Berlin: Jungfrutrippen på LSD - en resa från himmelrike till helvete (LÅNG LÄSNING)

Man, 18 (då 17) år, 185 cm.

Innan trippen tidigare erfarenheter: Alkohol, Extacy (2 gånger), MDMA (1 gång), Cannabis (2 år reguljärt)

Detta är mitt första inlägg i drog forumet. Har alltid använt FB för att läsa andras posts och har väl inte vart så aktiv direkt. Det är nu snart ett år sedan detta inträffade och efter att ha läst många rapporter känner jag att det har blivit dags att dela med sig.

Notera att min tidsuppfattning var rubbad och att jag inte har några tidsanvisningar. Händelseförloppet är ungefärligt i den senare delen av rapporten då det dels var länge sedan och jag dels var stenhög.

Jag tar långt ifrån med allt jag minns från ruset då denna rapport skulle bli toklång då – samtidigt utelämnar jag med all säkerhet detaljer jag helt enkelt inte minns.
Enjoy.

Bakgrund
Jag har alltid varit en partyprisse. Alkoholen har jag sedan länge vant mig vid och jag har alltid haft god hand i sociala situationer. Jag och mina 3 närmsta vänner, som jag väljer att omnämna vid första bokstaven i namnet; S, A och M, gick ut 2:an på gymnasiet och vi, tillsammans med den stora skaran vänner i vår krets som har en riktigt god, sammanhållning såg fram emot ännu ett underbart sommarlov. Efter att alla ha varit på hultsfred tillsammans bestämde några utav oss (omnämnda) för att åka på en spontanare till Berlin för att forsätta festa. Vi hade bara hört om det extrema festandet som pågick där nere och hade aldrig upplevt det själva - om än många andra städer redan var besökta vid detta lag.

Väl i Berlin
Efter några dagars relativt lugnt krökande och halvdant festande hade vi lyckats komma i kontakt med en rastafari-dealer som vi mötte på Reagge beach-cluben Yaam (rekommenderas starkt!). Vi hade tidigare gått till parker som Görlitzer Park etc. för inhandlandet av de kopiösa mängder gräs vi rökte och hade nu, som sagt, möjligheten att köpa mer, bättre och billigare.

Samma kväll talade vi om hur kul det vore att ta extacy och gå på vår (dittills) favoritklubb Tresor. Vi var eniga och bestämde att vi skulle ge oss ut i parken vid lunchtid morgonen därpå.

Sagt och gjort ger vi oss ut på jakten efter partypiller. Vi börjar med att gå till Görlitzer Park (där man, vilket vi beprövade, inte kan gå från början till slut utan att bli tillfrågad minst 10 ggr om att köpa weed ). För att inte skena iväg på andra banor ska jag fatta mig kort fram tills trippen. Det hela resulterade i att vi blev kvarhållna av pengakåta, tillsynes livsfarliga, fransktalande afrikaner som vägrade släppa iväg oss förrän vi köpte deras extacy. Vi kände direkt på oss att något var fel och jag sa på riktigt keff franska att vi hade ångrat oss. Supparabba, vår dealer, bodde ju bara nåt kvarter bort och vi ville kolla med honom först - något vi borde tänkt på tidigare. Han hookade upp oss med lite MDMA och kvällen kom så småningom. Vi hade superkul den kvällen och rörde oss faktiskt inte utanför hotellkorridåren där vi kastade glasflaskor på varann och flippade totalt (funderar på att skriva en rapport om det någon gång ).

Dagen det hände
Dagen efter åkte min gode vän A hem (vi hade olika biljetter). Kvar var jag med S och M. Stämningen var verkligen inte AT depressiv eller så utan vi var bara hungriga allihopa. En lugn dag med mycket ganja låg framför oss och vi funderade på vad vi skulle göra under kvällen. Avgörande i sammanhanget är att detta var min sista dag i Berlin och mitt plan skulle gå vid 11 dagen därpå.

