Citat:
Ursprungligen postat av
Blocktober
Som redan har ppekats till leda av mnga deltagare i trden, s r livets meningslshet vldigt ltt att bevisa. Det Schopenhauer skrev redan 1851 i Parerga und Paralipomena r tidlst.
Slunda: ven om man har god hlsa, s upptas ens liv antingen av att gra saker fr att livet ska fortstta att upprtthllas, d.v.s. tjna pengar, ta, sova, skydda sig mot elementen; eller, nr man inte behver gra detta, av coping, d.v.s. att sysselstta sig med ngot som distraherar frn det faktum att det nakna livet inte har ngot inre vrde: hobbies, restaurang- och krogbesk, resor till frmmande platser, prata strunt osv.
ven om man har en slackerpersonlighet - jag har det sjlv till stor del - s blir man vid lngre perioder av overksamhet rastls. Dessutom frfaller kroppen och sinnet, om de inte hlls vid ett minimum av rrelse och intellektuell verksamhet.
"Den frsta uppgiften r allts att vinna ngot och den andra att, sedan detta r vunnet, gra detsamma ofrnimbart - eljest blir det en brda." Parerga und Paralipomena 146, 1929 rs svenska utgva.
Detta gr aldrig att komma ifrn. P grund av entropin och homeostasen, som reglerar alla levande kroppar, s r det en naturlag att det bara kan vara p det hr sttet. Ingen teknisk utveckling, hur avancerad den ngonsin blir, kan ngonsin avhjlpa detta!
Tror inte ens den gode Arthur skulle skriva under p att livets mening r ltt att hitta och beskriva.
Du tycks ha hitta din sanning hos Schopenhaur, gott s. Men han var varken den frsta eller sista filosofen. Filosofi r ju ett stt att resonera om de stora frgorna, nr dessa blir absoluta sanningar s vergr filosofin till vetenskap.
Det r ocks talande att du inte nmner konsten och naturen i texten ovan. Inte heller s nmner du medmnskliga kontakter, eller mnniskans nyfikenhet och vilja att frska frst oss sjlva och vrlden vi lever i. Mnga filosofer har hittat sitt syfte i den uppgiften (jmf Platon tex).
Det du har hittat r din sanning och det str dig fritt att argumentera om varfr du anser den vara riktig.
Men frsk inte klistra p oss andra din vrldsskdning som om den vore en absolut och slutgiltig sanning, sdana resonemang hr hemma inom religionen inte innom filosofin eller vetenskapen.
Att vga vara sann r viktigt inte minst nr man diskuterar dessa frgor, har du vgat frga dig sjlv varfr det r s viktigt fr dig att klista p andra din vrldsskdning?
Kan det vara fr att du inom dig vet att det inte r en sanning utan att det r ett val du gjort och att ditt liv kunde gestaltat sig helt annorlunda om du valt annorlunda?
Eller om du skulle vlja en annan vg nu?
Det r en tung brda att ta ansvar fr sitt eget liv och de misstag man gjort.