2012-06-05, 00:24
#1
En kväll på LSD
Droger har inte alltid fascinerat mig som de gör idag. För några år sedan trodde jag att alla droger fungerade som heroin. Att droger gjorde människor till maskiner som bara levde för sin drog. Idag vet jag bättre.
Allting började i åttan när det skulle komma en man till skolan och berätta om sitt liv med droger. Han pratade om sin uppväxt, att han hade haft mycket problem och att han i tidig ålder hade börjat dricka alkohol. Vi kan kalla honom för Martin. Hans far, som själv var alkoholist, brydde sig inte om sin son och lät honom falla för alkoholen. Martin kom snabbt i dåligt sällskap och fick vid 17 års ålder erbjudandet om att testa kokain. Martin hade tidigare bara använt alkohol, tobak och en del cannabis. Han kände att hans liv redan var så dåligt så han hade inget emot att få uppleva lite lycka. Han tackade ja till kokainet. Kokainet fick honom att känna sig fri, lycklig och värdefull. Men efter ett tag på kokain kom han i kontakt med heroinet. Efter två månader på heroin kom överdosen. Han fördes till sjukhus och gick därifrån med livet i behåll. Han bestämde sig för att ta itu med sina problem och gick till ett behandlingshem. Idag är han gift, har två döttrar och har varit ren i många år.
Den här historien fick mig att tänka till. Martin hade gjort ett bra intryck på mig och mina vänner och vi var säkra på att droger var livsfarligt. Men eftersom jag var en ung pojke så tyckte jag att livsfarliga saker var häftiga. Alltså började jag läsa lite i böcker om olika droger och lärde mig ännu mer om hur farliga de är. Mitt intresse avtog och jag läste inget om droger förens jag började närma mig 18 år. Nu var mitt intresse tillbaka och starkare än tidigare.
Efter att ha läst i flera månader om olika droger så bestämde jag mig för att prova lite olika saker. Jag provade cannabis, toppisar och till och med en tablett ecstasy. Till slut bestämde jag mig för att prova LSD.
Jag hade ingen brådska med att få tag på några lappar, men en dag så kom en kompis hem från stan och berättade att han hade fått tag på några lappar. Han frågade om jag ville trippa loss med honom och jag svarade ja, vilket jag inte ångrar.
Vi väntade några dagar tills nästa helg. Vi skulle inta LSD på fredags kvällen, ganska tidigt. Jag är ledig hela fredagen och min polare är på jobbet. Han kommer hem till mig runt 17:00 och vi går ut och äter varsin kebabtallrik. När vi kommer hem igen plockar han fram zip-påsen med 4 små lappar med fina färger på. Vi börjar med en lapp var. Lappen får ligga en stund under tungan och sedan sväljer vi den. Vi slår oss ner i min svarta skinnsoffa och sätter på lite skön musik, försöker tänka positiva tankar och förbreder oss på en åktur in i drömmarna.
Efter ett tag så hör jag plötsligt hur musiken upplevs på ett annat sätt än vad jag är van vid. Jag kan verkligen känna hur tonerna nuddar mina trummhinnor och jag kan se framför mig hur musiken ser ut. Alla färger börjar också klarna. Min röda lampa får en så röd färg som inte går att beskriva. Alla konturer förstärks som när man tar av sig ett par glasögon med helt fel skärpa för ens egna ögon. Världen rör sig sakta och harmoniskt i takt med musiken och jag känner att verkligheten är nära. Mönstret på tapeterna börjar vagga av och an och sakta flyta upp över det onaturligt vita taket. Min kompis går och sätter sig på golvet och ger en fluffig kudde en enorm kram. På något sätt påminner det om när bamse kramar om gamla farmor.
Efter en bra stund slår drogen fullt. Världen snurrat behagligt och allting ler mot mig. Jag hör röster viska i mina öron på ett språk som jag inte känner igen, men som jag förstår bättre än mitt modersmål. Jag tycker att dessa viskningar påminner lite om en eld som pyr, eller som en orm. Jag börjar bli rädd och ser mig omkring efter ormen. På golvet framför mig ligger min polare, som fortfarande kramar sin kudde. Han ålar sig precis som en orm, och när han vänder huvudet mot mig ser jag att han har fått huggtänder och fjäll över hela kroppen. Jag reser mig upp och flyger in på toaletten där jag låser dörren.
Minneslucka. Ibland blir man bara så förbannad när man får minnesluckor. När man minns lite svagt att man har gjort något men att man inte kommer ihåg vad.
