Jag och säkert många av er andra har faktiskt åkt på Estonia; skutan hette under 80-talet M/S VIKING SALLY och körde Stockholm - Mariehamn - Åbo och Kapellskär - Mariehamn - Nådendal. Har bara åkt en gång, minns returen hem, kanske 15-18 sek-m nordan och skutan krängde illa och de flesta spydde men inte jag. Tänkte hur det kan vara möjligt för så stor skuta att gunga så.
Jag hörde om förlisningen på radio, sedan åkte jag till skogen för att jobba, det var några minus den morgonen och en fin dag. Ingen anhörig som strök med.
Jag var runt 10 år gammal, och väcktes av mamma som var tydligt skärrad när hon berättade om att det hade inträffat något fruktansvärt på Östersjön. En stor färja hade sjunkit och nästan alla var döda! Jag kunde inte riktigt ta in det hon sa, det var helt enkelt så osannolikt att något dylikt kunde inträffa i det välutvecklade Norden.
Sedan gick jag till skolan där vi löpande under dagens lopp fick reda på allt mer om katastrofen. Jag bodde då som nu i Uppland, så sannolikheten var stor att någon på skolan kände något av offren. Tyvärr förhöll det sig så, en elev i min ålder miste en släkting, och min pappa miste en gammal arbetskollega.
Jag gick i mellanstadiet, minns att föräldrarna hörde om det på radion tidigt på morgonen och det blev lite uppståndelse hemma i köket. Gick till skolan och tänkte nog inte så mycket mer på det, inte vad jag kan minnas i alla fall.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!