Mirka Norrström från Familjen Annorlunda har 13 barn

Är tatueringar något som annars skulle hindra någon från att vara god mor? Eller far?

Iallafall. Som jag redan skrivit i mitt första inlägg så, det jag såg av dom på tv, gillade jag.
Jag tror dock inte att barnens psykologiska behov i form av all den närhet och att bli sedda av sina föräldrar blir mötta till den grad som är behövligt. Jag tror barnen ger varandra en del av den närheten, på gott och ont. Det positiva med många syskon är väl att man sällan eller aldrig är själv, det negativa är väl också samma sak. Samt att inte få kanske just den uppmärksamheten man kanske både vill ha och behöver som litet barn, men ffa i tonåren?

Det där osagda, kroppsspråk och små förändringar som märks under tid är nog lättare att missa i en familj där man faktiskt har 11 andra barn att ha koll på samtidigt.

Sist men inte minst, det här med att få vara ensam någon gång. Att få slippa ha småsyskon med eller i närheten hela tiden. Tror alla har behov någon gång att kunna gå undan och bara få vara lite.

Tydligen kommer nr 11 vara 13 månader när 12 föds.. Undrar hur dom kommer orka med det.
Sen tycker jag att äldsta ( Kevin?) inte ser speciellt glad ut i nått av avsnitten. Kanske inte har så mycke tid för honom?
Och sen vågar jag inte räkna på vad 12 ungar kostar i underhåll

Jag tror att du förväxlar omedelbar behovstillfredsställelse med att "tillgodose barnens psykiska behov"...Jag vill inte ens föreställa mig den mentala skada som barn utsattes för låt säga hundra år bakåt i tiden då familjer i den här storleksordningen var mycket vanligare.

Nej, det gör jag inte. Jag menar nämligen både och.

Nej, det vill inte jag heller...

Vilka behov är det som inte tillgodoses i stora familjer? Mår barn från stora familjer överlag sämre än barn i mindre familjer? Finns det belägg för detta? Tolka det inte som att jag är övertygad åt något håll, jag är bara intresserad. Jag har en känsla av att mycket av det som presenteras som vedertagen fakta i tråden egentligen härstammar mer från dagens individualism än forskning och studier, men jag är helt öppen för att motbevisas.

Orka att gnälla om hon har skaffat massa barn? Tycker det är bra med vita mammor som föder många vita barn så vi slipper flyga hit massa "pensionsräddare".





Har du någonsin tänkt att hon kanske anser tiden med barnen är faktiskt kvalitetstid? Alla tycker olika.

All cred till kvinnan.

Jag var ironisk vännen

Jag har min åsikt baserad på bla min egen situation.

Jag är inte anti henne eller hennes man (varför är det bara hon som diskuteras, han är väl lika med i detta han?), jag uttrycker bara mina tankar om vad jag tror. Fenomenet i sig alltså. Helt ärligt så vet ju varken jag eller du? (eller du kanske är nära vän till familjen?) speciellt mycket om hur det verkligen ser ut i hemmet och hur både barn och föräldrar mår. Det folk väljer att presentera är sällan hela sanningen. Jag dömer ingen, även om det kanske verkar så.

Skulle jag vilja diskutera det riktigt djupt skulle jag läsa på mer om både anknytningsteori, vad som händer i barns hjärnor deras första levnadstid och även barns psykologiska utveckling, inte bara dom första åren utan även tonåren. Då föräldrar är otroligt viktiga.

Det jag menar är att det är lättare att föda barn än att ta hand om dom. Så att tänka långsiktigt är nödvändigt.

Man ska ta och analysera beteendet hos de första barnen respektive de mellersta och de sista och se hur olika dom är i dessa kategorier

Finns ju skillnader med den som blev född först och den som är född sist med ensamhet och egen självtid och att föräldrarna ser och kanske förbiser div saker

Det är snarare så att efter 11 förlossningar så får hon knipa ihop benen för att inte ungen ska glida ut...

ursäkta bumpen, men var inne på Mirkas blogg nu och det verkar som att det inte blev någon 12:a.
iallafall inte denna gången.

http://blogg.loppi.se/elvabarnsmamman/