Minnet är tillbaka igen, och nu har jag skärsår på mina händer och det rinner blod ur de minimaiska såren. För mig ser det ut som flera tusen liter blod som forsar ut ur min lilla kropp. Om jag stannar kvar i badrummet så kommer jag att drunkna i mitt eget blod. Alltså försöker jag ta mig ut. När jag tar tag i handtaget så bränner det till i hela kroppen. Handtaget har blivit en orm som precis har bitit mig i handen. Och den biter igen. Och igen. Paniken som drabbar mig är enorm och jag intalar mig själv att jag kommer att dö. Kaklet på golvet lyser mot mina ögon och bländar mig. Jag blundar, men ljuset tränger in genom mina öron istället. Helt plötsligt blir allting tyst. Badrummet tar formen av en hoppborg av vatten och jag flyter runt på golvet. Jag hör hur min kompis skrattar ute i hallen så jag reser mig och öppnar dörren utan problem. Han möter mig med ett stort leende och ger mig en kram. Sedan börjar han gråta. Han viskar till mig att jag är underbar och går och sätter sig på golvet i ett hörn. Själv upptäcker jag att rummet är fullt med såpbubblor (som förmodligen är någon slags blodtrycksfall i ögonen). Som ett litet barn skuttar jag runt och fångar såpbubblor.
Minneslucka igen. Typiskt. Jag förmodar att jag under såpbubbeljakten slog södner både det ena och det andra. Taklampan är trasig och TV:n har ramlat i golvet. Som tur var så fungerar den fortfarande sånär som en liten spricka i ett hörn.
Minnet är tillbaka. Jag ser och hör om vartannat. Jag ser hur ljuden från stereon kommer närmare och närmare och till slut lyckas jag fånga in ljudet och uppleva det. Ljuden är inte lägre ljud, utan som en magisk vind som blåser mig i huvudet och framkallar harmonier. Världen gungar i takt och jag undrar hur det kan komma sig att man inte spelar inte musik på det här sättet. Verklighetsuppfattningen är på topp. Allt jag ser är verkligt, och jag kan inte föreställa mig att det inte skulle vara det. Jag reser mig upp och skriker på detta magiska språk som bara jag förstår. Jag har inte längre någon koll på min kompis, men han mår bra.
Plötsligt får jag den fantastiska idén att måla allt jag ser med permanent marker på golvet. Jag ser spiraler som flyter omkring i luften. När jag målar dessa på golvet byter de färg och slingrar sig runt mina armar. Ormar igen. Men den här gången är det snälla ormar. De slingriga djuren blir mina vänner och jag gråter av lycka. Aldrig tidigare har jag haft så här bra vänner. Tyvärr inser jag snart att ormarna egentligen bara är svarta sträck på golvet som inte alls är mina vänner. Jag accepterar att ormarna aldrig har funnits och jag går och tittar på rummet som pulserar trevligt. Jag tänker inte utan bara samlar på mig alla underbara och förvrängda intryck som jag matas med hela tiden. Allting fortsätter att pulsera, men så mycket mer än så händer inte.
Det har nu gått några timmar och ruset börjar avta. Jag somnar nu på golvet under bordet i köket. Några drömmar minns jag inte överhuvudtaget. Jag kan heller inte minnas att jag sov, det kändes mest som att ligga på golvet och inte existera. Jag var inte medvetslös och jag sov inte, men jag var inte heller vaken. Jag minns heller inte att jag vaknade, helt plötsligt var jag bara där, helt vaken, med en klar känsla. Kanske är det minnet som spökar, men det kan jag inte säga. Det kommer fortsätta vara ett mysterium vad som hände med min "sömn" under bordet.
Händelsen inträffade för ungefär en vecka sedan. Det känns som att mitt rus skiljde sig lite från mängden, men allas rus är ju olika. Jag vill även påpeka att allt inte är 100 % korrekt eftersom jag inte var riktigt medveten om vad som hände.
Förmodligen kommer jag inte att använda LSD igen. Jag gjorde det mestadels för att det stod på min lista över saker jag ska göra innan jag dör. LSD var en häftig upplevelse, men jag tror att en gång räcker.
Skriv gärna vad ni tyckte om rapporten och skriv gärna vad jag kan förbättre till nästa rapport. Gillar ni mitt sätt att skriva på (skulle väldigt gärna vilja veta hur bra jag skriver)? Är det någon som har varit med om liknande sömnproblem så får ni gärna berätta lite kortfattat om dessa också.
Jag hoppas att jag har roat er med denna rapport!