Vi bestämde oss slutligen vi 10 tiden på kvällen för utgång - trots att jag visste att jag inte borde. Vi hinkade vad som fanns i minibaren och fortsatte sedan på en kommunistisk bar som heter CCCP. Cannabisröken låg tät under den dunkla, röda belysningen i baren och jag drack en utsökt, dyr whisky som bara kostade bråkdelen av vad farsan min skulle betalat för den på Sturehof. Jag blev efter detta osedvanligt berusad på det sätt man bara kan bli av rödtjut och whisky blandat med riktigt bra hasch. Själaglad och taggad drog vi ut på klubbish. Vi började på RAW på Revalder Strase och drog sedan vidare till Paradise Circus på samma gata. Den dånande, monotona minimal/techno musiken som spelades på varje klubb hade mig, som musiknörd snärjd runt sitt lillfinger. Klockan var väl fyra på morgonen vid det här laget och vi drog vidare till Tresor. Att åka hem och sova för att komma iväg till planet var det allra sista jag hade i åtanke.
Väl på Tresor härjade vi mellan allt ifrån knullbås och blixtlampor (sådana man kan ta på ni vet).
Jag och S (M var borta ngn stans, gud vet var) satt och raggade på några svinheta fransyskor när de sa att de ville ha MDMA. Vi kollade på varandra och för att slippa överrösta musiken (som nu var Trance) använde vi oss av vår telepatiska förmåga och gick genast iväg för att styra lite.
"Du går dit, jag går hit - vi ses här om 20"
Givetvis tappade vi bort varandra. Jag trevade dyngrak runt på klubben och dansade slutligen med en ravebrud i träningsoverall och rastaflätor ned till midjan. Vi hånglade (inget direkt kap) och jag dammade snabbt därifrån. Klubben stängde och vi lyckades lyckligtvis finna varandra utanför. Jag går nu med S och M längs gatorna denna tisdagsmorgon bland folk som gör sin dagliga rutin. Klockan är 7 och vi slår oss ned mot ett vägräcke vid en korsning. Då kom vi på att vi hade de franska tjejernas nummer och att vi borde ringa dem och säga att vi hade fixat MDMA nu och ljuga bara för att få träffa dem. De svarade förstås inte. Men vi var fortfarande inställda på att knapra! Rätt som det var kom rave tjejjen förbi med sin nästintill identiska kompis som S tydligen hade hånglat med efter att vi skiljdes åt (hahahaha! ). Vi frågade om vi kunde få köpa MDMA av dem och då svarade de att de bara hade LSD. Äh, sak samma tänkte jag, full som jag var, och ville överraska mina vän S som då satt en bit bort (M hade alltid haft en negativ inställning till tyngre droger och jag var tvungen att tjata i han MDMA:t så jag bortsåg från honom). Jag betalade 40 euro för två lappar och gick bort till dem. Jag såg med en busig blick på S och bad han kolla upp. Till hans förvåning låg det en liten LSD lapp i min utsräckta handflata. Plötsligt kom ravetjejen fram och frågade om det var vår första gång. Hon gav mig då 20:an tillbaka, bad om en av lapparna och delade den andra i två. Det var allt vi skulle behöva. Jag gnällde inte och antar i efterhand att drogen var ovanligt stark eller så. Så helt plötsligt stoppade S in sin halva i munnen. Jag visste inte riktigt vad jag hade förväntat mig men blev lite förundrad över att han faktiskt gjorde det. Jag antar att det var tänkt som ett skämt från mitt fyllejag redan från början. Jag kunde ju inte låta honom göra det själv och svalde kort därpå frimärket.


Väntan på ruset

Jag lade ju, till skillnad från S, inte frimärket på tungan utan svalde det bara. Jag blev övertygad om att jag hade gjort fel och därför inte skulle trippa och insåg även att festandet nog inte skulle fortsätta mycket mer. I en full människas desperation på vidare berusning kände jag ett extremt sug att kicka och vi enades om att åka och köpa gräs. M tjatade på som fan om sitt gönch och ville väl kompensera för vårt intagande av LSD:t. Vi antog att det mest garanterade stället att kunna köpa weed på vid denna tidpunkt nog var Görlitzer så vi taggade dit. Det var till vår besvikelse helt tomt på försäljare så vi började leta i buskarna (dom kunde helt seriöst ligga och gömma sig där så vi trodde att några kanske sov där). Utan fynd bestämde vi oss för att vänta istället. Vi satte oss på en grupp stenar som hade hunnit bli uppvärmda av solen och låg och chillade. Stenarna var konstigt nog perfekt utformade för att ligga på och riktigt lena, sådär som när stenar slipats av havet i tusentals år. Det tog inte lång tid förrän vi somnade i solen. Uppskattningsvis en timme senare vaknade jag av att någon hojtade på oss och ville sälja gräs. Jag spärrade upp ögonen och blev starkt bländad. Någonstans kände jag att färgerna var riktigt intensiva men tänkte inte på det utan var bara glad att vi fått napp. M steg fram och pungade glatt upp. Lyckliga som barn sprang vi över ängen för att hitta ett nytt spot att chilla på.

