Livet handlar om chips! (True story)

Jag känner mig fan nästan benägen att hålla med dig. Godis och sötsaker tröttnar man på i alla dess former men aldrig chips. Det är i sanning en jordens friterade gåva till mänskligheten. Tur också att vi bor i världens i särklass främsta chipsnation. Jag må vara hemmablind men rätt berest är jag ändå; amerikaner smaksätter sina med kycklingvingar, BBQ-sås och fet ost, engelsmännen med vinäger, asiater med sjögräs, fisk, hundavföring och fan vet vad men inget slår en påse svenskodlade lantchips med t.ex. dill och gräddfil. Och smakutbudet slår andra länder med hästlängder.

Det måste väl bero på att potatisen utgjort en så grundläggande del av vår svenskars kost i århundraden(tusenden?) att vi också i egenskap av Europas kanske mest välmående I-land efter andra världskriget var snabba på att ta till oss nya sätt att tillaga det? Pommes, rösti, kroketter, gratäng, bullar, mos, palt - vi käkar ju potatis i en miljon jävla former. Någon som kan bekräfta/dementera?

Kan du säga en?

Ja, mycket ost, barbeque, bacon, ribs och dylikt sunk. Manga av de svenska chipssmakerna(framst de mer inhemska och traditionella) tycks ju i nagon man syfta till att emulera smaker fran matratter med potatis, midsommarbord och dylikt, med allt vad det innebar av graddfil, dill, lok osv. Men nu borjar ju skrapmatsinfluenserna spilla over mer och mer i chipsutbudet(cheeseburgare, varma mackor, div. grillat, olika ostsorter osv osv).

Ursäkta men Sverige är underlägset USA när det kommer till Chips. Det enda som finns här är ju 75 olika varianter på Sourcream. Det finns lantchips där med, så kallade kettle cooked chips som är godare dessutom, speciellt såna med jalapeno smak. Det Sverige slår USA på fingrarna är OLW ostbågar, det finns inga godare ostsnacks i världen. Cheetos är helt OK men man blir helt orange om nävarna, jag skojar inte ät några nävar Cheetos och du måste tvätta händerna innan du tar i något annat.