Adoni
Droger har inte alltid fascinerat mig som de gör idag. För några år sedan trodde jag att alla droger fungerade som heroin. Att droger gjorde människor till maskiner som bara levde för sin drog. Idag vet jag bättre.
Allting började i åttan när det skulle komma en man till skolan och berätta om sitt liv med droger. Han pratade om sin uppväxt, att han hade haft mycket problem och att han i tidig ålder hade börjat dricka alkohol. Vi kan kalla honom för Martin. Hans far, som själv var alkoholist, brydde sig inte om sin son och lät honom falla för alkoholen. Martin kom snabbt i dåligt sällskap och fick vid 17 års ålder erbjudandet om att testa kokain. Martin hade tidigare bara använt alkohol, tobak och en del cannabis. Han kände att hans liv redan var så dåligt så han hade inget emot att få uppleva lite lycka. Han tackade ja till kokainet. Kokainet fick honom att känna sig fri, lycklig och värdefull. Men efter ett tag på kokain kom han i kontakt med heroinet. Efter två månader på heroin kom överdosen. Han fördes till sjukhus och gick därifrån med livet i behåll. Han bestämde sig för att ta itu med sina problem och gick till ett behandlingshem. Idag är han gift, har två döttrar och har varit ren i många år.
Den här historien fick mig att tänka till. Martin hade gjort ett bra intryck på mig och mina vänner och vi var säkra på att droger var livsfarligt. Men eftersom jag var en ung pojke så tyckte jag att livsfarliga saker var häftiga. Alltså började jag läsa lite i böcker om olika droger och lärde mig ännu mer om hur farliga de är. Mitt intresse avtog och jag läste inget om droger förens jag började närma mig 18 år. Nu var mitt intresse tillbaka och starkare än tidigare.
Efter att ha läst i flera månader om olika droger så bestämde jag mig för att prova lite olika saker. Jag provade cannabis, toppisar och till och med en tablett ecstasy. Till slut bestämde jag mig för att prova LSD.
Jag hade ingen brådska med att få tag på några lappar, men en dag så kom en kompis hem från stan och berättade att han hade fått tag på några lappar. Han frågade om jag ville trippa loss med honom och jag svarade ja, vilket jag inte ångrar.
Vi väntade några dagar tills nästa helg. Vi skulle inta LSD på fredags kvällen, ganska tidigt. Jag är ledig hela fredagen och min polare är på jobbet. Han kommer hem till mig runt 17:00 och vi går ut och äter varsin kebabtallrik. När vi kommer hem igen plockar han fram zip-påsen med 4 små lappar med fina färger på. Vi börjar med en lapp var. Lappen får ligga en stund under tungan och sedan sväljer vi den. Vi slår oss ner i min svarta skinnsoffa och sätter på lite skön musik, försöker tänka positiva tankar och förbreder oss på en åktur in i drömmarna.
Efter ett tag så hör jag plötsligt hur musiken upplevs på ett annat sätt än vad jag är van vid. Jag kan verkligen känna hur tonerna nuddar mina trummhinnor och jag kan se framför mig hur musiken ser ut. Alla färger börjar också klarna. Min röda lampa får en så röd färg som inte går att beskriva. Alla konturer förstärks som när man tar av sig ett par glasögon med helt fel skärpa för ens egna ögon. Världen rör sig sakta och harmoniskt i takt med musiken och jag känner att verkligheten är nära. Mönstret på tapeterna börjar vagga av och an och sakta flyta upp över det onaturligt vita taket. Min kompis går och sätter sig på golvet och ger en fluffig kudde en enorm kram. På något sätt påminner det om när bamse kramar om gamla farmor.
Efter en bra stund slår drogen fullt. Världen snurrat behagligt och allting ler mot mig. Jag hör röster viska i mina öron på ett språk som jag inte känner igen, men som jag förstår bättre än mitt modersmål. Jag tycker att dessa viskningar påminner lite om en eld som pyr, eller som en orm. Jag börjar bli rädd och ser mig omkring efter ormen. På golvet framför mig ligger min polare, som fortfarande kramar sin kudde. Han ålar sig precis som en orm, och när han vänder huvudet mot mig ser jag att han har fått huggtänder och fjäll över hela kroppen. Jag reser mig upp och flyger in på toaletten där jag låser dörren.
Minneslucka. Ibland blir man bara så förbannad när man får minnesluckor. När man minns lite svagt att man har gjort något men att man inte kommer ihåg vad.
