2012-05-28, 19:41
#1
Kön: Kvinna
Drogformat: Spacecake
Mängd: Ingen aning
Jag och hundratals okända människor samlades i helgen i Värmlands skogar för att festa järnet till psytrance, jag som är väldigt ny inom den musikgenren var förväntansfull och glad. Innan har jag för det mesta fastnat för Hardstyle, och på de festerna brukar det bli att inta ett och annat inom den "mysiga världen". Denna gång sa jag till mig själv innan att jag inte skulle leta utan låta det komma till mig.
Settingen var inte den bästa, jag var delvis glad och energisk, lycklig av musiken och stämningen, människorna och naturen, men direkt efter att ha intagit kakan av cannabis ångrade jag mig. Började tänka; varför gjorde jag det här? Vad fan har jag fått i mig? Och tankarna löpte om varandra tills jag
bestämt sa åt mig själv att lugna ner mig och ta det som det kommer, tanken att inget alls skulle hände fanns och tanken över att få någon form av snetripp fanns också. Till slut fokuserade jag på mina nyfunna kompisar och hade det riktigt trevligt med mat och dryck.
Första reaktionen på att något verkligen skedde med mig var att det började flimra, ungefär som att Tv:n blir svartvit men på ett genomskinligt sätt. Jag tyckte detta var lite småcoolt och kollade extra noga omkring mig om det skulle bli mer eller mindre, denna effekt avtog inom några minuter tror jag och jag började bli riktigt glad.
Det var jag och två till som köpte och intog dessa spacecakes, varav en, kallar honom Hacker, började prata på ett riktigt roligt sätt. Han sa så fåniga saker, så alla, jag också, började asgarva. Spelade ingen roll vad han egentligen sa, allt var bara så roligt. Jag brukar vara en skrattfylld och glad person i nykta fall, men detta var definitivt av en högre nivå, jag var fnittrig som en 8-åring när hon får sin första cykel eller något sådant.. Skrattade åt allt, och allt var bara riktigt roligt.
Efter detta började det komma igång på riktigt, fick riktiga tankeloopar som gjorde att jag fastnade i en helt annan värld när jag blundade. Detta går omöjligen att beskriva bättre, tankegångarna gick så djupt inne i mig själv att jag fastnade där i flera minuter åt gången. När jag plötsligt öppnade ögonen var allt som vanligt, dock var jag riktigt dåsig och mitt huvud kändes tungt, men mina polare satt som förut framför mig och pratade på.
Det var när tankegångarna blev för djupa och för långa som jag började bli lite rädd, jag ville inte blunda för då trodde jag att jag skulle fastna i dessa tankeloopar och bli kvar där, därför ansträngde jag mig att hålla ögonen öppna och titta på de som satt där och naturen runt mig. Jag tyckte skymningen som hade fallit över skogen sken på ett starkare sätt än vanligt och att jag kunde se motiv komma mig närmre och närmre ifall jag koncentrerade mig på dem.
Det var en specifik sak som satt 8-10 meter bort från vår camping på en filt några hade hängt upp mellan två träd. Det var ett brunt motiv, såg ut som att någon hade blivit korsfäst och att huvudet hängde neråt. Om jag fokuserade riktigt hårt på just det motivet så kom det närmare mig. Det var ingen trevlig syn och därefter började min puls slå riktigt hårt och jag blev dessto räddare.
Min puls började slå så fort att jag trodde jag skulle dö, har aldrig känt något liknande någonsin förut. Den slog fortare än min maxpuls kändes det som och jag fick panik. Först sa jag till mina kompisar att min puls gick upp, de kände på den men tyckte att det inte var så farligt, men den fortsatte att stiga och jag blev mer och mer övertygad att jag skulle dö. Känslan av att pulsen slår så fort var som att hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig. Istället för att det slår -dunk.dunk.dunk-, så slog det dunkdunkdunkdunk, som att jag inte hade någon puls alls. Detta kände jag också när jag la handen på halsen, vilket var ännu läskigare.
Trippen kom i toppar, när jag hade nått toppen för första gången så spydde jag, då gick pulsen ner lite och jag blev lugnare. Sen var jag påväg upp åter igen men inte lika kraftigt, då spydde jag åter igen. Det kändes skönt att få ur sig maten, jag visste innerst inne att det inte skulle dämpa effekterna av trippen men mentalt var det skönt.
Efter andra gången så gick det neråt och jag kröp in i tältet och somnade. Dagen efter mådde jag precis som vanligt dock en erfarenhet rikare. Jag visste inte alls vad som fanns i kakan, hur mycket det var. Nu i efterhand tänker jag att kanske 1/3 ~ skulle vara nog för mig. Jag är rätt liten och späd av mig, dessutom är min tolerans mot cannabis inte speciellt hög eftersom jag aldrig har provat.
Tack till min tjejkompis som fanns där för mig, hon lugnade ner mig under hela "snetrippen" och sa att allt skulle ordna sig, dessutom låg hon hos mig i tältet hela natten. Så till slut slutade allt lyckligt.
