Jag ville följa upp på det här efter att ha läst Proletärens "vitbok" om Palmemordet och polisspåret, utgiven 1989. Då ville jag först och främst än en gång tacka dig, Thurizas-09, för länken till pdf:en som ligger ute på Kommunisternas webbsajt. Noga räknat är det väl också de som en gång publicerade vitboken, fast på den tiden hette partiet KPML(r). Materialet i den är dock taget från artiklar som publicerats i KPML(r):s husorgan Proletären under 1987-89. Vitboken gavs ut inför förtalsrättegången och innehåller även en "slutplädering" från Proletärens chefredaktör Roger Gross, som då stod åtalad.
Jag måste säga att vitboken är synnerligen läsvärd, även om man får göra ordentliga justeringar för propagandaelementet i den. Många av uppgifterna som framkommer i boken är visserligen högintressanta men visar sig också alltsomoftast vara oriktiga eller missvisande på det ena eller andra sättet. Det tycker jag att man får ha ordentligt överseende med, i och med att så lite utredningsmaterial fanns tillgängligt för allmänheten på den tiden. Samma problem finns ju även med de program som Borgnäs och kompani gjorde för statsradions räkning (Kanalen) och sedan även för statstelevisionen under de här tidiga åren. Det fanns i alla fall en entusiasm och en upprördhet över statsministermordet som blåser liv i skriverierna, och engagemanget smittar av sig när man läser.
För egen del tittar jag ju på hela saken genom backspegeln 40 år i efterhand, och med betydligt större tillgång till material att arbeta med. Ändå har vi ju långtifrån full överblick idag heller. Det projekt jag satt mig för med Palmemordet är att utföra en slags postmortem på hela eländet, och då arbetar man kanske mer på revisorns vis än på privatspanarens. Samtidigt hyser jag väl en slags hatkärlek till privatspanarna, på samma sätt som jag hyser en hatkärlek till offret självt, alltså Olof Palme. Jag har svårt att se allt i svartvitt utan försöker hitta nyanser och gråskalor där de står att finna.
Och även om man försöker tygla adrenalinet så är det så pass mycket som är så pass upprörande om Palmemordet, att man ibland knyter näven i fickan och rentav undslipper sig någon köttig kommentar om hur illa det står till. Revisorsmentaliteten blir med nödvändighet blandad med den heligt förbannade medborgarens, som sett hur landet fortsatt glida oss ur händerna i Palmemordets efterföljd. Lite skämtsamt skulle man kunna säga, att jag sällar mig till revisionsbyråernas revolutionära gren, som vi kan kalla för
KPMG(r).
Med det sagt var det två intervjuer i materialet som framför allt väckte intresse. Den ena var med fotografen Ulf Karlsson (direktlänk nedan), och som befäster vad jag tidigare sagt om hans göranden och låtanden i den stora tråden. Jag ska inte älta det här, utan det kan vi ta senare i huvudtråden ifall det finns intresse av att diskutera detaljerna. I alla fall är det här som Karlsson nämner att han sett ambulanserna köra iväg samtidigt som han själv kom till mordplatsen, vilket är den referens jag hade efterfrågat men aldrig fick svar på.
https://www.kommunisterna.org/bilder...et.pdf#page=25
Den andra intervjun, som lär vara av betydande intresse för den här tråden, är den med Stig Engström (direktlänk nedan). Här måste jag säga att jag satt med höjda ögonbryn mest hela tiden, för Engström tar ut svängarna så det räcker. Om något är den här faktiskt värre än den senare intervjun i Skydd & Säkerhet, och den får en att tänka att han måste ha haft både en och två skruvar lösa. Om han verkligen hade det förblir dock en öppen fråga, för det kan ju också vara så att han ägnar sig åt provokativ desinformation för någon organisations räkning.
https://www.kommunisterna.org/bilder...et.pdf#page=18
Engströms nedlåtande uttalanden om Anna Hage och Gösta Söderström är inte bara oklädsamma utan överdrivna till osanning. Att han sätter sig själv i händelsernas centrum är inget nytt, men här blir det ju smått komiskt när han beskriver hur han likt hunden Trofast suttit på huk invid den fallne statsledaren ända tills polisen kom – vilket i Proletärens knasiga tideräkning tar 7-8 minuter efter skotten. En annan liten detalj som framkommer är att Engström säger sig ha rundat byggbarackerna när han varit iväg på sin lilla språngmarsch in i gränden, så att han alltså kommer tillbaka till mordplatsen via södra sidan.
Jag ska inte ge mig in på några detaljerade resonemang om det här materialet, som alltså var nytt för min del, men tänker mig att det finns andra i tråden som gärna vill sätta tänderna i det och vända och vrida på bisatserna. För mig framstår Engström som en knäppgök, men samtidigt tvivlar jag på att han verkligen var så knäpp som han verkar. Ett problem med materialet är att intervjuerna inte är redovisade ordagrant med talstreck utan det vi får i vitboken är sammanfattningar som gjorts av Proletärens knäppgökar. Det blir så att säga en skön blandning av hälften högerknäppgök och hälften vänsterknäppgök, som jag misstänker ligger bakom det helknäppa intrycket som intervjun ger.
Vitboken är i alla fall rekommenderad läsning, och jag skulle nog gärna vilja lägga ut om lite andra iakttagelser som görs i den, särskilt då om underrättelsetjänsternas roll i sammanhanget. Det hör emellertid inte till den här tråden utan det får vi ta i huvudtråden i så fall, och dessutom får vi återkomma till det längre fram enär min skrivarånga nu börjar sina för helgen. Än en gång tack till Thurizas-09, och ett senkommet tack till alla de här envetna kommunisterna som begått vitboken!
Citat:
Ursprungligen postat av
Thurizas-09
Torde gå att ladda ner som pdf på följande länk:
https://www.kommunisterna.org/bilder...olissparet.pdf
Klassiskt polisspår mestadels. Minell letar väl fortfarande efter Djurfeldts sambandsutrustning som var i folkan. Här får de bemöta Minell, kanske skåpmat men ändå:
https://m.youtube.com/watch?v=525XSRTntKU
Synd att aldrig Engström hamnade i en studio på samma vis, hade varit ytterst intressant. Nu finns knappt något mer än brevväxlingen med Anér, som tyvärr gjorde Engström så sur att han aldrig färdigställde sin egen skrift om mordet.