Antinatalism

Känner du till Carlo M. Cipolla?
Dina resonemang uppfyller ett flertal av hans kriterier för dumhet.

Några exempel är hur du här underskattar de som inte håller med dig och dina meningsfränder.

Ett annat att filosofien inte löser några som helst problem för utövaren och dessutom riskerar att skada de som luras in i ideologin.
Faktum är ju att många vill utplåna allt liv så om man värdesätter livet hos människor eller i naturen så är ideologin skadlig.

Det finns många blindtarmar i mänsklighetens historia, detta är ytterligare en.

Ingmar Bergman kanske har minnen från när han var ett år gammal, men det var ju inte minnen av att ha filosofiska frågor om guds tystnad eller liknande. Då Bergman är ett verkligt geni behöver han inte omkonstruera hela sin barndom kring att vara ett speciellt underbarn.

Så det är klart att luffaren i videon kan ha minnen av när han var ett år gammal, men det jag säger definitivt inte är möjligt är att han var inbiten pessimist som självständigt från Schopenhauer kom till samma slutsatser redan vid ett års ålder.

Sedan fantiserar nu du hur tabu det är att vara antinatalist eller pessimist. Ingen förlorar jobbet pga sådana ideer, det är inte som om man kommer ut som nazist eller liknande. Så länge man inte skriker och gormar åt människor likt youtubeluffaren så förlorar man inte jobbet på att komma ut med att man inte tycker att barn ska komma till världen.

Jag underskattar ingen. Snarare överskattade jag människor när jag var ung och naiv. Jag kunde helt enkelt inte inse vilka fän de flesta s.k. medmänniskor var.

Den enda lösning som finns för att göra slut på lidandet är att göra slut på allt medvetet liv. Det är trist men sanningen. Men jag led aldrig under de 13,8 miljarder år som jag inte fanns.

Nej inte om man väger det lidande som skulle orsakas av en fet komet mot det lidande som skulle vara fallet om livet fick fortsätta i flera miljoner år till.

Men det hela är hursom rent hypotetiskt eftersom inget finns realistiskt som skulle göra slut på allt liv inom en överskådlig framtid. Och antinatalism kommer såklart aldrig åtstadkomma mer än en marginell effekt. Så filosofin är ju mer ett statement än något som blir realistiskt i praktiken.

Så psykedeliska droger leder till en objektiv vinkel på verkligheten? Menar du att det inte finns tvivel om en andlig dimension då? Låt oss anta att så är fallet, rättfärdigar det samtidigt allt lidande i tillvaron enligt dig?

Nej, jag skulle inte påstå att det leder till en objektiv vinkel, men däremot kan det vända upp och ner på default mode så att man ser sanningar som hjärnan annars gör allt för att dölja från ditt medvetna jag.

Ifall något rättfärdigar allt lidande i universum kan jag inte svara på, ingen kan det riktigt. Det är svårt nog att försöka rättfärdiga ens eget lidande beroende på vilket moment i livet man befinner sig i.

Finns människor som genomlevt tortyr och tragedier bortom vad vi kan föreställa oss som ändå älskar livet medan andra ser livet som miserabelt trots att de knappt upplevt riktiga hemskheter.

Okej, var mest nyfiken eftersom jag hittills inte prövat själv. Många är ju trots allt övertygade om att det är något bortom hjärnan som du säger.

Jo det har du helt rätt i, det finns många faktorer som spelar in när det kommer till livssyn.

Jag har tagit både LSD och psykedeliska svampar och rökt och ätit hasch. Blev bara snurrig i skallen. "Andlighet" är ett bedrägeri det med.

Okej, ja många har även den erfarenheten. Men vi skall nog vara försiktiga med att generalisera. Alla får inte samma upplevelser beroende av en mängd faktorer. Jag har inte din övertygelse vad gäller medvetandet som du vet, även om jag lutar åt ditt håll.

Jo, jag vet att du - till skillnad från nörden et al - är en ärlig man.

Ja intellektuell ohederlighet och alla sorters förställning och brist på äkthet är något jag allmänt tycker illa om, jag ser det som en klar karaktärssvaghet. Man söker ofta dölja en osäkerhet med en falsk fasad, ofta för att bli populär och tror att man är en vinnare, när man i själva verket bara våldtagit sig själv.

Självklart, eftersom kvinnor i allmänhet ser till annat än bildskönhet. Ett enkelt exempel på det är killar som varit riktigt snygga men ändå incels. Ett annat exempel är undertecknad som mer eller mindre alltid sett förjävlig ut pga olika och otaliga skavanker men ändå aldrig haft problem med att attrahera kvinnor och inte sällan riktigt snygga. Mirakulöst nog även fått en del komplimanger för utseendet. För mig är det lite som att leva i ett alternativt universum, helt obegripligt. Särskilt som jag har sådan utseendedefekter som folk i allmänhet tycker är oattraktivt. Men det verkar på något synnerligen oförklarligt vis inte spela någon roll i mitt fall. Jag är totalt oförstående men ändå såklart tacksam för detta faktum. Ändå har jag trots detta blivit så äcklad av mig själv att jag inte längre vill träffa kvinnor (oavsett vad dom anser), på senare tid då några nya missbildningar tillkommit. Ja kvinnor kommer jag aldrig begripa mig på i detta sammanhang. Detta borde inte ha hänt mig med tanke på mina förutsättningar. Så, för omväxlingsskull något positivt att säga om livet från mitt håll.