Tack för mig =)
Drogformat: Spacecake
Mängd: Ingen aning
Jag och hundratals okända människor samlades i helgen i Värmlands skogar för att festa järnet till psytrance, jag som är väldigt ny inom den musikgenren var förväntansfull och glad. Innan har jag för det mesta fastnat för Hardstyle, och på de festerna brukar det bli att inta ett och annat inom den "mysiga världen". Denna gång sa jag till mig själv innan att jag inte skulle leta utan låta det komma till mig.
Settingen var inte den bästa, jag var delvis glad och energisk, lycklig av musiken och stämningen, människorna och naturen, men direkt efter att ha intagit kakan av cannabis ångrade jag mig. Började tänka; varför gjorde jag det här? Vad fan har jag fått i mig? Och tankarna löpte om varandra tills jag
bestämt sa åt mig själv att lugna ner mig och ta det som det kommer, tanken att inget alls skulle hände fanns och tanken över att få någon form av snetripp fanns också. Till slut fokuserade jag på mina nyfunna kompisar och hade det riktigt trevligt med mat och dryck.
Första reaktionen på att något verkligen skedde med mig var att det började flimra, ungefär som att Tv:n blir svartvit men på ett genomskinligt sätt. Jag tyckte detta var lite småcoolt och kollade extra noga omkring mig om det skulle bli mer eller mindre, denna effekt avtog inom några minuter tror jag och jag började bli riktigt glad.
Det var jag och två till som köpte och intog dessa spacecakes, varav en, kallar honom Hacker, började prata på ett riktigt roligt sätt. Han sa så fåniga saker, så alla, jag också, började asgarva. Spelade ingen roll vad han egentligen sa, allt var bara så roligt. Jag brukar vara en skrattfylld och glad person i nykta fall, men detta var definitivt av en högre nivå, jag var fnittrig som en 8-åring när hon får sin första cykel eller något sådant.. Skrattade åt allt, och allt var bara riktigt roligt.
Efter detta började det komma igång på riktigt, fick riktiga tankeloopar som gjorde att jag fastnade i en helt annan värld när jag blundade. Detta går omöjligen att beskriva bättre, tankegångarna gick så djupt inne i mig själv att jag fastnade där i flera minuter åt gången. När jag plötsligt öppnade ögonen var allt som vanligt, dock var jag riktigt dåsig och mitt huvud kändes tungt, men mina polare satt som förut framför mig och pratade på.
Det var när tankegångarna blev för djupa och för långa som jag började bli lite rädd, jag ville inte blunda för då trodde jag att jag skulle fastna i dessa tankeloopar och bli kvar där, därför ansträngde jag mig att hålla ögonen öppna och titta på de som satt där och naturen runt mig. Jag tyckte skymningen som hade fallit över skogen sken på ett starkare sätt än vanligt och att jag kunde se motiv komma mig närmre och närmre ifall jag koncentrerade mig på dem.
Det var en specifik sak som satt 8-10 meter bort från vår camping på en filt några hade hängt upp mellan två träd. Det var ett brunt motiv, såg ut som att någon hade blivit korsfäst och att huvudet hängde neråt. Om jag fokuserade riktigt hårt på just det motivet så kom det närmare mig. Det var ingen trevlig syn och därefter började min puls slå riktigt hårt och jag blev dessto räddare.
Min puls började slå så fort att jag trodde jag skulle dö, har aldrig känt något liknande någonsin förut. Den slog fortare än min maxpuls kändes det som och jag fick panik. Först sa jag till mina kompisar att min puls gick upp, de kände på den men tyckte att det inte var så farligt, men den fortsatte att stiga och jag blev mer och mer övertygad att jag skulle dö. Känslan av att pulsen slår så fort var som att hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig. Istället för att det slår -dunk.dunk.dunk-, så slog det dunkdunkdunkdunk, som att jag inte hade någon puls alls. Detta kände jag också när jag la handen på halsen, vilket var ännu läskigare.
Trippen kom i toppar, när jag hade nått toppen för första gången så spydde jag, då gick pulsen ner lite och jag blev lugnare. Sen var jag påväg upp åter igen men inte lika kraftigt, då spydde jag åter igen. Det kändes skönt att få ur sig maten, jag visste innerst inne att det inte skulle dämpa effekterna av trippen men mentalt var det skönt.
Efter andra gången så gick det neråt och jag kröp in i tältet och somnade. Dagen efter mådde jag precis som vanligt dock en erfarenhet rikare. Jag visste inte alls vad som fanns i kakan, hur mycket det var. Nu i efterhand tänker jag att kanske 1/3 ~ skulle vara nog för mig. Jag är rätt liten och späd av mig, dessutom är min tolerans mot cannabis inte speciellt hög eftersom jag aldrig har provat.
Tack till min tjejkompis som fanns där för mig, hon lugnade ner mig under hela "snetrippen" och sa att allt skulle ordna sig, dessutom låg hon hos mig i tältet hela natten. Så till slut slutade allt lyckligt.
Tack för mig =)