Minnet är tillbaka igen, och nu har jag skärsår på mina händer och det rinner blod ur de minimaiska såren. För mig ser det ut som flera tusen liter blod som forsar ut ur min lilla kropp. Om jag stannar kvar i badrummet så kommer jag att drunkna i mitt eget blod. Alltså försöker jag ta mig ut. När jag tar tag i handtaget så bränner det till i hela kroppen. Handtaget har blivit en orm som precis har bitit mig i handen. Och den biter igen. Och igen. Paniken som drabbar mig är enorm och jag intalar mig själv att jag kommer att dö. Kaklet på golvet lyser mot mina ögon och bländar mig. Jag blundar, men ljuset tränger in genom mina öron istället. Helt plötsligt blir allting tyst. Badrummet tar formen av en hoppborg av vatten och jag flyter runt på golvet. Jag hör hur min kompis skrattar ute i hallen så jag reser mig och öppnar dörren utan problem. Han möter mig med ett stort leende och ger mig en kram. Sedan börjar han gråta. Han viskar till mig att jag är underbar och går och sätter sig på golvet i ett hörn. Själv upptäcker jag att rummet är fullt med såpbubblor (som förmodligen är någon slags blodtrycksfall i ögonen). Som ett litet barn skuttar jag runt och fångar såpbubblor.
Minneslucka igen. Typiskt. Jag förmodar att jag under såpbubbeljakten slog södner både det ena och det andra. Taklampan är trasig och TV:n har ramlat i golvet. Som tur var så fungerar den fortfarande sånär som en liten spricka i ett hörn.
Minnet är tillbaka. Jag ser och hör om vartannat. Jag ser hur ljuden från stereon kommer närmare och närmare och till slut lyckas jag fånga in ljudet och uppleva det. Ljuden är inte lägre ljud, utan som en magisk vind som blåser mig i huvudet och framkallar harmonier. Världen gungar i takt och jag undrar hur det kan komma sig att man inte spelar inte musik på det här sättet. Verklighetsuppfattningen är på topp. Allt jag ser är verkligt, och jag kan inte föreställa mig att det inte skulle vara det. Jag reser mig upp och skriker på detta magiska språk som bara jag förstår. Jag har inte längre någon koll på min kompis, men han mår bra.
Plötsligt får jag den fantastiska idén att måla allt jag ser med permanent marker på golvet. Jag ser spiraler som flyter omkring i luften. När jag målar dessa på golvet byter de färg och slingrar sig runt mina armar. Ormar igen. Men den här gången är det snälla ormar. De slingriga djuren blir mina vänner och jag gråter av lycka. Aldrig tidigare har jag haft så här bra vänner. Tyvärr inser jag snart att ormarna egentligen bara är svarta sträck på golvet som inte alls är mina vänner. Jag accepterar att ormarna aldrig har funnits och jag går och tittar på rummet som pulserar trevligt. Jag tänker inte utan bara samlar på mig alla underbara och förvrängda intryck som jag matas med hela tiden. Allting fortsätter att pulsera, men så mycket mer än så händer inte.
Det har nu gått några timmar och ruset börjar avta. Jag somnar nu på golvet under bordet i köket. Några drömmar minns jag inte överhuvudtaget. Jag kan heller inte minnas att jag sov, det kändes mest som att ligga på golvet och inte existera. Jag var inte medvetslös och jag sov inte, men jag var inte heller vaken. Jag minns heller inte att jag vaknade, helt plötsligt var jag bara där, helt vaken, med en klar känsla. Kanske är det minnet som spökar, men det kan jag inte säga. Det kommer fortsätta vara ett mysterium vad som hände med min "sömn" under bordet.
Händelsen inträffade för ungefär en vecka sedan. Det känns som att mitt rus skiljde sig lite från mängden, men allas rus är ju olika. Jag vill även påpeka att allt inte är 100 % korrekt eftersom jag inte var riktigt medveten om vad som hände.
Förmodligen kommer jag inte att använda LSD igen. Jag gjorde det mestadels för att det stod på min lista över saker jag ska göra innan jag dör. LSD var en häftig upplevelse, men jag tror att en gång räcker.
Skriv gärna vad ni tyckte om rapporten och skriv gärna vad jag kan förbättre till nästa rapport. Gillar ni mitt sätt att skriva på (skulle väldigt gärna vilja veta hur bra jag skriver)? Är det någon som har varit med om liknande sömnproblem så får ni gärna berätta lite kortfattat om dessa också.
Jag hoppas att jag har roat er med denna rapport!
Adoni