Trippen

Utan cigg och tändare med enbart papper satte vi oss vid vad som bäst beskrivs som en halvcirkel av två rader i olika höjd byggd av betong med sand i mitten. Det var som en typ av åskådarplats - men vad som skulle åskådas på denna lilla cirkel av sand med glasbitar och skit i är mig än idag oklart. Vi snurrade två riktigt feta, rena gåsar som nu väntade på att antändas. Jag sprang iväg och hittade en tändare som vi använde. Jag blev beng rätt fort och kände mig sådär helhjärtat lycklig. Efter fem minuter tittade jag åter upp mot skyn och astounded. Himlen och solen lyste så obeskrivligt starkt mot mig. Den var så obeskrivligt blå och träden så obeskrivligt gröna. Det var som om jag upptäckt färger tidigare osedda av mitt öga. Vinden fångade de mäktiga träden och allt ”andades”. Jag blickade fortsatt ut över den stora ängen.
Min tankegång fick ett abrupt slut då S sade att han nog började känna av ruset. Vi såg varandra i ögonen och utbröt i asgarv. M skrattade hejvilt med och känslan var underbar.
Fem minuter senare satt S med en liten glasskärva i handen som vi båda beskådade med stor andakt. Glasbiten reflekterade ljuset i solen och gav ifrån sig en prisma. Den glänste som en diamant i flytande form, som en alvtår. Allt skedde med ständiga leenden från våra läppar.
Jag kom till insikten av att jag var femte minut kände mig dubbelt så hög som innan - inte för att detta var något negtivt (just då).
Två riktigt trötta gåsar, minst lika feta som tidigare, var utan vidare klara. Problemet var ju bara att vi inte hade någon tändare. Då jag gick sist fick det bli S tur. Efter många om och men stälde han sig upp och tog ett steg ned i halvcirkeln. Med ett brett leende på läpparna sträckte han ut armarna likt Jesus på korset, tog ett stort andetag och ”dök” (tog ett stort kliv) ut i sanden för att fortsätta ut på ängen. Just denna händelse var för mig så rolig att jag skrattade otroligt mycket. Allteftersom S kom längre bort tyckte jag att han såg oproportionerlig ut. Han kom snart att se ut som en tecknad seriefigur. Jag skrattade dubbelt så mycket som sist. Medan jag och M satt vek oss av skratt bestämde sig S för att gå fram till ett pack Zigenare som verkade bo under ett tak som stack ut från en byggnad. Där hade vi sett dem röka cigaretter och bristen på tändare var ett faktum. Jag såg hur S, 200-500 m bort, pratade med en tant där. Helt plötsligt drar hon fram sitt ena bröst (!) och det verkar kaosa ur totalt där borta. En man går fram till S och börjar vifta med armarna i talande gester. Han gav honom två euro och gick därifrån med tändaren. Jag har garanterat aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Det var, by far, det roligaste jag någonsin beskådat och kommer nog alltid att vara. Vi skrattade ända tills han kom tillbaka varpå hans ansiktsutryck och beskrivande av händelsen, med många kippanden efter andan, fick mig att skratta lika mycket, mycket längre. Jag skrattade tills jag bokstavligen inte kunde skratta mer. Den minst sagt trevliga stunden i parken fortsatte någon timme eller två.


Snedtrippen

”Haha, ditt plan går ju om fem timmar!” säger plötsligt M. Jag blir aningen stel och inser att jag måste ta mig till hotellet för att sova. Ovetande om att trippen skulle vara i 8 – 12 timmar påmindes jag om hur ruset fortfarande stegrade i rasande takt. Jag överöstes av en gripande ångest och bad de andra två hjälpa mig. De fortsatte garva något hutlöst men gick utan motsäge iväg med mig för att hitta en taxi. Vi satte oss i en sådan och jag hamnade i framsätet (oturligt nog). Dock tänkte jag inte på det utan försökte bara tänka på något positivt. Efter att lyssna på skratten i baksätet en kort stund mådde jag lite bättre. Jag har inget minne av vad det var M sade till mig men jag tolkade det för stunden som någonting negativt. Omedelbart ställdes min sinnesnärvaro om och blev negativ igen. Då sade S någonting som jag heller inte minns men som ställde om mig till positiv igen. Rätt som det var hade en förvirringsprocess inletts i mitt redan förvirrade psyke. Jag kan inte beskriva hallucinationerna jag nu fick men jag minns det som att jag plötsligt hade två arméer av något slag inom mig. Om det nu var krigare eller enskilda väsen kan jag inte minnas men min sinnesstämning förändrades från positivt till negativt inställd om vartannat. Detta skedde allt snabbare och känslan blev allt intensivare. Jag kämpade för mitt liv för att inte låta mig överrumplas av negativitet. Men varje gång den negativa känslan kom tillbaka slog den allt hårdare, starkare. Riktigt otäckt var det.

