Nu kör vi, igen!

Vad vill du uppnå egentligen?

Hur är det inte feminint med stor rumpa?

Hmmm... Jag tror, om jag förstått bilden av hur du vill se ut rätt, att du bör bygga muskelmassa i något år eller kanske mer och därefter deffa till önskad smalhet. Jag kommer inte riktigt ihåg hur du ser ut men för att se snygg ut smal måste man ha muskelmassa för att inte se utsvulten ut. Du kan heller inte punktförbränna fett för att få bort just rumpa/lår, utan du får gå ner i vikt och hoppas att livets genlotteri är dig nådigt.

Men det finns mer erfarna människor här som vet bättre och borde kunna hjälpa dig mer adekvat hur du når ditt mål.

En hälsosam kropp. Mer precis än så är svårt för mig att vara i dagsläget då jag inte har en klar bild själv av vad jag vill uppnå rent utseendemässigt. Det jag kan säga är dock att jag inte vill ha några stora muskler, och speciellt inte på nedre delen av kroppen. Googlade lite snabbt och kom fram till detta:

Snyggt:
http://www.google.se/imgres?q=fitspo...9,r:0,s:0,i:87
Lagom mycket muskler och väldigt slimmat.

För mycket muskler:
http://www.google.se/imgres?q=fitspo...r:23,s:0,i:162
För stor rumpa, för tjocka lår.

Perfekta ben:
http://www.google.se/imgres?q=extrem...9,r:1,s:0,i:87

Jag anser inte att det är det, feminint för mig är mer petite, smala ben, smala höfter osv.

I mitt tidigare inlägg, citerat till kaspen, tog jag mig tid att leta upp några bilder. Stämmer det av bilden du fått?

För mig låter dina ideal mer som 10åriga pojkar...

Du anar inte hur mycket styrketräning det krävs för en tjej för att få samma muskelmassa som bild 2.

Jaja, lycka till och hoppas du blir nöjd med dig själv och inte försöker trotsa din genetik till den grad att du åker på.en ätstörning.

Exakt vad jag tänker.

Den skiten har jag redan varit i för sisådär 5 år sedan och det är ingen risk att jag återvänder i dom banorna. Det jag beskrev är min idealbild, liksom för många andra medieskadade unga tjejer, men det är inget jag kommer att eftersträva så mycket att jag kommer åka på en ätstörning.

Jag har tillräcklig självdistans och ett tillräckligt hälsotänk att jag kan se bortom huruvida jag skulle vilja vara ännu smalare efter att ha gått ner de här 10-15 kilona jag vill få bort nu och istället fokusera på vad som är hälsosamt och vad som är bäst för mig, både nu, om 10 år och om 50 år, och då vet jag att en undernärd kropp med näringsbrist och benskörhet och övriga komplikationer inte är något jag vill ha.

Kort sagt, det är ingen risk för att jag utvecklar ätstörningar.

Nu får du ju ge dig!!! Det finns väl ingen i världen som säger att "Jag vill se ut som ett benrangel med håravfall och benskörhet"! Det folk med ätstörningar säger är "Jag vill bara få bort det där sista fettet på insidan av låren och nedre magen, sen är jag nöjd" och sen flyttar man successivt fram gränsen. Med så sjuka och omöjliga ideal du har, hur exakt vet du att du inte kommer att återvända till de banorna? Om du har koll på ätstörningar så borde du veta att de inte bara försvinner, de finns kvar för alltid och det handlar snarare om att lära sig leva med skiten och inte om att bli frisk. Ungefär som en alkoholist. Om du haft ätstörningar eller en tendens till ätstörningar så är kaloriräkning, viktnedgång, träningsscheman och kontroll inte något du ska ägna speciellt mycket tid åt. Och om du ska göra det bör du rådfråga en läkare.

Du borde ta dig en ordentlig funderare på vad du vill uppnå och vad som är möjligt för dig.