Tråden om Christer Pettersson

CP är mest känd som polisens syndabock, och det är lite synd att hans ytterst komplexa psyke hamnar i bakgrunden. För att vara A-lagare, är CP ovanligt intressant.

Han var uppenbarligen intelligent, växte upp i ett ordnat hem, hade flera talanger, gick på teaterskola och briljerade också i lumpen, men verkar ha varit extremt impulsiv, och samtidigt var han något av en grubblare, men i vissa lägen var han livsfarlig, vilket han också visste om, och med åren verkar han ha lärt sig att förutse när han skulle undvika folk, för att inte skada någon.

En av hans polare har beskrivit honom som sinnesförvirrad, och CP vårdades ju också inom rättspsykiatrin, efter ett helt galet mord.

Vad tror ni, hade han ADHD, hade han en hjärnskada, var han schizoaffektiv, hur stod det till rent kliniskt?

Nu tror jag inte på CP, men om man får tro Hinsehäxan har han den unika fördelen att han är ensam i utredningen om att ha rimliga skäl att uppehålla sig vid Dekorima. Hon menar ju att det var där han brukade göra knarkaffärer. Då slipper han hela hinderbanan från Grand till Dekorima – en bana som blir särskilt långsökt om man tror att Tensonmannen är Björkman.

Bara att passera hindret Najic blir knivigt. Mannen som Najic ser gå bakom makarna Palme har påfallande få likheter med mannen Mårten såg. Najic är till exempel helt säker på att mannen var barhuvad och saknade glasögon. Ingen bra start för den glasögonprydde Grand-kufen med iögonfallande huvudbonad. Färgen på ytterplagget är givetvis helt annorlunda, och det sportiga friluftsplagget har plötsligt förvandlats till rock. Och före dess menar Pia Engström att ingen följde efter från bokhandeln.

Man kan också påminna om att Najics efterföljande man hade alla möjligheter att ta väster på Adolf Fredriks Kyrkogata och försvinna ur utredningen för alltid. Då hade han troligen ingen aning om att han ens figurerade i den.

Tror man att Tensonmannen är Björkman blir nästa stora problem att Najic specifikt såg att den efterföljande mannen inte fortsatte på den västra trottoaren. Hur kom han då till Dekorima? Det här blir förstås ett stort problem för till exempel CA.

Förklaringsmodellen som brukar kastas fram skulle jag lite skämtsamt vilja döpa till ”Spöket på Sveavägen”. Precis alla ska ha missat den långe och kraftige CA när han älgade fram längs västra trottoaren, bröt sig loss från lämmeltåget och sneddade över hela Sveavägen i riktning mot mordplatsen strax före skotten. Ingen bil och ingen fotgängare ansåg tydligen att det var värt att rapportera. Vi talar om dussintals möjliga vittnen.

Att valet av lösning på mordgåtan måste stå mellan en konspiration och en efterföljande ensam gärningsman är en falsk dikotomi. Den ensamma gärningsmannen kan ha stått och väntat vid Dekorima i flera minuter om han hade en annan anledning att göra det.

Lisbeths utpekande saknar bevisvärde. Men om man får tro Hinsehäxan har Christer Pettersson en unik fördel i förloppsanalysen som ensam gärningsman.

https://shows.acast.com/palmemordet/...d-david-luning

Mannen i podden har kommit ut med boken han sa han skulle skriva. Där står att Christer Pettersson blev mördad för han visste vem mördaren var. Jag har ju med tänkt att det var så för CP o Svartenbrandt umgicks o det är Svarten som är Palmes mördare.
I boken står med att CP var i närheten av Dekorima o såg Svarten gå bakom paret Palme. Då stack CP iväg.

CP ramlade och slog i huvudet? Han var rätt sliten de sista åren. Råkade träffa honom på ett pendeltåg samma år. Han hade en aura som en ringvålnad i Fylke.

Men CP hade knappast keps och handledsväska.

Ej heller sprang han framåtlutat ..

Gick väl till något liknande att ett bryskt omhändertagande av polis inne på Systembolaget i Sollentuna ändade med skadad arm på akuten, varifrån han efter nödvändigaste omplåstring förvisades till Beroendeakuten som han lämnade nästa morgon, fick ett svårt epilepsianfall utanför, slog i huvudet och avled av allmän organsvikt på neurokirurgen på Karolinska.

Jag misstänker att CP kan vara den kanske mest sannolika GM-kandidaten, men har till skillnad från gällande ett par andra gubbar inga starka uppfattningar om uppslaget.

Framstår dock inte som särskilt tänkbart att han ska ha stått och hängt i sin favorithörna bärande en skarpladdad revolver för att ta rygg på den statsminister som plötsligt råkar passera och skjuta efter ett par steg. Utan man får nog tänka sig något åt Grandman-hållet isf. Hämta vapen.

Ett stort "problem" som nämnts nyligen här är att LJ, som liksom CP bodde i Sollentuna och hade sett den i området påtaglige figuren CP femtio gånger innan mordet, inte reagerar för honom.

Ett annat är hur pass redig han var vid tillfället. Nu kräver i och för sig inte mordet särskilt mycket av GM, men det är ingen total stolle som skrider till verket.