Jag var riktigt törstig och bad taxichauffören stanna. Han var redan riktigt irriterad på att jag åmade mig i framsätet. Jag kubbade in på livsmedelsbutiken som var fylld med människor och utan att ha någon aning om hur jag framstod inför folket (tror jag var relativt normal i andras ögon trots allt) i den trånga butiken plockade jag en flaska stilla vatten ur en kyl.
Nu hände något riktigt sjukt. Jag är helt oförmögen att förstå hur vida detta var en hallis eller ej; jag gick tillbaka längs gången som sträckte sig runt en lång frysdisk och mötte till min glada häpnad S och M. Vi kramades och kastade oss ned i frysdisken där vi skrattade och krälade runt en kort stund. Riktigt kul var det. Frågan är då om jag låg där ensam eller med dom, har faktiskt glömt att fråga.
Vad jag dock är helt säker på är att jag ställde mig ensam i kassakön efter detta. Där stod jag snällt och väntade på min tur. Rätt som det var kom mina två kumpaner gåendes längs gången mot mig i kön. De såg ut att göra sitt allra yttersta för att hålla sig för skratt. Då de var två meter ifrån mig brast det dock och de gick med bestämda men kontrollerade steg, asgarvandes förbi kassan och ut genom entrén. Jag skrattade också för mig själv där jag stod, dock mer hämmat. Sedan hände det igen; in, runt frysdisken, mot kassan och ut igen - skrattandes. Och igen. Det var fruktansvärt roligt. Tillslut kom även jag ut.

Väl tillbaks i taxin började jag må dåligt igen. Kampen om det goda och onda som pågick i mitt psyke avtog dock och jag var nu övertygad om att det onda helt hade manifesterat sig i min själ. Jag använder ordet själ trots att jag är ateist då det är det enda tänkbara ordvalet.
Dåligt som jag mådde låg jag återigen och åmade mig i framsätet. Jag drog ångestdrabbat säkerhetsbältet ifrån mig med båda händerna men likt förbannat satt det direkt tätt mot mitt bröst. Jag frågade taxichauffören, som hade utseendet av en överdrivet aggressiv syrian, om vi var framme snart. Han röt tillbaka att vi var framme om fem minuter. Vad som inte lär ha varit mer än 1 minut senare ställde jag samma fråga på nytt. Då fullkomligt skrek han att vi inte skulle vara framme på en kvart. Jag svarade nonchalant och besvärat något otrevligt tillbaka och jag tror att han någonstans kände en viss sympati för mitt lidande, stenade jag.
När vi var framme kastade jag en okänd summa pengar ifrån mig och gick med extremt målmedvetna stormkliv in genom hotellreceptionen. Det tystnade direkt och det kändes som att varenda blick var fäst vid oss tre. Vi måste ha sett riktigt störda ut.

