller du hade ett barn i drömmen som du verkligen kände var ditt barn, men du har ju inget barn och vet inte hur det känns att ha barn osv. Allt är helt oförklarligt.
Och mitt i allt detta när jag är där jag är, i en helt annan dimenson så hör jag någonstans långt, långt borta ett ljud och det blir tydligare och tydligare. Och det ljudet ändrar min behagkänsla till att plötsligt bli lite panikslagen eftersom jag inser att jag inte längre finns i den riktiga världen. Så jag börjar tänka att jag måste komma tillbaka till verkligheten. Och helt plötsligt kan jag se med mina ögon igen. HELT plötsligt, som med ett fingerknäpp är det som att jag blundat och sedan öppnat ögonen när jag egentligen haft öppna ögon hela tiden (fått det berättat av min vän) Och när jag ”fått tillbaka min syn” ligger jag tydligen i soffan igen och möts av min väns ögon som kollar mig rakt i ögonen och säger till mig ”jag är här” Jag insåg då också att ljudet jag hade hört var min väckarklocka på mobilen. Vet inte varför jag hade ställt väckarklockan till en söndag. Men tänk om jag inte hade gjort det och då inte hört ljudet som fick mig att känna att jag måste tillbaka till verkligheten..?
Jag hade då tydligen varit borta i ca 2 timmar. Men där jag hade befunnit mig fanns det ingen tid så 2 timmar lät väldigt kort tid med tanke på allt jag upplevt. Det kändes också konstigt att alla låg och sov när jag ”vaknade” eftersom det var som att jag inte ens existerat i deras värld under de 2 timmarna, så att något hade hänt här från att jag ”dog” till att jag ”vaknade” kändes konstigt. Min första instinkt blev att gå till en spegel och kolla på mig själv. Jag visste verkligen inte om jag levde. Jag frågade till och med min vän om jag levde, på riktigt?! Det var som när man någon gång suttit och tänkt ” tänkt om jag inte lever på riktigt blabla” mindfucka sig själv helt enkelt haha . Men jag kände så starkt att jag inte levde på riktigt för jag hade ju dött och till och med accepterat det. Och det tog ett bra tag innan jag verkligen tappade den känslan.
Idag känner jag att hela upplevelsen har varit livsförändrande. Jag har alltid varit ateist och inte trott på något liv efter döden men efter detta kan jag inte hindra mig själv från att tro på något större än det lilla vi mänskliga varelser vet. Jag har inte gått och blivit troende och går i kyrkan. Men något är jag nu övertygad om att det finns. För det jag upplevt går inte att beskriva med mänskliga ord för det är för stort. Och ni som läser får känna vad ni vill för det jag precis berättat, för jag hade själv innan denna upplevelse sagt att det finns alltid en logisk förklaring till allt. Men till detta står jag utan sådan. Hade rökt så sjukt lite, men fick väl troligast en psykos, men allt jag kände och upplevde är fortfarande obeskrivligt. Kan meddela att jag var aningen skeptisk till tanken att någonsin röka igen först men det har jag gjort, och en smula av känslan jag kände den gången kommer alltid tillbaka,men har aldrig tappat medvetandet sådär. Tror inte jag vill det heller. Inte fören jag är redo att gå vidare på riktigt.