Christer kan ha följt efter från Grand som osynligt spöke (om man får tro Granskningskommissionens slutsats att Tensonmannen är Björkman). Han kan också ha stått vid sin favorithörna och fått ett infall när Palme passerat. Finns ingen anledning att utesluta något av alternativen eller se det som försvinnande osannolikt.

Om det är någon i utredningen som har tillräckligt låg impulskontroll för att kunna agera så borde det vara CP. Och något särskilt motiv behöver knappast sökas i en gärningsman av den typen. Det kan vara outgrundligt för omvärlden.

Och vi vet att Christer hade för vana att gå runt beväpnad – fast med stickvapen. Det största problemet blir i så fall att hitta ett rimligt skäl för honom att byta stickvapnet mot en revolver till vardags.

Samtidigt ska Sigge Cedergren på sin dödsbädd ha erkänt att han lånade ut en revolver av rätt typ en kort tid före mordet. Möjligen betraktade CP det helt enkelt som en uppgradering av sin vanliga beväpning. Ett hölster ska ha försvunnit från Sigges bostad under samma tid. Med ett hölster blir det inte särskilt betungande att gå runt beväpnad med skjutvapen.

Har hört nåt liknande angående det som ledde fram till frångället. Gick nåt rykte om att han ville prata med en av OP:s söner på dödsbädden ...

Jag tror i så fall att han ville berätta att det INTE var han. Däremot var han skicklig på att slå mynt av sin "berömmelse". Satt en meter ifrån honom en gång.

Det var som att stå öga mot öga med Häxmästaren av Angmar. Till och med Gimli skulle skita på sig.

Var han ens högerhänt, förresten?

Det förvånar mig att du bedömer honom som en stark kandidat. Varför skulle CP ens mörda OP? Drevs inte CP av motivationen att skaffa nästa fix? Detta skulle inte ha hjälpts av att "släcka" statsministern.

Han passar heller inte in på signalementet.

Och som du är inne på .... CP hade ett så speciellt sätt att röra sig på att LJ skulle ha känt igen honom.

Var det becknarväskan han drog I på åsen? 😀

Va?
Ja, varför ramlade han är väl frågan? Knuffade ngn honom. Det var ju konstigheter runt det.

Han framlevde, har jag för mig, sin sista tid i respirator på neurokirurgiska intensivvårdsavdelningen. Jag gissar att han var djupt medvetslös hela tiden och att njurar/hjärta inte pallade till slut. Men vad vet jag. En annan gissning är att de svåra kramperna utlöstes av plötslig alkoholabstinens efter en tids hårt drickande och av att han inte fullföljde medicineringen på Beroendeakuten.

CP var svårt nyckfull, oberäknelig, störd, våldsbenägen och impulsiv. Att han av någon anledning skulle kunnat få för sig att skjuta statsministern om möjligheten plötsligt uppstod tvekar jag inte över en sekund. Men, ja, finns ju annat som inte är lika självklart gällande honom som GM.

Gubben på åsen torde inte varit CP om han nu var GM?

Även jag kan stoltsera med att ha sett CP ute i det fria. Kommer från samma del av stan (LJ arbetade i skolbiblioteket) och efter att han som rikskändis släppts 1989, CP alltså, hände det att man såg honom ute. Minns ett tillfälle då vi stod några typ 13-åringar och väntade på bussen i Sollentuna C och CP kom gående. Han gjorde verkligen ett skräckinjagande intryck och vi kunde väl inte låta bli att glo och fnissa nervöst varpå han gjorde ett litet utfall och morrade till när han passerade. Nåt kul ska man väl ha på väg till bänken.

Edit:

Kollade nu lite snabbt. Han fördes från Beroendeakuten på S:t Göran till akuten på samma sjukhus efter epilepsianfallet. Han var medvetandesänkt och hade fortsatta kramper. Man noterade skadan i huvudet, röntgade honom och konstaterade allvarliga blödningar. Han fördes med ambulans till Karolinska för operation och var medvetslös vid ankomsten. Efter ingreppet lades han i respirator där han låg i två veckor och vaknade aldrig igen utan var medvetslös hela tiden. Det är tidningsuppgifter.

Det man i efterhand ska utreda är om han skadat huvudet redan vid polisingripandet i Sollentuna C. Har för mig att det även var tal om att han slagit i huvudet vid något annat moment i hanteringen.

Förmodligen inte tal om några MOP:ska "konstigheter" i detta fall.

Håller med om att är det någon som kan ha agerat på tämligen omedelbar impuls så är det CP. Skulle man författa en profil i syfte att beskriva en GM som gick beväpnad på stan och på impuls skjuter en passerande statsminister, så torde resultatet bli en CP-typ.

Oavsett det, så är det svårt att föreställa sig att han står i sin hörna och trycker när makarna plötsligt dyker upp runt hörnet varpå han sekundsnabbt plockar upp sin Magnumrevolver, tar ett par kontrollerade steg, skjuter och avlägsnar sig förhållandevis effektivt. Hade impulsen varit så pass omedelbar, så menar jag att den torde ha föregåtts av något. CP som ska säga några sanningens ord eller liknande. Gapat och härjat.