Jag rusade in genom rumsdörren och kräktes, något som hände oss alla med en frekvens av några timmar emellanåt nästan varje kväll. Nu skulle helvetet braka löst.
Jag var utan en blund denna ”natt”. Det första jag gjorde var givetvis att lägga mig i sängen och försöka sova. Jag ställde alarm på mobilen och bad mina vänner väcka mig när det var dags. Så fort jag blundade började jag hallucinera starkt. Ni vet när man trycker knogarna mot ögonen hårt och länge, sådär så att man ser sjuka mönster och grejer som inte kan beskrivas som annat än geometriskt rörliga? Min teori är att detta var just vad jag såg – fast tio gånger värre och mer intensivt. Ju mer jag tänkte på det desto mer uppenbarade de sig. Jag såg så sjuka tredimensionella, cyriakinspirerade mönster som tog över allt – vart jag än kollade i det mörka rummet.. Allt bara fortsatte stegra och jag trodde att jag hade fastnat i en mardrömslik, enbart för mig existerande evighet. Detta fortsatte i någon timme (tror jag).
Då jag var överrumplad av ångest, förvirring och annan emotion kände jag att jag var tvungen att samtala med någon. Jag försökte se efter för att se om mina vänner var vakna och jag fick svaret ”nu ja…”. De måste vart riktigt trötta på mig vid detta lag. Jag låg en kort stund och talade ut om mina känslor med S. Då han somnade låg jag och funderade vidare. Jag kräktes igen. Och igen. Och igen. Då jag insåg att springandet mellan toalett och säng var på tok för jobbigt hämtade jag en papperskorg. Där jag låg och sneade vidare i min säng blev jag plötsligt deprimerad - djupt deprimerad. Jag liksom ”vaknade” ur mitt elände för att bli än mer eländig. Jag var så ledsen att endast en förlust av min familj, mina nära vänner och ja kanske till och med alla i hela världen; total ensamhet, går att jämföra med den nivån av sorg jag nu uppnåt. Jag grät och kved i min säng och kände mig så fruktansvärt utelämnad och liten. Jag var, och är, trots allt ung, helt ensam utan mamma i en stor och väldigt främmande, bisarr stad. Jag låg och övervägde själmord. Det skulle vara så lätt. Ge allt lidande ett slut. Men det rationella i mig tänkte på min kära mamma och syster. Och min bror. Min bror som aldrig skulle bli densamma utan mig. Jag behövde kräkas och satte mig på sängkanten och gjorde även så. Jag drog sakta upp huvudet ur papperskorgen och blickade långsamt upp över kanten. Där står en vålnad, lik de i Harry Potter. Jag var helt förstummad och livrädd. Vålnaden som inte hade någon egentlig skepnad tog till en dolk, lång som fan, gjord i ett skiftande, helt främmande och diffust material och började hacka, i mig. Han slet ut min själ som slingrade sig längs med dolken om och om igen. Fastän jag inte kunde känna någon fysisk smärta som vid stabs kunde jag känna en smärta av sorg i hela bröstkorgen. Detta kan jag bara minnas vid en högst oklar stillbild.
Jag lyckades äntligen somna.

Jag blir väckt av att receptionen ringer angående den förbeställda taxin sedan kvällen innan. PLANFITTHELVÉTET går om två timmar. Jag panikar och ber S packa min väska fort som attan och helhjärtat god som han är gjorde han det. Fast än jag kände mig riktigt skärrad och skum lyckades jag samla mig och komma till mina sinnen. Jag letade reda på pass och biljett och inser då att planet redan gått för mer än en timme sedan. Jag som kämpat så fruktansvärt för att klara av detta blir helt förkrossad och ringer min mamma. Hon är förstående, dock smått irriterad. Snäll som hon är betalar hon genast en som går dagen därpå. Hennes röst var den vackraste rösten jag någonsin hört – och tycker sen telefonsamtalet samma sak än idag. Jag som tidigare stördes något oumbärligt av den (oh du sköna ironi). Jag somnade efter lite resonerande med S och M om och vaknade mer lättad än någonsin klockan sju senare på kvällen.


Slutsats
LSD förändrade mitt liv. Framförallt känner jag att jag fått nya proportioner vad gäller min syn på livet. Jag uppskattar min familj långt mer än innan och är mycket glad för detta. Jag känner mig en erfarenhet rikare och ångrar inte för en sekund att jag tog drogen. Jag känner inget behov av att göra om det fastän jag antagligen skulle ha en mycket mer mogen inställning till det. I all ärlighet känner jag mig inte riktigt redo. Som de flesta av er vet är LSD verkligen inget att leka med. Det ska intas under rätt omständigheter.

Att få skriva av mig var riktigt skönt och jag är tillfredställd av tanken att den kanske kan underhålla eller rentutav hjälpa någon. Hoppas att min långa historia har varit till nöje att läsa och att jag får en skön respons av erfarna som oerfarna.

Jag hade roligare än någonsin och mådde sämre än någonsin.
So worth it.

Hahah, underbar läsning. Jävla tur att hon tog tillbaka hälften av det, annars hade ni nog mått för bra.


''Den glänste som en diamant i flytande form, som en alvtår'' Hahaha, dör

Haha, underbarläsning! Fick en del igenkänningshumor

Bra läsning och bra skrivet! Kul med berättelsen innan trippen. Kul det med familjen, jag var med om lite samma grej fast på svamp, att jag började uppskatta min familj på ett helt annat sätt efteråt.

Helt klart full pott!

Tack för en awesome läsning! Verkar som att du lärde dig mycket av din resa, jag har definitivt fått lära mig mer om LSD