Första gången Amfetamin (början)

Kolla ts posthistorik,det verkar inte ha gått något vidare bra.
Hon har tillsynes levlat upp till heroin.

I mitt vakna tillstånd tänkte jag inte på att kolla historiken. Vilket är helt jävla efterblivet.

Först går det upp sen går det ner den går det runt en liten stund… försöker att ge det drogfria livet en ärlig chans. Senaste tiden har varit mkt in och ut på behandling. Påbörjade studier, olika försök till att komma igång med någon vettig sysselsättning, prövat att gå i terapi. Funkar lite halvt i perioder. Min ångestproblematik ställer till det för mig. Ingenting fungerar riktigt. Livet känns tomt och meningslöst utan drogerna. Tar ett återfall. Mår inte bra på drogerna heller längre. In på behandling igen. Försöker bygga upp något. Känner att jag inte kommer någonstans utan bara står och stampar. Ger upp. Försöker igen… osv typ så har mitt liv sett ut senaste tiden nu.

En sak slår mig. Att känna en inre tomhet och självhat är långt från ADD. Social fobi tillkommer pga självhatet, detta är en personlighetsstörning. Säg mig, när du var kär i virvelpojken, hur skulle du beskriva känslan av kärlek?

Koffein kan frambringa ångest. Fattade inte det förrän jag fick stark ångest på två Nocco. Tjack har jag testat en gång som medicinsk dos och jag kände mig normal men har antagligen ADD och lite annat. Men inget jag kommer ta ofta men det var väldigt höjande vad gäller livskvalité.

Är i behandling nu och är drogfri. Mår ganska bra faktiskt. På slutet där så vart jag bara psykotisk utav tjacket och gick sedan mer över till att missbruka opiater/opioider. Gick på horse ett par år innan jag åkte på behandling. Har varit ett par vändor fram och tillbaka på behandlingshem nu. Blivit flera återfall men inte hamnat tillbaka i något dagligt brukande och allvarligt beroende så nu på flera år. Sprutorna har jag lagt ner sen ca ett år tillbaka i tiden och i dagsläget så har jag varit drogfri nu i ca 2 månader (har medicin och så som visserligen är narkotikaklassad men det räknas inte tycker jag)

Läst hela tråden. Vad glädjande att höra!

Sjuk tråd. Underhållande och samtidigt jävligt skrämmande.

Hur går det nu då? Jag har själv vandrat den vägen du går , det tog tid att hitta " lyckan" i det vanliga livet. Hade inget som intresserade mig i vardagen eller som jag brann för. Allt liksom blev bortblåst när jag börja med droger och det var bara det livet handla om, att skaffa och att använda. Jag trode aldrug jag skulle kunna känna nån glädje mer utan en drog i kroppen. Men med tiden kommer det ich jag hittade ett intresse jag brann för och med människor runtomkring mig som på riktigt fanns där hela tiden som stöttning. Nu har man för mycket ansvar att släppa. Hoppas det går bra för dig