För mig räcker det att han befinner sig i området. Jag har aldrig pusslat med rörelser på Sveavägen. Men om det är så att en förföljande Grandman på Sveavägen är en rörelse det inte finns utrymme för, så blir man ofrånkomligen tvungen att tänka sig det omedelbara impulsdådet. Det av skälet att det enda alternativet till det i sådana fall blir kvalificerad och koordinerad insats med kapacitet till kartläggning, övervakning och samband. Och en sådan är ej förenlig med genomförandet, val av plats och övriga omständigheter.

Det blir lite att hur man än vänder sig så blir det problem, men någon sköt ju trots allt statsministern.

Angående vapen. Han verkar inte haft någon vana eller intresse av att gå runt med skjutvapen och innehade inte heller något sådant, såvitt känt. Att han känt till något sätt på vilket han snabbt kunde få tillgång till en revolver i mordplatsens närområde framstår enligt mig som mer tänkbart.

Wow! En uppväxt pepprad av MOP-kändisar i guldklass!

Inte undra på att du blev ett ess på området.

Såvitt jag har hört plockade polisen upp honom efter ett fall där han slagit i huvudet. Ok. Men då var ryktet om en "bekännelse på dödsbädden" definitivt något påhittat ...

Mötte honom en ganska kort tid innan han gick bort. Han var då svårt marinerad i sitt eget förfall. Ögonen var som små svarta brunnar, där de kvävda ångestropen från instängda gastar och demoner kunde anas. Omgivningen tystnade helt, och alla tittade med ett öga över axeln ...

Skulle någon våga peta på honom och ställa frågan. Jag kanske. Men innan jag fattade mod syntes han klampa bort i fjärran med sin imponerande ryggtavla

Beträffande vapen. Vi vet att Christer hade för vana att gå runt beväpnad. Bara där har han förstås en enorm fördel som kandidat för ett spontant impulsdåd. Men det är riktigt att inget noterat någon vana att gå runt med just skjutvapen.

Men om man ponerar att Cedergrens dödsbäddsbekännelse stämmer och att CP av förklarliga skäl aldrig handskades med skjutvapen igen efter den 28 februari 1986 blir det bara ett kort tidsfönster för omvärlden att ens hinna uppfatta att han var med vapen i början av 1986.

Jag menar att det finns en rimlig möjlighet att CP sett revolvern som en naturlig uppgradering av sin vanliga beväpning och brukade gå runt med den i början av 1986, för att sedan aldrig mer befatta sig med vapnet. Vilket omvärlden aldrig hann uppfatta.

Om det skulle vara så ställer jag mig tveksam till att avfärda ett impulsmord baserat på kanske litet förutfattade meningar om hur han borde ha betett sig i mötesögonblicket. Det finns tillräckligt många vittnen som säger att GM dröjde sig kvar efter skotten för att man ska kunna se det som fullt möjligt. Och CP hade förstås erfarenhet av att fly in i just den gränden efter tidigare våldsdåd. Det kan ha suttit i ryggmärgen.




Hjärnskadan ska han ha fått när han knockats av en skolkamrat som 15-åring.

Så här skriver Lennart Håård om tiden efter hjärnskadan:

Han blev kriminell, stal, hade behov av narkotika, drack sprit och tog till våld för att skada.
– Christer behöver psykiatrisk vård, sade hans pappa, som den 8 april 1967 åkte akut med sin son till psykmottagningen på Karolinska sjukhuset.
Christer Pettersson var då 20 år.
Vårdbehov intygas av flera läkare och en av dem skriver bland annat i en personutredning:
”Christers nervositet synes ha förvärrats efter denna händelse. ”
En annan skriver:
”Tidig hjärnskada med kvarstående neurotisering och benägenhet för aggressionsuppladdning. ”
Jag har själv pratat med professor Lars Lidberg, numera avliden, om Christers hjärnskada.
Professor Lidberg menade att hjärnan har en spärr, vi kan likna den med en tröskel, som hindrar ett högre tryck i hjärnan och impulser till våldsamhet.
– Christers tröskel slogs sönder, sade Lidberg.
Det betyder att trycket i hjärnan ökar snabbt som blixten och impulser styr våldshandlingar.

Jag har själv upplevt den reaktionen hos Christer.
Den gången satt vi vid ett litet bord i Solna affärscentrum och jag hade förberett en intervju.
– Jag har en jobbig fråga, mycket jobbig, sa jag.
– Ja, schut … schuut.
– Den är tuff och jag vill att du får den om tre minuter, fortsatte jag.
Efter några minuters tystnad ställde jag frågan.

”Christer, om jag säger att jag vet att du fick
revolvern av Sigge Cedergren, vad säger du då?”

I samma ögonblick böjde sig Christer fram mot mig, grep tag i bordskanten och jag bara väntade på att han skulle tippa bordet över mig.
Christer Petterssons ögon var svarta.
Efter en stund sjönk han tillbaka på stolen.
Efter det har jag aldrig mer försatt mig i det läget när jag träffat Christer.