I natt var jag med om en sömnparalys.

Ok,
Jag har aldrig kunnat se min egen kropp utan har först lyft från sängen (känns som när man simmat ner till botten av sjön full av luft och lägger sig där avlsppnad och flyter upp) och när jag helt lyckats slappna av och skita i konsekvenserna har jag bara fortsatt lyfta genom taket och rakt upp i stjärnhimlen. När jag väl kan vända på mig så är det hela kroppen som måste vändas och inte bara huvud för att kolla. Jag har fått total panik när jag befunnit mig i rymden och då faller jag men omjag lyckas hålla huvudet kallt så är jag inte ovanför mitt hus när jag kommer ner i atmosfären utan oftast svävar jag ovanför något naturområde jag besökt under semester, barndom etc etc. I denna drömmen är det inte lika långt att lämna jordens atmosfär, kanske 200m upp Detta har inte alls hänt ofta, men jag är övertygad om att detta var en OBE och jag skulle vilja lära mig att ta till vara på sömnparalyser när de kommer för fler sådana upplevelser!

Hmm..intressant! Det låter nästan som om du hamnar i ett meditativt tillstånd (känner igen mig lite där). Är du säker på att du verkligen somnat när du hamnat i de här tillstånden? Men, den här kvinnan beskriver det du beskriver tror jag?

http://www.anna-lena.se/symboltolkning/paralys.html

Kanske även jag hamnade utanför min kropp, men jag kommer inte ihåg att jag "kom ur" kroppen.. inte tillbaka heller

Nu är jag i en stressig period, men inte i en psykiskt påfrestande period och då upplever jag nästan aldrig sömnparalyser. Men nu när man sätter sig in i dom igen så skulle det nästan vara intressant att kolla upp det där med OBE Men jag är tacksam över att slippa de där läskiga demonerna..

Rapportera gärna igen hur det går med dina rymdfärder

Det är möjligt att jag befinner mig i ett tillstånd mellan sömn och medvetande. Det händer när jag antingen är på väg att eller redan har somnat om efter uppvaknande ur sömnparalys. Oftast när jag har dessa sömnparalyser vaknar jag 2-3ggr och direkt jag somnar om återgår jag till "svävandet" och paniken infinner sig, men när jag börjat tröttna på detta och struntar i vad som händer så tas jagmed på en resa. När du säger det så finns det faktiskt många likheter med känslan i denna "dröm" och medvetandet under meditation, med skillnaden att jag aldrig kunnat flyga iväg genom endast meditation

Hur går det med "svävandet"? Har du släppt kontrollen och upplevt något nytt? Uppdatera gärna

Mediterade igår och for iväg över berg och dalar...var ju inte i min omgivning här, men jag kan tänka mig att upplevelsen är lite densamma. Häftigt faktiskt.

Sömnparalys? Nix... snarare en dröm!

De ligger närmare varandra än du tror. Alla drömtillstånd där man upplever att man är utanför kroppen klassas som OBE, detta händer i regel under REM-sömn. Under denna tid är kroppen paralyserad, eg sömnparalys.

Alla ser svarta skuggor eller liknande saker, eller känner endast en obehaglig närvaro av någonting. Jag däremot, i förrigår natt kände en närvaro fast i mitt KK och det var han som "skadade" mig. Inte på riktigt då. Men det var som att någon tog över honom.

Är jag den enda som fått något sånt?
Är så otroligt rädd just nu och känner mig förföljd!

Jag har känt närvaro som du säger under flertalet av mina sömnparalyser. Det är känslan av närvaro som skapar hallucinationerna. Allt du upplever under sömnparalys är skapat av din hjärna, helt ofarligt och går att styra. Detta kräver viljestyrka och träning.

Den första sömnparalysen är värst, då man inte vet vad det är. Sen när man känner igen det, blir det lättare.

Mvh Tucane

Jag råkade ut för en sömnparalys imorse; det var fan det värsta jag vart med om. Har druckit två kvällar i rad (vet inte om det kan spela in).

I alla fall så vaknade jag och såg min lägenhetskompis stå på andra sidan rummet och borsta tänderna. Han sa typ "vattnet i cidern är utfyllnad, men för dig är det antibiotika". Läskigt med tanke på att jag groggat cider med vodka kvällen innan.

Jag beslutar mig för att blunda och hoppas att han försvinner i och med att jag varken kan röra mig eller säga någonting. Sagt och gjort.

När jag öppnar ögonen igen ser jag en jävla bäbis stå och se allmänt psycho ut bredvid mig i sängen. Kort sagt, ett riktigt skräckfilmsscenario. Nu märker jag hur min lägenhetskompis svävar över golvet mot mig. Jag sluter ögonen igen.

Plötsligt skakar hela sängen, och jag märker att han ligger bredvid mig och snurrar runt som en horisontell kebabrulle. Jag får panik och försöker andas men får knappt någon luft. Kommer ihåg att jag lät som en gris när jag försökte få in syre i lungorna.

Vet inte hur länge det pågick, men på något sätt fick jag till slut liv i mig själv och kunde gå upp och dricka vatten. Hemskt!

Det här kanske är lösningen på något som jag oroat mig för, det är så att jag lider av ibs och har kroniska magsmärtor. När jag ärinne i en period av mycket värk, så kan jag precis innanjag ska somna börja skaka som en tok ochhjärtat skenar, men när jag lägger handen på mig själv så känner jag att jag inte skakar utan att det bara är i huvudet och detta försvinner så fort jag sätter mig upp. Kan det vara sömnparalys?

Under en sömnparalys kan du inte röra dig och det är din hjärna som spelar dig ett spratt då du är mellan vaket och sovande tillstånd...