Döden - samlingstråd

Ja med största sannolikhet händer inget, då är det bättre än det liv jag har. Eller så är det något bättre. Eller likvärdigt, då kan jag också lika gärna dö. Eller så är det förstås något värre. Men på det hela taget ser döden ut som det bättre alternativet och att föredra. Trist att lämna ett par personer, men det är ju bara en tidsfråga ändå.

Den grupp som längtar mest efter döden måste vara alla religiösa personer. Alla religioner handlar ju om att klara av det här jobbiga jordelivet och sen få sin belöning i det eviga paradiset.

Ja haha, dom vet nog innerst inne att dom inte har en jävla susning om vad som skall ske. Sker det något så förblir det fullkomligt okänt för oss, det är en sak som är säker. Inte heller NDEs är till någon hjälp där.

Ja så är det troligen. Alla vi biologiska förbrukningsvaror måste ju få drömma lite 🙂 Och dessa drömmar gynnar generna det är därför dom existerar annars hade evolutionen rensat bort dom.

Det är inte inte riktigt sant. För buddhister och hinduister handlar det ju om att få slut på det eviga kretsloppet av död och återfödelse, dvs om att INTE återfödas.

Kristna verkar trots allt inte heller längta efter döden, trots det förväntade paradiset. Varför? Kanske det är lite som för Pippi som aldrig "vill bliva stur". Som barn kan man ju leka och ha skoj, medan vuxna är tråkiga! Paradiset må vara perfekt på många sätt, men glöm allt bus och rus..? "Fina lilla Krumelur, jag vill aldrig bliva stur."

Ja det är inte lätt direkt att leva med den totala hopplösheten, men sådan är ohjälpligt vår situation. Så är hoppet ute i detta livet så får du grabba tag i första bästa saga. Eller dränka dig. Eller leva som nihilist. Jag väljer det sista för ögonblicket i alla fall. Meningslöst även med ett socialt samvete. Inget kan ändå verkligen ändra något här. Och snart är man hursom oavsett gone forever. Jaja, man gjorde sitt statement i alla fall, om det mot förmodan skulle ha minsta betydelse. Bärsdöden here I come!

Det är ju sånt där som avslöjar att kristna antingen är klena i hjärnan eller hycklare. När en klasskamrat till mig dog i en våldsam och på alla sätt tragisk olycka, var det en gammal religiös kärring som sa: "Nu börjar jag tvivla på Honom". Varför det? Min klasskamrat borde ju rimligtvis vara i paradiset istället för på den här sketna jorden.

En intressant fråga är varför vissa personer nöjer sig med vetenskapliga förklaringar om döden medans andra skenar iväg och vill att det ska finnas något mer än atomer, gener, celler, evolution osv.

Jag har alltid fascinerats av detta hos kristna, att dom kan ha huvudet så långt upp i röva att dom seriöst tror att så länge man lever enligt tron och går i kyrkan så kommer inget ont hända en. Att det liksom kommer som en chock öht.

Vilket trams, det är naturligtvis för att dom inte har någon övertygelse om något paradis alls.

Det som ändå gör mig lite osäker är att den här tillvaron är nästan alltför helvetisk och mardrömslik för att den skall kunna vara en ren tillfällighet. Livets uppkomst är alltså inte bara astronomiskt osannolikt i sig utan dessutom till bredden fyllt av smärta och lidande. haha Men man befinner sig på hal is när man i detta sammanhang skall spekulera om vad som kan hända naturligt och inte.

Lika tramsigt som ditt emo-poserande här? Egentligen älskar du ju livet lika mycket som jag, men du försöker bara vara "svår" och intressant och bara sååå medveten om världens smärta och orättvisor. Sturm und drang! Funkar det med brudarna?

--
En annan möjlighet är att folk faktiskt är olika och inte alls fungerar som t ex du eller jag, och att ingen annan ska försöka tala om för dem hur de egentligen fungerar. Livet är piss för dig, men inte för alla andra, ok?